Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hamilton, Adolf Ludvig - 6. Hamilton, Carl Didrik - 7. Hamilton, Gustaf Wathier - 8. Hamilton, Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hamilton
272
Hamilton
Carl Didrik Hamilton. Målning (detalj) ay
J. G. Sandberg 1830.
riktning och präglas av en torrolig
och maliciös ironi. — Gift 1782 med
Eva Christina de Besche. T. H.
6. Hamilton, CarlDidrik,
friherre, ämbetsman, hovman,
memoarförfattare, f. 11 juli 1766 på Stavsäter
i Vists skn, östergötl. län, † 1 juli
1848 på Boo i Bo skn, Örebro län.
Föräldrar: hovmarskalken och
landshövdingen friherre Fredrik Ulrik H. och
grevinnan Hedvig Maria Taube. — H.
blev korpral vid Ostgöta kavallerireg.
1774, var konungens adjutant under
finska kriget och blev överstelöjtnant
vid Lätta dragonkåren 1792. Han blev
kammarherre 1787, hovstallmästare
1790 och överstekammarjunkare 1794
samt var överstekammarherre 1810—
15. Åren 1796—1801 var han
landshövding i Örebro län och 1810 ordf. i
statsutskottet. Efter faderns död 1797
var han innehavare av Boo
fideikommiss, och omkr. 1830 lät han bygga det
vackra Boskulla. H:s minnen,
"Anteckningar af en gammal gustavian",
utgåvos av C. F. Ridderstad i
"Historiskt memoire-bibliothek" (1, 1855).
De ha värde genom karakteristikerna
av Gustav III, hos vilken H. alltid
stod högt i gunst, samt genom
tidstypiska resebilder, särskilt från Spa
och Aachen. — H. blev hedersled, av
Konstakad. 1795. — Gift 1) 1796 med
Anna Catharina Adelheim, † 1814;
2) 1S15 med Sofia Jacobina Beckman.
—• Litt.: C. Forsstrand, "Den siste
rikskanslern och hans döttrar" (1927).
B. A.
7. Hamilton, Gustaf Wathier,
greve, jurist, ämbetsman, f. 5 juli
1783 på Blomberg i Husaby skn,
Skarab. län, † 8 dec. 1835 i
Linköping. Son till H. 5. — H. blev 1798
student i Uppsala och avlade 1801 ex.
till rättegångsverken. Han
auskulte-rade därefter i Svea och Göta hovrätt
samt blev 1808 assessor i den förstn.
domstolen och konstituerad
revisions-sekr. År 1809 utnämndes H. till
statssekr. för Kammarexpeditionen
och utnämndes redan s. å. till
justi-tieråd. Från 1826 var han
landshövding i östergötl. län. —■ H. var en av
sin tids mest markanta
ämbetsmanna-profiler. Hans från fadern ärvda
oppositionella läggning utvecklades under
uppsalaårens intima beröring med
Benjamin Höijer och hans krets till
frisinnad radikalism. H:s självklara
anslutning till 1809 års
revolutionsmän befordrade hastigt hans karriär
och tillförde samtidigt den nya
regimen en av dess mest dugande krafter.
Som domare åtnjöt han anseende för
tankeskärpa och humanitet, och hans
insatser som länschef ha ställt honom
i främsta rummet bland 1800-talets
landshövdingar. Om H:s
självständiga, skeptiska och ej minst mot Karl
XIV Johans regeringssystem kritiska
Gustaf Wathier Hamilton. Målning (detalj)
av P. Krafft d. y.
inställning vittna hans i sina
antipatier något ensidiga "Anteckningar
från Karl Johanstiden" (utg. med
inledande biografi av G. Carlquist,
1921). — Gift 1) 1810 med Maria
Helena von Strokirch, † 1820; 2) 1821
med sin kusin grevinnan Hedvig
Carolina Beata Hamilton. B. B—é.
8. Hamilton, Jakob Essen, greve,
politiker, ämbetsman, f. 12 sept. 1797
på Huseby i Skatelövs skn, Kronob.
län, † 3 maj 1864 i Paris. Föräldrar:
ryttmästaren greve Axel H. och Beata
Elisabet von Essen af Zellie. Sonson
till H. 3. — Student i Lund 1812 oeh
i Uppsala 1S13 avlade H. sistn. år
teologisk ex. därstädes. År 1814
avlade han officersex., avancerade till
ryttmästare vid Livreg:s husarer 1824
och fick majors avsked 1826. År 1830
ingick han åter i tjänst vid sitt gamla
reg. och avgick med överstelöjtnants
grad 1838. H., som utom militärtjän-
sten levde som godsägare på Lyckås i
Skärstads skn, Jönköp. län, uppträdde
fr. o. m. 1828—30 års riksdag som
liberal politiker, åtminstone till att
börja med i Anckarsvärds falang.
Han väckte motioner om lindring av
smålandsböndernas roteringsbördor
(1828), slopande av kyrkoplikt i
ömmande fall (s. å.) och upphävande
av arrendeauktioner (1844). Allmänt
bekant blev hans motion 1828 om
indragning eller förflyttning av en del
helgdagar, då den uppkallade Esaias
Tegnér till häftig kritik. Som ivrig
oppositionsman tillhörde H. vid 1840
—41 års riksdag den s. k. koalitionen
och blev bevillningsutskottets ordf. I
representationsfrågan slöt lian sig vid
1844—45 års riksdag till de moderata
reformvännernas förslag, det s. k.
Åkermanska förslaget.
Hemprovinsens intressen sökte H., som 1845—47
var ordf. i Jönköp. läns
hushållningssällskap, främja genom att yrka
utökad rätt för riksbanken att ge länets
hypoteksfören. kreditiv. Han blev led.
av Lantbruksakad. 1842 (hedersled.
1850). På grund av sin
moderat-libe-rala åskådning blev han omtyckt av
Oscar I, och 1848 utnämndes han till
överståthållare i Stockholm, varvid
han samtidigt blev generalmajor i
armén. H:s ämbetstid betecknar i olika
avseenden en period av livlig utveckling
i Stockholms historia. Gasbelysning
på gatorna och vattenledning
infördes, renhållningen övertogs av staden,
och slussbyggnaden fullbordades. Den
omorganisation av stadens polisväsen,
som länge varit under arbete, trädde
i kraft 1850. Under H:s sista tid
förbereddes den genomgripande
förändring, som ledde till införandet av 1862
års förordning om kommunalstyrelse
i Stockholm. H. var personligen varmt
intresserad för det religiösa och
moraliska tillståndet i huvudstaden. Han
lät hålla noggrann uppsikt över ut-
Jakob Hamilton. Målning av C. T. Staaff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
