Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hallman, Per - Hallman, släkt - 1. Hallman, Johan Gustaf - 2. Hallman, Johan Gustaf - 3. Hallman, Carl Israel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hallman
259
Hallman
mot den alltsedan renässansen
härskande förkärleken för nivelleringar
och regelbundna kvartersbildningar.
Genombrottet i Sverige för dessa idéer
skedde med H:s och F. Sundbergs
tävlingsförslag 1900 till en ny stadsplan
för Göteborg, vilken belönades med
första pris. Han prisbelönades senare
även i den internat,
stadsplanetävlingen för Barcelona. I Stockholm
planerade han bl. a. Lärkstaden, i
landsorten reviderade han helt eller delvis
stadsplanerna för Borås, Gävle,
Jönköping, Kalmar, Karlstad, Norrköping,
Skövde, Vadstena och Västerås. År
1919 erhöll han Litteris et artibus. —
Gift 1898 med Agnes Margareta
Wessberg. Th. N.
Hallman, släkt, härstammande från
borgaren Frans i Strängnäs, som levde
under 1500-talets senare hälft. Hans
son David Fransson († 1659) var
kyrkoherde i Hardemo (Hallme) i Närke,
och efter denna förs. antogs
släktnamnet H. av kyrkoherdens barn,
bland vilka märkes kyrkoherden i
Götlunda i Västergötland Samuel H.
(f. 1633, † 1709). Dennes son, prosten
och kyrkoherden i Sköldinge i
Södermanland Gustaf H. (f. 1670, † 1719),
blev far till prästen, skalden och
historikern Johan Gustaf H. (H. 1) samt
kyrkoherden i Blacksta och Vadsbro i
Södermanland Lars Göstafsson H. (f.
1711, † 1762), som var livligt
kulturhistoriskt intresserad och författade
ortbeskrivningar över Strängnäs
samt Blacksta och Vadsbro socknar.
Söner till H. 1 voro läkaren Johan
Gustaf H. (H. 2) och skalden Carl
Israel H. (H. 3). H. 2;:s son,
livmedikus Johan Gustaf H. (f. 1769, † 18114),
blev far till översten Gustaf
Hiero-nymus Babacuc H. (f. 1800, † 1865),
en känd miniatyrporträttmålare.
1. Hallman, Johan Gustaf
Gustafsson, präst, författare, f. 26
juni 1701 i Sköldinge skn, Södermani.
län, † 23 aug. 1757 i Stockholm.
Föräldrar: kyrkoherden Gustaf B. och
Margareta Elisabet Wildhelm. — H.
blev student i Uppsala 1719, prästvigd
1723 och magister 1725 på avh.
"De Nericia". År 1726 kallades lian
till pastor vid Dylta svavelbruks förs.
i Närke ocli blev 1729 komminister i
Hedvig Eleonora förs. i Stockholm,
dar han från 1737 till sin död verkade
som kyrkoherde. År 1752 blev han teol.
dr. Hans kyrkoherdetid utmärktes av
relativt stor enighet inom förs., vilket
väl delvis får tillskrivas H: s
koncilian-ta läggning. Han hade starka sociala
intressen, främst inriktade på
förbättringar inom fattigvården, som just i
mitten av 1700-talet ordnades
församlingsvis i Stockholm. I "Betänkande
om fattighus-inrättningen" (1745)
uttalade sig H. däremot för en centralise-
rad förvaltning med ett stort, för
stadens förs: ar gemensamt fattighus för
1 000 personer — en lösning av
fattigvårdsfrågan, som skulle bli aktuell 100
år senare. Som historiker är H.
framför allt känd som förf. av "The twenne
bröder Oluff Petri Phase och Lars
Petri Hin Gamle, til lefwerne ocli
wandel beskrifne" (1726) och
"Beskrifning öfwer Kiöping" (1728). Det
förra arbetet är välskrivet men ej
pålitligt, då H. har utnyttjat Nils
Rabenius samlingar av förfalskade
dokument. H:s livliga kynne och
fabu-leringsförmåga visa sig även i hans
vittra alster. Av honom finnas många
tillfällighetsdikter, t. ex. gravsånger
över församlingsmedl. Mest bekant av
hans dikter är den år 1732 publicerade
visan om "Then högborna nunnan
Elisif Eriks dotter", enligt H:s uppgift
skriven av biskop Nicolaus Hermanni.
Den är dock ett skickligt falsarium av
H. eller möjligen Rabenius. H:s
tragedi på alexandriner "Erik och
Waldemar" (fullbordad troligen 1756,
tryckt först 1875 av Hanselli), är i
första hand en politisk pamflett mot
Lovisa Ulrika och hennes planer på
ökad konungamakt. Till sin politiska
läggning var H. nämligen hatt och
rättrogen anhängare av frihetstidens
statsskick. — Gift 1) 1726 med
Margareta Cornelia Cloppert, † 1743; 2)
1744 med Agneta Regina Christiernin.
— Litt.: N. Ahnlund, "Nils
Rabenius" (1927); N. Ahnlund och S.
Skoglund, "Ladugårdslandet" (1937). T. H.
2. Hallman, Johan Gustaf,
läkare, f. 24 juni 1726 på Dylta bruk,
Axbergs skn, Örebro län, † 17 mars
1797 i Stockholm. Son till H. 1 i hans
första gifte. ■— Student i Uppsala
1742 avlade H. 1747 examen inför
filosofiska fakulteten. År 1749 fick
han på Linnés förord av
Kommers-kollegium reseunderstöd för att runt
Johan Gustaf Hallman (1). Målning av J.
J. Streng 1737 (Hedvig Eleonora församling,
Stockholm).
Johan Gustaf Hallman (2). Målning troligen
av O. Arenius (Gripsholm).
om i Europa hämta kännedom om
mullbärsodling. Under sin bortovaro
blev han 1750 sv. hovmedikus och s. å.
med. dr i Padua samt led. av
Arkadiska akad. Efter hemkomsten 1754
anlade han en stor
mullbärsplantering på Ladugårdslandet i Stockholm.
År 1756 blev han andre livmedikus
ocli 1773 assessor i Collegium
medi-eum. År 1774 förordnades han till
föreståndare för den nya
kurhusinrättning i Stockholm, som efter
hans plan inrättats till bekämpande
av könssjukdomarna, vid denna tid
stadda i kraftig spridning. År 1793
blev han läkare vid Djurgårdsbrunn.
— H. hade en stor enskild praktik,
särskilt bland de fattiga, som han
ägnade en uppoffrande vård delvis på
sin övriga praktiks bekostnad. Han
var "en stor älskare af sin
vetenskap", "en nitisk och omtänksam
medborgare; utomdess öfvermåttan
höflig, välvillig ocli tjenstagtig, och
utmärkte sig beständigt i allt hvad lian
ägde, med en särdeles städad
snygghet" (Sacklén). — Gift 1755 med
Charlotta Fredrika Kryger. P. H. T.
3. Hallman, Carl Israel, skald,
f. 31 dec. 1732 i Stockholm, † 23 april
1800 därstädes. Bror till H. 2. —
Efter studier i Uppsala tjänstgjorde
H. någon tid i Bergskollegium, där
han dock aldrig avancerade längre
än till kanslist. Betydligt större
intresse ägnade han åt det gladare
ordensväsendet —■ han var bl. a. stiftare
av samfundet "Grekerne" — och åt
författarskap i Bellmans anda. Han
skrev ett flertal parentationer och
framträdde med den av samtiden
livligt uppskattade "Corporal ölbom"
(förmodligen 1762) (en parodi på
Creutz’ "Elegi"), som länge ansågs
vara skriven av Bellman. Mest känd
blev han dock genom sitt dramatiska
författarskap, som även det huvud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
