Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 12. Gyllenstierna, Jöran - 13. Gyllenstierna, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gyllenstierna
196
Gyllenstierna
dingen friherre Jöran G. och
friherrinnan Anna Skytte af Duderhof. —■
Redan vid nio års ålder inskrevs
G. vid Uppsala univ. I Dorpat, där
han en tid vistades tills, med sina
föräldrar, ställdes hans uppfostran efter
deras avresa under morfadern Johan
Skyttes ledning, och 1649 åtföljde G.
sin morbroder Bengt Skytte på en e. o.
ambassad till Danmark. Studietiden
i Uppsala avslutades med den
sedvanliga edukationsresan, som G.
anträdde 1651. Han studerade vid flera
utländska univ. och var under ett halvt
år rektor illustris i Padua. Då han
stod i begrepp att fortsätta till
Sicilien och Spanien, nåddes han av
ryktena om Karl X Gustavs förestående
krig mot Polen och återvände då
genast hem. Vid ankomsten till den
polska krigsskådeplatsen utnämndes
G. 1655 till kammarherre, och ehuru
lian själv helst ville göra militär
tjänst, böjde lian sig för konungens
önskan, att han i stället skulle
inträda i fältkansliet. År 1657
utnämndes han till landshövding i Kronob.
län, och då lian behövdes på sin nya
post för att organisera gränsförsvaret
mot Danmark, fick han order att
omedelbart tillträda denna. Han
förflyttades 1664 till den förnämligare
landshövdingestolen i Uppsala, och två år
senare kröntes hans
ämbetsmanna-karriär genom utnämningen till
riksråd. Inom rådet anslöt sig G. till det
mot M. G. De la Gardie fientliga
partiet, som dock, då G:s broder Johan
(G. 13) 1668 tog sitt inträde i
råds-lcammaren, fick en förstärkning av
ojämförligt mycket större betydelse.
S. å. placerades G. efter Sten Bielke
som president i Reduktionskollegiet
med den otacksamma uppgiften att
enligt ständernas önskan blåsa nytt
liv i dess avdomnade verksamhet. Om
stigande gunst efter Karl XI: s
regeringstillträde vittna G:s oeh
samtidigt hans broder Johans upphöjelse i
grevligt stånd 1674 (ätten
introducerad som grevlig först 1719) och hans
utnämning till generalguvernör över
drottning Kristinas underhållsländer
s. å. Största inflytandet hade G.
under de kritiska åren 1676—80, då
hans yngre broder Johan var Karl
XI:s nästan allenarådande minister.
Då brodern i juli 1676 kallades ned
till konungens fältläger, utsågs G.
samtidigt till kammar- och
amiralitetsråd, och under de fyra följande,
också i statsfinansiellt avseende
synnerligen betydelsefulla brytningsåren
kom han att under riksskattmästaren
fungera som Kammarkollegiets chef.
Under år 1677 var han särskilt
anförtrodd det ansvarsfulla uppdraget
att leda arbetet på örlogsflottans
utrustning men lyckades icke utföra
Horan Gyllenstierna. Samtida gouache
(detalj) av okänd konstnär.
detta till konungens belåtenhet. Då
lian i slutet av följ. år utnämndes
till överståthållare efter den
rakryggade och oppositionellt sinnade Claes
Rålamb, berodde detta säkerligen
främst på det ledande partiets önskan
att ha huvudstaden säkert i sin hand
vid den omvälvning, som förbereddes
till den förestående riksdagen; några
spår i huvudstadens förvaltning har
G. icke lämnat efter sig på denna
post. I mars 1680 avgick G. ur
Kammarkollegiet och efter broderns död
ett par månader senare sköts han helt
åt sidan. Han erhöll 1681 avsked som
guvernör för drottning Kristinas
underhållsländer och avlägsnades året
därpå från överståthållareämbetet
genom att utnämnas till president i
Göta hovrätt, vilket ämbete han dock
aldrig tillträdde. Däremot fick han
ända till 1683 dragas med
presidentskapet i Reduktionskollegiet, från
vilket han redan 16S0 ivrigt sökt
befrielse genom sin broders förmedling.
Trots sitt minskade inflytande fick
lian kvarstå i den av Karl XI 1682
ombildade rådskammaren, där han
under de följ. åren tillhörde det parti,
som i strid med den tidigare
franskvänliga politiken arbetade för en nära
anslutning till Österrike och Holland.
Ehuru G. under en lång följd av år
tjänstgjort som ett av reduktionens
redskap, drabbades han sedan hårt av
denna och senare stränga räfster
under Karl XI :s tid. I mitten av
1680-talet ryktades icke utan skadeglädje,
att G. skulle anse sig nödsakad att
begära sig i konkurs. Detta steg kunde
lian dock undvika, men hans
ekonomiska ställning var fullständigt
undergrävd vid hans kort därefter
timade död. Hans arvingar lyckades
1693 uppnå ett ackord med kronan.
-—• G. var en robust kraftnatur liksom
sin vida mera berömde broder, vilken
han också att döma av bevarade
porträtt tycks ha liknat mycket till
utseendet, men han saknade broderns
lysande intelligens och överlägsna
stats-mannabegåvning. I tidens
partiskrifter förekomma om G. i hög grad
förklenande omdömen, men också en
objektiv iakttagare som den italienske
resenären Magalotti intygar hans
relativt ringa anseende. Att hans
framskjutna ställning under en kritisk
brytningstid i vårt lands historia var
direkt beroende av broderns
inflytande, visas bäst av det brådstörtade
slutet på hans mera betydelsefulla
offentliga bana efter dennes död. ■— Gift
1656 med friherrinnan Barbro
Margareta Banér. A. M.
13. Gyllenstierna, Johan
Jö-ransson, greve, riksråd, Karl XI :s
gunstling, f. 18 febr. 1635 på Älvsjö i
Brännkyrka skn, Stockholms län, † 10
juni 1680 i Landskrona, begravd i
Riddarholmskyrkan i Stockholm. Bror till
G. 12. — Efter faderns tidiga död kom
G:s uppfostran att handhas av
modern, den viljekraftiga Anna Skytte,
oeh för G:s framtida åskådning och
verksamhet som statsman torde
traditionerna från mödernesläkten ha haft
en viss betydelse. G. fick en mycket
omsorgsfull utbildning. Endast sex
och ett halvt år gammal inskrevs han
vid Uppsala univ., där han 1654
avslutade sina studier genom att under
Johannes Schefferus presidium
disputera på en för sin tid till omfattningen
ganska betydande avli. Den
behandlade det avsnitt hos Tacitus, som rör
spörsmålet om den klokhet och
förståelse, som en furste bör iakttaga, då
lian tillträder väldet, ett med hänsyn
till det förestående tronskiftet mycket
aktuellt ämne. G. anträdde därefter
den sedvanliga edukationsresan, på
vilken han åtföljdes av Olaus
Svebi-lius, den blivande ärkebiskopen. Han
vistades bl. a. under ett och ett halvt
år i Strassburg, och genom ett
ettårigt uppehåll i Paris fick han tillfälle
att ingående lära känna
envåldsko-nungen Ludvig XIV:s Frankrike.
Sommaren 1658 återvände han hem
över England och Holland och
uppsökte därefter Karl X Gustav, som då
var upptagen av det andra kriget mot
Danmark. Liksom förut brodern (G.
12) utnämndes G. nu till kammarherre
och fick börja tjänstgöra i kansliet.
Han åtföljde konungen under hans
två sista år och utnämndes efter Karl
X Gustavs död 1660 till kansliråd.
Då tjänsten därpå åter drogs in, var
det fråga om att placera G. som
resident i England, men han behölls i
stället som kansliråd på extra stat.
År 1663 blev han ordf. i en deputation
för justitiesakernas överseende,
upphovet till den senare s. k. Nedre justi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
