Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Hahr, August - 3. Hahr, Erik - Haig, Axel Herman, akvarellmålare, etsare, se Hägg - Haij, se även Hay - Haij, ätt - Haij, Bernhard
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hahr
243
Haij
i sitt slag, tog han upp studiet av
det praktiskt taget outforskade
1600-talet i sitt arbete "Konst och
konstnärer vid M. G. De la Gardies hof"
(1905) för att sedan tränga
ytterligare ett steg bakåt i tiden. Med sina
"Studier i Johan III:s renässans"
(1—2, 1907—10) var H. framme vid
det område, som framför allt kom att
fängsla honom som forskare, den
nordiska renässansarkitekturen och
dess förbindelser med mellan- och
sydeuropeiska konstströmningar. I en rad
arbeten av såväl översiktlig som
speciell art har han sedan fullföljt dessa
undersökningar ocli klarlagt de vägar,
på vilka renässansen trängde fram
till Norden. Däribland må nämnas
"Die Architektenfamilie Pahr" (1908),
"Studier i nordisk renässanskonst"
(1—3, 1913—17), "Studier i
Vasatidens konst" (1920) och
"Nordeuropeisk renässansarkitektur" (i
Bonniers allm. konsthistoria, 1927). I
"Arkitekturen genom tiderna" (1—5,
1926—28) och "Svensk arkitektur.
Från Sigtuna ruiner till gärdeshusen"
(1938) har han givit ett par populära
framställningar av sitt huvudämne.
Därtill ansluter sig en rad
monografiska byggnadsskildringar, ss.
"Västerås domkyrka" (1923), "Uppsala
forna ärkebiskopsborg" (1929),
"Uppsala slott och dess rikssal" (1932),
samt ett flertal katalogarbeten. Till
sina vasatidsstudier återgick han i
"Drottning Katharina Jagellonica och
Vasarenässansen" (1940). Han liar
vidare redigerat verket "Skånska
borgar" (1914—22) ocli skrivit en mängd
uppsatser i "Svenska slott och
herresäten". Studieresor till de flesta
europeiska länder ingå i hans utbildning.
För de estetiska teorierna har H.
knappast visat något större intresse. Han
liar varit helt inriktad på praktiska
forskningsuppgifter. Som forskare och
lärare har han intagit en
mellanställning mellan den äldre, på
material-samlandet inriktade skolan, och den
yngre, som söker komma de
konsthistoriska sammanhangen på spåren.
En hel generation av sv.
konsthistoriker har i större eller mindre
utsträckning varit lians lärjungar. Sina
uppsalaminnen m. m. från 1890-talet ocli
sekelskiftet liar H. återgivit i "I
Vasaslottets skugga" (1943). — Gift 1904
med Hilma Elisabeth Larsson. Th. N.
3. Hahr, Erik Mauritz, arkitekt,
f. 17 dec. 1869 i Dingtuna skn,
Västmanl. län, † 12 okt. 1944 i Stockholm.
Bror till H. 2. — H. genomgick Tekn.
skolans högre konstindustriella avd.
1888—91 och arbetade därefter inom
dekorations- och
rumsinredningskons-ten hos arkitekten Agi Lindegren.
Ären 1892—94 företog han
studieresor i Tyskland, Frankrike och Italien,
ocli efter hemkomsten var han 1S94
—97 anställd hos arkitekten F.
Lilljekvist. Därpå ägnade han sig åt privat
arkitektverksamhet i Stockholm och
främst i Västerås, där han uppförde
flera byggnader, bl. a. polis- och
brandstationen (1898) och stadshuset
(1907). Som stadsarkitekt i Västerås
1909—35 kom H. att utföra ett
pionjärarbete inom sv.
stadsbyggnadskonst genom att bevara den historiska
karaktären och den genuina
småstadsprägeln i ett samhälle med stark
industriell expansion ocli där skapa en
harmonisk helhet av motsättningarna
mellan gammalt och nytt. Ett vackert
ex. på denna anpassning är hans
byggnad för Västmanl. läns sparbank
(1914—15). Medan han i ASEA:s
monumentala kontorsbyggnad (1916—
19) med dess höga torn ännu anknyter
till den nationella tegelromantiken,
framstår han i fabriksbyggnaderna
som en representant för en saklig, klart
konstruktiv arkitektur. I de på en gång
enhetligt och pittoreskt utformade
arbetarkvarteren med stora och ljusa,
planterade gårdar eller med lamellhus
eller småstugor förenar han även
modern saklighet med gammal
tradition. Bland H:s övriga
nybyggnadsarbeten märkas ett flertal
kraftstationer, bl. a. statens ångkraftcentral i
Västerås (1918—31) och Lilla Edets
kraftverk (1919—26), vidare
Göteborgs högskola (1907, tills, med E.
Torulf) samt affärs-, fabriks- och
bostadshus, villor m. m. på olika orter.
Den nya kyrkogårdsanläggningen vid
Hovdestalund utanför Västerås är
också ett verk av H. Även med sina
restaureringar, bl. a. av slottet (1918
—26), biskopshuset och
konsistorie-byggnaden i Västerås, Rydsgårds
herresäte, Dingtuna och Rytterns
kyrkor samt rådhusen i Arboga, Köping
och Sala, har han gjort en viktig
insats. —- Gift 1905 med Clara Emilia
Rossander. Th. N., B. W.
Erik Hahr.
Haig, Axel Herman,
akvarellmålare, etsare, se Hägg.
Haij, se även Hay.
Haij, ätt, vars äldste med visshet
kände stamfar, Alexander H., under
Gustav II Adolfs tid från Skottland
inkom till Sverige. Han härstammade
enligt traditionen från den urgamla
skotska adliga ätten Hay eller H., var
slutligen överste för ett reg. dragoner
och stupade 1639 vid Pirna i Sachsen.
Hans son Henrik H. (f. 1631, † 1700),
slutligen kommendant på
Kokenhusen, adlades 1689 med bibehållet
namn. År 1700 uppgav han efter endast
tre dagars belägring fästningen
Kokenhusen till en sachsisk armé, ställdes
inför krigsrätt och dog i arresten i Riga.
Från hans sonson, överstelöjtnanten
vid Västgöta-Dals reg., slutligen
översten i armén Vollrath Wilhelm
H. (f. 1731, † 1803), härstamma alla
nu levande medl. av ätten. En äldre
son till honom var generaladjutanten
och generalmajoren Erik Henrik
Wilhelm H. (f. 1773, † 1821), som 1815
upphöjdes i friherrligt stånd enligt
37 § R. F. Han blev farfars far till
zoologen Bernhard II. (se nedan).
Haij, Julius Bernhard, zoolog,
f. 26 nov. 1859 på Gäddebäck i Västra
Tunhems skn, Älvsb. län, † 21 april
1920 på Björkås i samma skn och
län. Föräldrar: godsägaren friherre
Erie Vollrath Wilhelm H. och Anna
Charlotta Wilhelmina Wennerqvist.
— H. avlade mogenhetsex. i
Vänersborg 1878 och blev fil. kand. vid
Uppsala univ. 1881, varefter han fortsatte
sina studier vid Lunds univ., där
han blev fil. lic. 1885 och fil. dr 1886
samt var docent i zoologi 1886—89.
Han utnämndes 1889 till lektor i
naturalhistoria och matematik vid
Högre allm. läroverket i Växjö. På
grund av sjukdom tog han avsked
1910 och var därefter bosatt i
Leksand. — H:s drsavh. är ett
fågelana-tomiskt arbete, "Jemförande studier
öfver foglarnes bäcken" (1886).
Huvuddelen av hans produktion faller
dock inom entomologin, där han
främst behandlat Skandinaviens
rätvingar. H:s huvudarbete är
"Öfversigt af Skandinaviens Orthopterer
jemte beskrifningar" (1888); endast
första delen, behandlande familjen
Acridiodea, blev publicerad. Ett
komplement till denna skrift utgör
"Bidrag till kännedomen om
Acridiodeer-nas yttre morphologi" (1888). Han
har därjämte publicerat smärre
uppsatser, huvudsakligen i Entomologisk
tidskr. År 1896 utgav H. en sv. bearb,
av Boas’ "Lærebog i Dyrerigets
Na-turalliistorie" och 1897 läroboken "De
högre växternas inre byggnad och
lifsförrättningar". — Gift 1899 med
Hedvig Kristina Evelina Sandberg. T. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
