Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustav I
167
Gustav I
sitt inflytande för att rädda de
ungerska judarna från fortsatt
förföljelse. ■— Inrikespolitiskt icke mindre
än utrikespolitiskt var G:s första
decennium på tronen stormigt. Dynastins
anseende hade sjunkit genom
unionsupplösningen. Rykten spredos
utomlands sommaren 1906 om
Bernadot-ternas detronisering även i Sverige.
Parlamentarismen stod inför sitt
genombrott, och G:s relationer till den
unga demokratins ledare voro till en
början icke de bästa. Folkets breda
lager krävde allmän rösträtt och
sociala reformer. Folkmeningen vände
sig mot en nv "miljonrullning" för
krigsmakten efter de ekonomiska
å-taganden, som 1892 och 1901 års
försvarsbeslut inneburit. Härtill kom, att
G. höll fast vid den tidigare sv.
maktbalansen mellan konung och riksdag
liksom mellan riksdagens båda
kamrar, medan vänstern, främst de
liberalas ledare Karl Staaff, förfäktade
det brittiska parlamentariska
systemet. Då G. i kritiska fall icke ville
handla mot sin övertygelse, följde
sammanstötningar mellan
"kungamakt" och "folkmakt", som Staaff
uttryckte sig. •—• Den första
Staaff-ska ministären föll våren 1906 på
oenighet mellan å ena sidan konungen
och G. och å den andra statsministern
rörande den senares krav på Andra
K:s upplösning, sedan hans
rösträttsförslag fallit genom Första K:s
motstånd. G:s andra konflikt med Staaff,
som 1911 åter bildat ministär, kom
genast till allmänhetens kännedom
genom det diktamen till
statsrådsprotokollet, med vilket G.
kommenterade regeringens beslut att inställa
byggandet av den s. k. F-båten. Dylika
diktamina hade förekommit tidigare,
särskilt i Oscar II :s umgänge med
norska statsrådet. De inneburo ej
något överskridande av monarkens
formelit-konstitutionella rätt.
Däremot stredo de mot den sedan länge
dominerande konstitutionella praxis,
som Staaff med stöd av Andra Iv:s
majoritet ansåg böra bestämma
förhållandet mellan konungen och lians
ansvariga rådgivare. Efter liand kom
striden att stå kring vissa punkter på
det upprustningsprogram, vars
behövlighet slutligen även Staaff ocli en
stor del av lians anhängare erkände.
I konkurrensen mellan den militära
sakkunskapens av högern accepterade
krav på den nya härordningens
framläggande i ett sammanhang vid 1914
års riksdag och Staaffs i
Karlskronatalet 1913 skisserade reform i etapper
tog G. parti för det förra; i det tal,
känt under namnet borggårdstalet,
med vilket han den 6 febr. 1914 på
Stockholms slotts borggård hälsade det
s. k. bondetåget, förklarade han sig
Gustav V, kronprins Gustav Adolf och prins Gustav Adolf. 1941.
icke ämna frångå denna ståndpunkt.
Det följande meningsutbytet mellan G.
och Staaff förde till hela regeringens
tillbakaträdande, varpå landshövding
Hjalmar Hammarskjöld kallades att
bilda ny regering. I denna hetsiga,
personligt tillspetsade maktstrid skulle G.
och "kungaministären" Hammarskjöld
sannolikt aldrig ha segrat, om ej
världskriget kommit som en
bekräftelse på försvarsreformens berättigande.
Å andra sidan blev segern blott
tillfällig, och världskrigets utgång medförde
ett nytt läge, i vilket den mot militära
rustningar avoga folkmajoriteten
nådde sitt författningspolitiska mål:
en total demokratisering, främst
genom allmän och lika statlig och
kommunal rösträtt. Risken att våldsamma
medel skulle tillgripas i den inre
politiska kampen även i Sverige blev
akut, så snart de tyska oeh
österrikiska dynastierna störtats. Faran för
revolution kändes överhängande inom
regeringen och kungahuset. Till stöd
för den av liberaler och
socialdemokrater bestående regeringen Edén
ingrep då G., assisterad av kronprinsen,
verksamt för att uppmjuka det
konservativa motståndet i Första K. mot
den allmänna rösträtten. Efter några
dagars växande politisk spänning
kunde en samförståndslösning
bebådas genom den ryktbara kommunikén
från regeringen den 14 nov. 1918. I
ett samtal den 25 nov. 1918 med Ira
Morris, Förenta staternas dåv.
minister i Stockholm, berörde G. sin oro
inför det politiska dagsläget i Sverige.
Samtidigt deklarerade lian sin
beredvillighet att fullt ut respektera
folkmeningen i frågan om republik eller
monarki, varom, enligt vad han fått
reda på, striden stod inom
socialdemokratin. Genom detta ställningstagan-
de vid en vändpunkt för honom själv
och dynastin utplånade han för egen
del den forna motsatsställningen
mellan kungamakt och folkmakt. Han
har därefter undvikit att delta i nya
parlamentariska maktstrider, även
rörande försvarsfrågan, men
samarbetar alltmer otvunget med mestadels
radikala ministärer. Han är "sina
rådgivares främste rådgivare" med
erfarenhet från en sextioårig offentlig
bana. Samarbetet med regeringen
underlättas av en med åren allt större
enkelhet och flärdfrihet i
livsföringen. Ett plikttroget och punktligt
fullgörande av arbetet med
regeringsärendena, av vilka de viktigaste delges
honom på förhand, och ett av
osvikligt säker takt och elegans
karakteriserat representativt framträdande
utmärka G:s dagliga liv. ■— Vid sidan
av kallet ägnar G. stort intresse åt
sina samlingar av konstindustriella
föremål. Bland dem utgör den stora
silversamlingen tyngdpunkten, med
verk av de flesta framstående sv.
silversmeder 1650—1850, dessutom
representativa alster av tyska, franska
och engelska mästare. Ännu på senaste
tid har G. vidmakthållit sitt intresse
för sport, ss. för jakt ocli framför allt
för tennis. Utvecklingen här i landet
för denna sport har han befordrat
mer än någon annan, även genom
ekonomiskt stöd. Under mellankrigstiden
begav sig G. varje vår till Franska
Rivieran, och på somrarna vistas han
i regel på slotten Tullgarn vid
Södermanlands kust och Solliden på Öland
samt i Särö och Båstad på Västkusten.
Som sportsman eftersträvar han att
vara helt privatman: Mr G. Därmed
sker intet intrång i vördnaden för
majestätet. Däremot har denna G:s
natur underlättat övergången fränden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
