Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hagberg, Hilding - Hagberg, Karl August, publicist, översättare, se s. 229 - Hagberg, Knut - Hagberg, Louise, folklivsforskare, se s. 229 - Hagberg, Sven Emil, präst, se s. 230 - Hagberg, Theodor, språkman, författare, se s. 229 - Hagberg, släkt - 1. Hagberg, Carl Peter - 2. Hagberg, Carl August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hagberg
228
Hagberg
Knut Hagberg.
mycket stridbar man ocli slog under
sitt första riksdagsår rekord i fråga
om antalet väckta motioner. Han är
led. av 1945 års försvarskommitté.
Åren 1935—40 var han landstingsman
och 1936—40 av landstinget utsedd
led. i Norrb. läns industrikommitté. H.
har utgivit ett flertal skrifter, tal och
broschyrer, bl. a. "Den enda utvägen
ur kris och nöd" (1934), "Rättvisa åt
Norrbotten" (1938), "Arvfiender"
(1942) samt "Friheten, demokratin
och socialismen" (1943). — Gift 1)
1923—34 med Anna Lisa Tranberg;
2) 1935 med Engla Elisabet (Lisa)
Sjöberg. R. A.
Hagberg, Karl August,
publicist, översättare, se s. 229.
Hagberg, Knut Hjalmar,
publicist, kulturhistoriker, f. 19 juli 1900
i Torpa förs., Borås. Föräldrar:
bankdirektören Hjalmar H. och Selma
Enander. — H. avlade studentex. i
Göteborg 1918, blev fil. kand. där 1920
och fil. lic. i Lund 1922 samt
disputerade där 1925 på avh. "Thomas
Carlyle. Romantik och puritanism i
Sartor Resartus". Åren 1925—44 var
lian medarb. i Nya Dagligt Allehanda;
efter dess nedläggande blev lian 1945
medarb. i Sv. Dagbladet. —■ H. har
utgivit en rad intima, biografiska
essäer, ss. "Världens barn" (1927; på
engelska 1929), "Medmänniskor"
(1928; på engelska 1930), "Burke,
Metternich, Disraeli" (1931),
"Engelsmän" (1943) och "Winston Churchill"
(1944), vilka belysa hans av engelskt
tänkande färgade, borgerligt
konservativa livssyn. Denna återfinnes även
i andra essäsamlingar, ss. "Efter
storhetstiden" (1932) och "Tutanchamons
dödsmask" (1941). Sin biografiska
porträttkonst har han givit prov på
även i sina många essäer om
Runeberg, spridda i de olika samlingarna,
samt i "Av Vasarnas ätt" (1929), en
serie personliga och okonventionella
psykologiska studier över de svenska
monarkerna från Gustav Vasa till
Gustav IV Adolf. —- Karakteristiskt
för H. är hans stora intresse för
naturen, speciellt för fåglar, varom
bl. a. "Svenskt fågelliv" (1942)
vittnar, samt för naturens skildrare och
utforskare. Därvid tilldrar sig H:s
bok "Carl Linnæus" (1939; på tyska
1940) den största uppmärksamheten.
— H. har även författat krönikespel
för radio ("Från Stenbrohult till
Svensksund", 1942) samt utgivit
samlingen "Svenska brev" (s. å.) och
antologin "Sedernas bok" (1945). Stor
entusiasm samt friskhet och behag
utmärka H:s arbeten. — Gift 1928 med
Marianne Bay. J. C.
Hagberg, Louise,
folklivsforskare, se s. 229.
Hagberg, Sven Emil, präst, se
s. 230.
Hagberg, Theodor, språkman,
författare, se s. 229.
Hagberg, släkt från Rasbo skn i
Uppsala län. Den äldste kände
stamfadern, Pehr H. (f. 1720, † 1796),
härstammade från Ytterselö skn,
Södermani. län, och flyttade 1775 till
Rasbo, där lian som mjölnare arrenderade
Visteby kvarnar. Hans sonson, pastor
primarius Carl Peter H. (H. 1), blev
far till språkmannen och översättaren
Carl August H. (H. 2), översten ocli
chefen för Västgöta reg. Erik
Hjalmar H. (f. 1816, † 1892) och
språkmannen och förf. Theodor H. (H. 3).
Bland den sistnämndes barn märkas
tidningsmannen och översättaren Karl
August H. (H. 4) och
folklivsforskaren Louise H. (H. 5). Bror till
Carl Peter H. var kontraktsprosten
och kyrkoherden i Hacksta, Uppsala
län, hovpredikanten Jacob H. (f. 1781,
† 1839). — Litt.: Th. Hagberg,
"Rasboherden och hans familj" (1925).
1. Hagberg, GarlPeter, präst,
f. 23 nov. 1778 i Rasbo skn, Uppsala
Carl Peter Hagberg. Målning av J. G.
Sandberg (Gripsholm).
län, † 15 sept. 1841 i Stockholm.
Föräldrar: mjölnaren Carl Peter H. och
Barbara Catharina Hallström. — H.
blev student i Uppsala 1795,
promoverades till fil. mag. där 1803 och
prästvigdes s. å. Från 1805 var han
pastorsadjunkt i Storkyrkoförs. i
Stockholm, och 1806 blev han e. o.
hovpredikant samt 1808 ord.
hovpredikant hos änkedrottning Sofia
Magdalena. Han blev prefekt för det
nyinrättade teologiska seminariet vid
Lunds univ. 1809, blev s. å. teol. dr
och utnämndes till kyrkoherde i S:t
Peters klosters och Nöbbelövs förs. av
Lunds stift. År 1S11 erhöll han en
professur i pastoralteologi. År 1815
utnämndes han till kyrkoherde i Klara
förs. i Stockholm, 1823 till kyrkoherde
i Rasbo och Kils pastorat i Uppland
och 1837 till pastor primarius och
kyrkoherde i Storkyrkoförs. i
Stockholm. — H. var en av sin tids mest
uppburna predikanter. Till en början
företrädde han i sina predikningar
i Magnus Lehnbergs glansfulla, starkt
retoriska stil 1700-talets dygdeideal.
Under påverkan av romantisk kritik
och av den store predikanten J. P.
Münster blev II:s förkunnelse
senare mera biblisk utan att dock den
gamla formfulländningen helt gick
förlorad. H. erhöll flera offentliga
uppdrag; 1819blev han led. av
granskningskommittén och 1825 av
kommittén för granskning av rikets
undervisningsverk. —• För ett äreminne
över Axel Oxenstierna fick H. 1808
Sv. akad:s dubbla stora pris, och ss.
uppskattad talare blev han 1821
invald i akad. Han har utgivit bl. a.
"Predikningar" (1—6, 1814—20; 8:e
uppl. med titeln
"Högmässo-predik-ningar" 1862) och
"Passionspredikningar" (1821—25). — Gift 1809 med
Erica Dorothea Hising. O. H.
2. Hagberg, Carl August,
språkman, översättare, f. 7 juli 1810
i Lund, † 9 jan. 1S64 därstädes. Son
till H. 1. — H. inskrevs vid Uppsala
univ. 1826 och blev där fil. mag. 1830,
e. o. amanuens vid univ.-bibl. 1832
och docent i grekiska litteraturen 1833.
Under sin uppsalatid dokumenterade
han sig särskilt som en god kännare
av den grekiska dramatiken genom
"Bidrag till den grekiska
dramatikens historia" (1834) och genom sina
övers, av Aristofanes’ "Riddarna",
"Acharnerna" och "Demagogerna"
(1831—35), men ännu större
uppmärksamhet rönte hans i
uppsala-tidn. Correspondenten 1835
publicerade "Bref till ett äldre
fruntimmer om Azouras Lazuli Tintomara
och Ramido Marinesco", ett häftigt
angrepp mot C. J. L. Almquist och
den nyromantiska esteticismen över
huvud. Under en för hans utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
