- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 3. G-H /
248

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Hall, John, d. ä. - 2. Hall, John, d. y. - 1. Hall, Frithiof

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hall

248

Hallander

son. År 1764 hette firman Kobert,
John & Benjamin Hall; några år
därefter möter namnet John Hall & eo.
Erskine, som blev brittisk
generalkonsul i Göteborg, uppges dock ha
stått kvar i firman till 1794. H. var
en synnerligen driftig affärsman,
huvudsakligen i järn och trä. Han var
en av Göteborgs största
järnexportörer och blev ägare till ett stort antal
järnbruk, sågverk och skogar på Dal
och i Värmland, sågverk vid Lilla
Edet ocli masthamnar i Göteborg.
Genom övertagande av en del av Wilson
& Halls aktieinnehav i Ostindiska
kompaniet blev han en betydande
delägare i detta företag. — Som på sin
tid Göteborgs kanske rikaste köpman
förde H. ett slösande högt liv, och
hans hus vid Sillgatan, nuvarande
Kjellbergska huset, blev stadens mest
magnifika, där Gustav III bodde på
besök i staden och en kostbar
gästfrihet utövades mot in- och utländska
notabiliteter; lysande fester höllos där,
och spektakler uppfördes i en särskild
på tomten uppbyggd teater. I
närheten av Göteborg liade H. sitt utsökta
sommarställe Gunnebo, på vars
byggande och utsmyckning han nedlade
stora summor. Medan i tidens
memoarlitteratur hans hustru skildras
som en förtjusande och fulländad
världsdam, beskrives H. själv som
inbunden och fåordig. Han deltog
varken i stadens kommunala liv eller i
dess handelsorganisationer. — Gift
1765 med Kristina Gothén. — Litt.:
H. Fröding, "Göteborgs donatorer"
(2, 1912); C. K. A. Fredberg, "Det
gamla Göteborg" (2, 1921). H. Wn.

2. Hall, John, d. y., affärsman,
bruksägare, samlare, f. 23 dec. 1771 i
Göteborg, † 29 dec. 1830 i Stockholm.
Son till H. 1. — Från barndomen
följde H. under "föräldrarnas
oenighet, ömsesidiga egenheter ocli fördärf-

John Hall d. ä. Samtida gravyr.

liga oförstånd" sina egna vägar, och
i enlighet med ett föregivet yttrande
av fadern, att "min son behöver icke
arbeta, han kan aldrig bliva fattig",
synes han ej ha fått någon utbildning
för sin blivande ställning som faderns
efterträdare. Han var en regellös,
otuktad konstnärs- och
samlarbegåv-ning, som, medan fadern levde, fritt
fick utveckla sina intressen. Han
tecknade och målade, med förkärlek
teaterfigurer, företog vidsträckta resor
i England, Holland, Ryssland oeh
Finland, ägde en stor boksamling,
särskilt rik på geografiska och
topografiska arbeten, och samlade, utan
vetenskaplig systematik, alla slags
natura-lier. Han vårdslösade sitt yttre och
anlade helskägg på en tid, då detta
ansågs nästan anstötligt
(’"Skägg-Hallen"). — Då H. vid faderns
frånfälle övertog ledningen av firman,
rubbades, som det med rätta
understrukits, hans likviditet i själva
startögonblicket genom furstligt tilltagna
legat till mor och syster. Dessa torde
närmast kunna förklaras av hans
önskan att förebygga allt intrång,
också från familjen, i det fullkomliga
oberoende han tycks ha satt högst av
allt. Samma självständighetsbegär
visade han, då han, trots brist på
fallenhet och utbildning för affärslivet,
ignorerade den sakkunskap, som fanns
representerad i firman, främst hos
dess kontorschef, D. Carnegie. Han
inlät sig på vidlyftiga affärer, särskilt
i järn, samtidigt som konjunkturerna
till följd av det nya krigsutbrottet
mellan England och Frankrike 1803
hastigt försämrades. Efter blott fyra
år, i mars 1807, måste H. begära sig
i konkurs. Det niånadsanslag på 250
rdr banko, som borgenärerna beviljat
honom, indrogs helt redan 180’8, och
snart var han så utblottad, att han
enligt landshövdingeämbetets i
Göteborg försäkran 1S10 "knappt äger
kläderna på kroppen". H. vidgick efter
ruinen vissa "fel" men talade hellre
om sina "egenheter" och åberopade
friheten att "endast redovisa för sig
själv". Nu följde en tid av nära tjugu
år, då H. genom upprepade processer
sökte återvinna sin förmögenhet och
makten över sin firma, som
administrerades av konkursmassans fyra
kuratorer, bland dem den nyssnämnde D.
Carnegie och kommerserådet Niclas
Björnberg. Samtiden beskyllde dessa
öppet för att försöka plundra boet,
och till H:s förmån uppträdde såväl
Gustav IV Adolf, så länge han
regerade, som bondeståndet vid 1809 års
riksdag med en inlaga till konungen
att ingripa. H. hade tydligen fått en
stor folkpopularitet genom storartad
givmildhet, icke minst efter den stora
eldsvådan i Göteborg i dec. 1802, då

John Hall d. y. Samtida målning (detalj).

han upplåtit sina egendomar till de
husvilla och en tid på egen bekostnad
underhållit ända till 300 personer.
Lägre och högre domstolar tilldömde
H. betydande skadestånd, ett K. M:ts
utslag förklarade Carnegie skyldig till
svekligt förfarande mot H. därigenom,
att han kontraktsstridigt låtit sin
egen firma bedriva järnexport, och
hovrätten dömde 1824
utredningsmännen att ersätta H. 330 544 rdr
banko. Innan detta mål slutdömts i
Högsta domstolen, gjorde H. helt
oväntat upp med utredningsmännen
och förklarade öppet, att han haft
orätt och ingått försoning. Man vet
ej, vad uppgörelsen inneburit, men
medan slutresultatet av konkursen
blev, att de prioriterade
fordringsägarna fingo full ersättning och de
oprioriterade 85 procent, framlevde
H. i Stockholm sina återstående år i
yttersta misär som ett välbekant
gatu-original och skall slutligen ha hittats
död på en bakugn, där han sökt vila
och skydd mot vinterkylan. — H:s
tragiska öde blev tidigt föremål för
skildringar i olika skillingtryck; mest
bekant är Fr. Cederborghs grovt
tendentiösa folkskrift "Berättelse om den
först rike och ansedde sedermera
fattige ocli föraktade John Hall, dess
lefnadsöden och ömkansvärda död.
Sannfärdig sannsaga" (1S31). På ett
förstående sätt har hans liv skildrats
av Sophie Elkan i en romantiserad
framställning, "John Hall" (1809; 4:e
uppl. 1918). — Gift 1805—11 med
friherrinnan Anna, Gustava
Constantia Koskull. — Litt.: biografi av S. T.
Kjellberg i Göteborgs mus:s årstryck
1932. Cgn, H. Wn.

1. Hall, Martin Petter Frithiof,
skolman, f. 25 mars 1864 i Halls
skn, Gotland, † 18 maj 1941 i
Jönköping. Föräldrar: folkskolläraren
Jakob Petter Pettersson och Anna
Catharina Nilsson. — H. avlade mogenhets-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:30:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smok/3/0280.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free