Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gyldenstolpe, ätter - 1. Gyldenstolpe, Michael - 2. Gyldenstolpe, Nils - 3. Gyldenstolpe, Nils Philip
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gyldenstolpe
175
Gyldenstolpe
son, historikern Michael Olai
Wexio-nius, adlades 1650 med namnet G. (G.
1). En son till denne, assessorn i Åbo
hovrätt Daniel G. (f. 1645, † 1691),
blev farfars far till prokuratorn i
senaten i Finland, statsrådet Carl
Edvard G. (f. 1770, † 1831), som 1827
blev finsk friherre. — G. l:s son,
kanslipresidenten Nils G. (G. 2),
upphöjdes 1687 i friherrligt stånd och
erhöll 1690 grevlig värdighet; han
blev stamfar för den nu levande
grevliga ätten G. Hans sonson var
hovmarskalken greve Nils Philip G.
(G. 3). Dennes son var
generalmajoren, hovmarskalken och
landshövdingen greve Nils G. (G. 4), som blev
far till riksmarskalken och
generallöjtnanten greve Adolph Fredrik Nils
G. (G. 5) och kammarherren greve
Carl August G. (f. 1800, † 1872). Den
sistnämnde blev stamfar för den nu
levande ättegrenen och far till
över-hovstallmästaren och generalmajoren
greve Gustaf G. (G. 8) och envoyén
greve August G. (G. 9). En son till
G. 8 är kabinettskammarherren och
zoologen greve Nils G. (G. 10). En
yngre son till G. 3,
överstekammar-junkaren greve Carl Edvard G. (f.
1770, † 1852), blev far till politikern,
kammarherren greve Anton Gabriel
G. (G. 6) och överceremonimästaren
greve Ulric Wilhelm G. (G. 7).
1. Gyldenstolpe, Michael Olai
Wexionius, rättslärd, f. 16 febr. 1609
i Pjättervds skn, Kronob. län, † 28
juni 1670 i Åbo. Föräldrar:
kyrkoherden Olaus Olai Angermannus och
Gunilla Erlandsdotter. — Efter
skolstudier i Växjö inskrevs G. 1626 vid
Uppsala univ. och blev magister där
1632. Han fortsatte under de
närmaste åren sina studier vid tyska och
holländska univ. Efter återkomsten
till Sverige 1636 blev G. först sekr.
hos riksamiralen Carl Carlsson Gyl-
Michael Gyldenstolpe. Samtida kopparstick.
lenhielm och 1638 rektor för Växjö
skola. År 1640 kallades han till prof.
i statskunskap och historia vid den
nyinrättade Åbo akad., där han tillika
blev e. o. prof. i juridik 1647. Han
adlades 1650 med namnet G. och
promoverades s. å. till jur. dr samt
förflyttades 1657 som assessor till Åbo
hovrätt. Han utnämndes till
häradshövding först i Vättle, Askims och
Hisings härader i Älvsb. län 1667 och
sedan i Österbotten 1668. — G. var en
polyhistor, som hade insikter i de
flesta av dåtidens discipliner. Hans
skrifter ha varit av särskild betydelse
för rätts- och statsvetenskapens
utveckling. Han spelade likaledes genom
sin lärargärning vid Åbo akad. en
viktig roll för juristutbildningen i
Finland. Hans främsta arbete "Epitome
descriptionis Sveciæ, Gothiæ,
Fen-ningiæ et subjectarum provinciarum"
utgavs 1650 och var troligen avsett
som lärobok vid akad. Under mer än
ett århundrade var detta verk den
enda framställningen av Sveriges och
Finlands geografi. Bland G:s skrifter
märkes dessutom "Discursus
politi-cus de prudentia tum legislatoria tum
politica seu civili" (1642), som är den
första i Finland tryckta boken och
den första vid Åbo akad. försvarade
avh. —• Gift 1637 med Susanna
Cruci-montana. — Litt.: J. Qvist, "M.
Wexionius" (Hem och hembygd 1921).
B. B—é.
2. Gyldenstolpe, Nils, greve,
ämbetsman, f. 5 nov. 1642 i Åbo, † 4 maj
1709 i Stockholm. Son till G. 1. — G.
blev student vid Åbo akad. 1650 och
anställdes i Kansliet 1663. Han
gjorde en snabb ämbetsmannakarriär och
blev bl. a. häradshövding i Vättle,
Askims och Hisings härader i Älvsb.
län 1670, kommissionssekr. i
Köpenhamn 1675 samt i Haag 1676 och
slutligen envoyé där 1679. Under kriget
mot Danmark 1676 författade G. på
regeringens uppdrag ett gensvar pä
ett danskt manifest och en relation
över segern vid Halmstad. Hans
befattning i Haag blev särskilt
betydelsefull på grund av den omsvängning i
Sveriges utrikespolitik, som ägde rum
under Bengt Oxenstiernas ledning
och innebar, att Sverige bröt med
Frankrike och i stället sökte närma
sig Holland och Österrike. G. stod i
detta avseende helt på Oxenstiernas
sida, och ban förde med stor
skicklighet de förhandlingar, som ledde till
fördragen med Holland 1681, 1682 och
1686 och definitivt placerade Sverige
bland Frankrikes motståndare. År
1687 utnämndes G. till hovkansler och
upphöjdes i friherrligt stånd, troligen
med Oxenstiernas stöd. Vid riksdagen
1689 var G. lantmarskalk. Han synes
helt lia anslutit sig till enväldet, och
Nils Gyldenstolpe. Målning (detalj) av D. K.
Ehrenstrahl 1091 (Gripsholm).
han bidrog genom sitt uppträdande
vid riksdagen till dess befästande.
Därigenom förvärvade han i hög grad
Karl XI :s bevågenhet och
överhopades under ett och samma år, 1690, med
en rad nådevedermälen; han blev
sålunda k. råd och guvernör för
kronprinsen, greve, kansler vid Lunds
univ. ocli ordf. i lagkommissionen.
Med 1690-talet förändrades hans
utrikespolitiska sympatier under
inflytande av franska pengar, och G. blev
näst Nils Bielke den inflytelserikaste
förespråkaren för ett nytt närmande
till Frankrike och en motståndare till
Oxenstierna, som dock i stort sett
lyckades hålla det franska partiet
stången. G. var led. av den kortvariga
förmyndarstyrelsen för Karl XII. År
1705 efterträdde han B. Oxenstierna
som kanslipresident. — G. var en
skicklig och kunnig ämbetsman men
knappast någon
statsmannabegåv-ning. Hans efterlämnade papper och
stora korrespondens, bevarade bl. a. i
Riksarkivet och Uppsala univ.-bibl.,
ha värde som historiskt källmaterial.
— Gift 1) 1671 med Christina
Wärn-schöld, † 1672; 2) 1676 med
Margareta Elirensteen. W. L.
3. Gyldenstolpe, Nils Philip,
greve, hovman, ämbetsman, f. 19 febr.
1734, † 20 febr. 1810 i Stockholm.
Föräldrar: kammarherren greve Ulric
Nils G. och grevinnan Brita Christina
Oxenstierna af Korsholm och Wasa.
Sonson till G. 2. — G. blev student i
Uppsala 1750 och e. o. kanslist i
Kanslikollegium 1751. Han fick snart
olika befattningar vid hovet och blev
1764 hovmarskalk och
överkammarherre. I denna egenskap blev han
insatt i hovets, främst drottning Lovisa
Ulrikas politiska planer, och han
förde å hennes vägnar 1765 hemliga men
fruktlösa underhandlingar med den
ryske ministern Österman för att ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
