Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Göthlin, Gustaf - Göthlin, Gösta - 1. Götlind, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Göthlin
219
Götlind
Gustaf Göthlin,
vitt skilda områden av fysiologin,
däribland över nervledningens natur
("Experimentella undersökningar af
ledningens natur i den hvita
nervsubstansen", 1907, drsavh.), färgsinnet
och prövningen därav ("Studien über
die Energieschwelle für die
Empfin-dung Rot in ihrer Abhängigkeit von
der Wellenlänge der Lichtstrahlung",
1917, m. fi.), ögonrörelserna och
jäm-•viktssinnet m. m. Därjämte har han
utfört viktiga undersökningar
rörande näringsfysiologiska spörsmål, ss.
C-vitaminbehovet och
C-vitamintill-.gången i olika inhemska
näringsmedel (bär, bärkonserver, äpplen,
potatis). — G. är medl. av flera lärda
samfund, däribland Vet. soc. i Uppsala
sedan 1923 (dess ordf. 1935—36), Vet.
akad. sedan 1931 och Akademie der
Naturforscher i Halle sedan 1932, var
styr.-led. i Statens inst. för rasbiologi
1934—37 och har erhållit flera
vetenskapliga pris. — Gift 1) 1914 med
Ulla Anna Sara Kristina Hjärne, †
1922; 2) 1924 med Ruth Elisabeth
Cleophas. P. H. T.
Göthlin, Gösta Valdemar,
läkare, hygieniker, f. 27 juni 1877 i Råda,
Norra Råda skn, Värml. län.
Föräldrar: överläkaren Gustaf Vilhelm G.
och Hedvig Geijer. — Efter
mogenhetsex. i Linköping 1896 blev G. med.
kand. 1901 i Uppsala och med. lic.
1905 i Stockholm. Efter förordnanden
"bl. a. i patologi och bakteriologi blev
han 1906 prosektor vid Sahlgrenska
sjukhuset i Göteborg och chef för
stadens bakteriologiska laboratorium,
1910 sundhetsinspektör och 1931
förste stadsläkare därstädes. Han har
haft talrika uppdrag såväl inom
hygienen och sundhetsväsendet som rörande
frågor av allmän natur. Sålunda blev
han huvudman i Sv. nationalfören.
mot tuberkulos 1927, var ordf. i Sv.
röda korsets distriktsstyr. 1923—31
och i styr. för Fredrika-Bremer-förb:s
sjuksköterskebyrå i Göteborg 1924—
30, är sekr. i Göteborgs läkaresällskap
sedan 1913 (dess ordf. 1924) samt
blev förste innehavare av dess Pehr
Dubbmedalj i guld 1942. Han blev led.
av stadens byggnadsnämnd 1911 ocli
av dess folkskolestyr. 1911 (—19)
samt ordf. i dess småskoleseminarium
1925. — Om G:s talrika allmänna
intressen vittna hans medlemskap i
styr:na för Göteborgs orkesterfören.
1911—31 och Göteborgs lyriska
teater 1922—38; därjämte var han ordf.
i Sällskapet Gnistan 1917—21, i
Göteborgs simsällskap 1937 och i
Göteborgs fotografiska fören. 1940. —
Gift 1) 1906 med Lily Celly
Friedländer, † 1925; 2) 1929 med
arkitekten Ingrid Wallberg i hennes andra
gifte. P. H. T.
1. Götlind, Johan Alfred,
dialekt- och folkminnesforskare, f. 29
sept. 1887 i Göteve skn, Skarab. län,
† 11 april 1940 i Uppsala. Föräldrar:
lantbrukaren Gustaf Andersson och
Josefina Gustava Johansson. — G.
avlade mogenhetsex. 1909 och blev fil.
kand. 1912, fil. mag. 1914, fil. lic.
1916 och fil. dr 1918 samt docent i
nordisk folkmåls- och
folkminnesforskning 1928, allt i Uppsala. Han
var lärare vid Uppsala
folkskoleseminarium 1916—19, anställdes 1918 som
vetenskaplig medarb. av Västgöta
folkmålskommitté (vid
Landsmålsarkivet) och var från 1923 tjänsteman
vid Landsmålsarkivet i Uppsala, vars
folkminnesavd. han organiserade och
förestod 1928—30. Han gjorde en
mängd resor för att uppteckna
folkmål och folkminnen, särskilt i
Västergötland men även i andra landskap
och utomlands, ss. i Gudbrandsdalen i
Norge 1933. Han föreläste vid
folkbildningsinstitutioner av olika slag
och blev led. av Gustav Adolfs akad.
för folklivsforskning 1932. G. började
sitt vetenskapliga författarskap med
metriska studier. I "Nutida folkdikt-
Gösta Göthlin.
Johan Götlind.
ning i metrisk belysning" (Uppsala
univ:s årsskrift 1912) analyserade
han bevärings-, rallar- och
sjömansvisor m. m. ocli utgav 1917 en samling
"Visor tryckta i år". Hans första
större arbete i dialektforskning var
drsavh., "Studier i västsvensk
ordbildning" (1918), som handlar om
avledningsändelser i Götevemålet oeh
andra västgötadialekter. I "Var är
Äldre västgötalagen skriven?"
(Uppsala univ:s årsskrift 1921) jämförde
G. lagspråket med nutida västgötska
munarter, och i "Västergötlands
dialekter och landskapets bebyggelse"
(Acta philologica scandinavica, 9,
1934—35) förlade han med stöd av
arkeologiskt material uppkomsten av
vissa dialektgränser i landskapet till
äldre stenåldern. En samlad
framställning av sina idéer på
dialektforskningens område framlade G. i
det stort anlagda verket
"Västergötlands folkmål" (utg. efter hans
död; 1, 1941; 2, 1944), illustrerat
av en mångfald språkkartor. I
uppsatsen "Folkvisan och gåtan"
(Folkminnen oeh folktankar, 24, 1937)
framhöll G., att vissa gåtor äro rester
av vår äldsta forntidsdiktning till
skillnad från den i vår litteratur
inympade folkvisan. Han utgav vidare
"Folksägner från Västergötland"
(Skrifter utg. till Göteborgs stads
tre-liundraårs jubileum, 16, 1923) och
"Saga, sägen och folkliv i
Västergötland" (Västergötland, 4, 1926). Det
sistn. arbetet ger inledningsvis en
orientering över vissa "andliga
fornminnen" och en karakteristik över den
västgötska sagan och sägnen. Boken
innehåller över 300 uppteckningar
från olika socknar. Slutligen har G.
gjort en insats på det till stor del
obearbetade forskningsfält, som
folklekarna, särskilt idrottslekarna,
erbjuda. Hans viktigaste arbeten på detta
område äro redigeringen av "Idrott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
