Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grip, Johan Anton Wolff - 5. Gyllenhaal, Mathilda - Gyllenhammar, ätt - 1. Gyllenhammar, Oscar - 2. Gyllenhammar, Patrik - Gyllenhielm, namn - Gyllenhielm, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gyllenhammar
187
Gyllenhielm
"’Rings drapa". De flesta äro nu
glömda, men en del av hennes marscher
spelas ännu. Hon sjöng gärna själv
sina sånger och säges även då ha
skördat bifall. Hon inspirerade Tegnér till
dikten "Mathilda" och Geijer till
"Söderländskan i Norden". — Gift 1)
1813 med överhovstallmästaren hos
storhertiginnan av Toscana markis
Bartolomeo Cenami, † 1815; 2) 1817
med översten Josias
Montgomery-Cederhielm, † 1825; 3) 1839 med
kammarherren friherre Carl Alexander
Fredrik Gyllenhaal. G. P.
Gyllenhammar, ätt,
härstammande från kaptenen vid Jönköp. läns
fotfolk Anders Månsson, far till
kaptenen vid Jönköpings reg. Måns
Andersson († 1658). Dennes son,
överstelöjtnanten vid Smålands oeh Västgöta
reg. till fot Jonas Månsson (f. 1630, †
1682), adlades 1665 med namnet G.
Hans äldste son, löjtnanten Johan
Magnus G. (fången 1709 vid
Perevo-lotjna, † 1722 under hemresan från
fångenskapen), blev farfar till
bröderna kommendörkaptenen Johan
Gustaf G. (f. 1718, † 1772), stamfar
för ättens nu levande äldsta gren, och
överstelöjtnanten Carl Fredrik G. (f.
1725, † 1788), stamfar för ättens
första, andra, tredje och fjärde yngre
grenar. Till den fjärde yngre grenen höra
Carl Fredrik G:s sonsons sonsöner,
bröderna tandläkaren och tonsättaren
Patrik G. (G. 2) och f. d. v.
brandchefen i Stockholm Carl August
Melker G. (f. 1873). — En yngre son till
Jonas Månsson G., premiärkaptenen
Nils G. (f. 1679, † 1711), blev stamfar
för ättens femte och sjätte yngre
grenar. Till den femte yngre grenen hörde
Nils G:s ättling i femte led,
industrimännen Oscar G. (G. 1). En brorson
till G. 1 är jur. kand. Pehr Gustaf
Victor G. (f. 1901), verkst. dir. i
Sveriges allm. sjöförsäkringsab. ocli för
Sv. skeppshypotekskassan.
1. Gyllenhammar, 0 scar Leopold,
industriman, f. 10 sept. 1866 i
Källunge skn, Gotland, † 3 mars 1945 i
Göteborg. Föräldrar: kaptenen Viktor
Constantin G. och Julia Therese
Berggren. — Efter läroverksstudier i
Visby tog G. 1882 anställning i
spannmålsfirman C. L. Berggren i
Göteborg. Han var därefter kontorschef i
Ystads sockerraffinaderi 1SS9—1900.
Sistn. år återvände han till Göteborg,
där han blev verkst. dir. i ab.
Göteborgs ris- och valskvarn. Efter
bolagets likvidation 1922 övertog G.
rörelsen och bildade kommanditbolaget
Svenska havregryn, Gyllenhammar &
co., som han ledde till sin död. Han
var ordf., v. ordf. eller led. i ett
flertal bolagsstyr. oeh tillhörde
grundarna av Lundby (nu Göteborgs)
industrikammare. Därjämte grundade
han 1919 Skandinaviska
brevduve-unionen, vars hederspresident han blev
1929. — Gift 1899 med Carla Julie
Eleonore Elisabet Zahlmann från
Danmark. S. L.
2. Gyllenhammar, Carl Patrik,
tandläkare, tonsättare, f. 11 mars
1571 i Leksand, Kopparb. län, † 23
dec. 1904 i Stockholm. Föräldrar:
apotekaren Carl Vilhelm Melker G. och
Selma Christina Hammarström. —
G. avlade tandläkarex. 1S95 och var
därefter praktiserande tandläkare i
Stockholm. — Som tonsättare var G.
autodidakt. Mest bekant blev lian
genom enkla, natursvärmiska eller
muntra visor för damtrio, delvis
publicerade i två postuma häften, "Sånger
för en röst, duetter och trios" (1905).
Med ett av G. spelat lut- eller
violinackompanjemang sjöngos de av den
s. k. Gyllenhammarska trion,
bestående av Lillemor Montelius, f. Gagge,
Alfhild Gyllenhammar, f. af
Klintberg, och Alfhild Ljungman, f.
Silfverstolpe. Trion, som fortsatte sin
verksamhet även efter G:s död men
förlorade sin ursprungliga
sammansättning vid fru Ljungmans död 1911,
vann mycken uppskattning i
Stockholm, där den uppträdde offentligt
för välgörande ändamål, vid större
fester eller inom slutna fören. Flera
av G:s solosånger ha återgivits i olika
melodisamlingar, och hans damtrios
utföras ibland i radio. G.
komponerade även (1894) den alltjämt av
Skansens spelmän utförda
"Skansenmarschen". — Gift 1900 med Alfhild
Julie af Klintberg. H. G—t.
Gyllenhielm, namn, som burits av
flera, mestadels illegitima ättlingar
till medl. av Vasaätten. — Barn till
hertig Johan, sedermera konung
Johan III, och Catharina (Karin)
Hans-dotter, senare gift 1) 1561 med
kammarjunkaren Klas Andersson
West-göthe till Vik och Koskis, † 1563; 2)
1572 med slottsbefallningsmannen i
Åbo Lars Henriksson Hordeel, voro
a) Sofia Johansdotter G. (f. omkr.
1559, † 1583), hovjungfru hos
prinsessan Elisabeth och gift med friherre
Pontus De la Gardie, ståthållare i
Estland, b) Julius Johansson G. (f.
1560, † 15S1), ståthållare på Åbo slott,
och c) Lucretia Johansdotter G. (†
1585). Samtliga adlades 1577. — Son
till hertig Karl, sedermera konung
Karl IX, var riksamiralen Carl
Carlsson G. (se nedan), som adlades 1592
med namnet G., 1615 upphöjdes i
fri-herrligt stånd och själv slöt sin ätt
1650. — Dotter till hertig Karl Filip
(konung Gustav II Adolfs bror) i hans
gifte med Elisabeth Ribbing var
Elisabeth Carlsdotter G. (f. 1622, † 1682),
vilken tjänstgjorde som
hovmästarinna hos drottning Hedvig Eleonora
1654—60 och var gift 1) 1645 med
landshövdingen Axel Thuresson (Natt
ooh Dag), † 1647; 2) 1660 med
hovmarskalken friherre B<asar
Mar-schalck.
Gyllenhielm, Carl Carlsson,
friherre, riksamiral, f. 4 mars 1574 i
Nyköping, † 7 mars 1650 på Karlberg i
Solna. Föräldrar: hertig Karl,
sedermera konung Karl IX, och Karin
Nilsdotter, en prästdotter från
öster-götland. — G. sattes i skola i Julita
1584 och fiek en god uppfostran
enligt tidens sed. År 1592 adlades lian
av Johan III och sändes 1595 till
Frankrike för att studera
krigskonsten. Efter sin återkomst 1597 erhöll
han flera nådevedermälen, blev bl. a.
kammarjunkare hos sin far och
erhöll av denne i gåva Sundbyholm vid
Mälaren. I kriget mot Sigismund
betroddes G. med flera viktiga poster.
Han förordnades 1600 till
krigsöverste i Livland. År 1601 lyckades
han där tills, med Jacob De la Gardie
i nära två månaders tid försvara det
dåligt befästa Wolmar mot
polackerna. Efter stadens fall i dec. 1601 hölls
G. i tolv år i polsk krigsfångenskap,
varunder han, särskilt efter ett
misslyckat flyktförsök, blev mycket
strängt behandlad. Under denna tid
författade lian "Schola captivitatis"
(fängelseskolan, 1632), ett mellanting
av teologisk traktat och
uppbyggelseskrift, och översatte några av Davids
psalmer (1650). Först 1613 blev han
frigiven i samband med förlängningen
av det 1611 ingångna sv.-polska
stilleståndet. Hans fångenskap liar
inspirerat C. A. Nicander till den bekanta
dikten "Gyllenhjelm". Sedan G.
återkommit till Sverige, blev han 1615
under namnet G. friherre till Bergkvara
i Småland, 1616 fältmarskalk, 1617
riksråd och generalståthållare över
Narva och vissa fästningar i
Ingermanland och 1620 riksamiral. Som
sådan förde han befälet vid en rad
expeditioner, bl. a. vid överförandet av
sv. armén till Riga 1621. År 1626
blockerade han Danzig från sjösidan.
Han deltog som chef för en av
eskadrarna i överskeppandet av Gustav
Adolfs armé till Tyskland 1630,
överförde förstärkningar följ. år och
hemförde 1633 konungens lik till Sverige.
Från 1620-talets slut drog lian sig
emellertid, delvis på grund av ohälsa,
alltmer tillbaka från ledningen av
flottan, som i stället övertogs av Claes
Fleming. År 1634 blev G.
Amiralitetskollegiets förste chef men kunde ej
finna sig till rätta med de kollegiala
arbetsformerna, varför han inom kort
nästan helt upphörde att delta i
ämbetsverkets arbete. Åren 1633—44 var
lian i sin egenskap av riksamiral en av
Kristinas förmyndare. Arvtagare av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
