Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hammarberg, Carl Eric - Hammarberg, Henrik - Hammarberg, James, affärsman, se s. 286 - Hammarberg, Karl - Hammarberg, Mauritz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hammarberg
2S5
Hammarberg
Henrik Hammarberg. Samtida målning
(detalj) (Svea hovrätt).
1909 blev han biträde hos
intendenten för det tre år tidigare startade
Medelpads fornhem, förf. Olof
Högberg. Han blev 1910 amanuens vid
nämnda museum och 1916 intendent.
— Även om Medelpads fornhem
startat några år tidigare, var det dock H.,
som hopbragte största delen av dess
samlingar. Med den s. k. skvadern, en
halv hare och en halv tjäder
uppstoppade och hopsatta, väckte han i
årtionden den zoologiskt obevandrade
publikens stora intresse. — H.
publicerade tidn.- och tidskr.-artiklar samt
mindre fristående skrifter i
huvudsakligen populärvetenskapliga ämnen
från de mest skilda områden, vanligen
under den i Medelpad välkända sign.
Homo. — Ogift. S. N.
Hammarberg, Henrik, krigare,
ämbetsman, f. 27 sept. 1686 på
Vireda-holm, Vireda skn, Jönköp. län, † 25 jan.
1768 därstädes. Föräldrar:
överjägmästaren Gustaf H. oc Brita
Henriksdotter Arvidsson. Sonson till prästen
Samuel Hammarinus (se s. 287). — H.
studerade i Lund och Greifswald, utgav
i. sistn. stad en juridisk disputation
1705 och reste s. å. till Holland (bl. a.
till Leiden), Frankrike (Paris) och
Tyskland. Han blev 1707
auskultant i Göta hovrätt och 1709 sekr. i
skånska undersökningskommissionen
och efter krigsutbrottet s. å. adjutant
hos Magnus Stenbock, som dock
huvudsakligen använde honom i krigiska
värv. Vid den danska landstigningen
i Skåne 1709 sändes han som kurir
till defensionskommissionen i
Stockholm och blev s. å.
reg.-kvartermäs-tare vid Norra skånska kavallerireg.
och ryttmästare där 1710.
Fortfarande var han dock placerad i stabstjänst
Iios Stenbock och utförde
rekognosceringsuppdrag före slaget vid
Hälsingborg 1710. Som kurir till regeringen
efter slaget liar H. blivit mest bekant,
framför allt genom Snoilskys dikt
"Stenbocks kurir". Som belöning fick
H. av prinsessan Ulrika Eleonora en
medalj av guld om 50 dukater. Han
deltog i 1718 års fälttåg i Norge.
Efter kriget återgick han till
domarbanan, bosatte sig på Bosjökloster ocli
blev 1719 häradshövding i Luggude,
Rönneberga och Onsjö härader i
Skåne. År 1737 blev H. lagman i
Uppland och 1739 v. president i Göta
hovrätt, fick 1750 justitiekanslers titel
och utnämndes till president i Svea
hovrätt 1751. Han tog avsked 1753
och drog sig tillbaka till privatlivet.
På riksdagarna yttrade sig H. ganska
ofta i juridiska spörsmål. Särskilt
talade han vid flera tillfällen under
1734 och 1741 års riksdagar av
humanitära skäl för inskränkning eller
avskaffande av kyrkoplikt i form av den
s. k. pliktpallen. Som politiker
tillhörde H. mösspartiet och var en av de
mest framträdande försvararna av
Arvid Horn och dennes anhängare inom
rådet mot hattarnas angrepp under
de upprörda debatterna i mars 1739;
vid ett tillfälle skall H. t, o. m. ha
utsatts för våldsamheter. I febr. 1741
uppträdde han mot
truppsammandragningarna i Finland och mot
sekreta utskottets maktbegär. H:s
mösssympatier hindrade ej hans karriär
under hattregimen, och 1751 blev han
uppsatt på rådsförslag men avsade
sig. H. var en rikt utrustad natur,
som även försökte sig som poet. Vid
Karl XII: s bortgång skrev han dikten
"Hieltars hårda öde" (1719), och av
gammalt tillskriver man honom
herdekomedin "Den beständiga herdinnan"
(anonymt utg. 1741), som här och var
liar en frisk karolinsk ton. Även
teologiska frågor sysselsatte honom.
Särskilt i samband med hustruns död
(1728) rörde sig hans tankar om de
eslcatologiska problemen och läran om
de eviga straffen. Under inflytande av
Wolff och Leibniz hävdade H., att Gud
i sin kärlek ej läte någon gå till evig
förtappelse. Domkapitlet i Lund
ingrep till försvar för läran om
"djävlarnas och de fördömdas evigvarande
kval", varnade H. och ålade honom
att insända sina förgripliga skrifter.
Aktionen mot H. avstannade dock av
sig själv. H:s litterära kvarlåtenskap
jämte en levnadsteckning, författad av
H:s måg, förvaras i Skara läroverks
bibi. H:s självbiografi finns i avskrift
i Bergianska brevsamlingen i Vet.
akad. — Gift 1710 med Abela Juliana
Silfverskiöld. ■—- Litt.: H. Schück,
"Kurir och poet" (Ur gamla papper,
1908); H. Pleijel, "Stenbocks kurir"
("Julboken", utg. av H. E. Hallberg,
1925). T. H.
Hammarberg, James,
affärsman, se s. 286.
Karl Hammarberg.
Hammarberg, Karl Leonard,
tidningsman, f. 1 jan. 1867 i Sköns
skn, Medelpad, † 27 juli 1915 i
Stockholm. Föräldrar: disponenten Erik
Johan H. och Christina Björk. ■— II.
blev student i Uppsala 1885, bedrev
vid univ. där och i Lund flera års
studier och inträdde 1896 som medarb. i
Dagens Nyheter. Som student
omfattade han de liberala idéerna, men
under striderna om rösträttsfrågan och
valsättet kring sekelskiftet kom han
i nära samarbete med högerpartiet.
År 1897 förvärvade han
östergöt-lands Dagblad och var dess
huvudred. och utgivare till 1901, då lian
överlät den på ett ab., men kvarstod
som huvudred, till 1913. Under H:s
energiska ledning blev Östergötlands
Dagblad ett av de moderatas
insiktsfullaste språkrör. Som politisk
skriftställare gjorde sig H. känd för stor
slagfärdighet och temperamentsfull
skrivsätt. Han lämnade tidn. för att
bli riksombudsman för Allmänna
val-mansförb., på vars organiserande han
nedlagt mycket arbete. — Gift 1899
med Gertrud Silvia Elisabeth
Ekengren. H. ö.
Hammarberg, Lars Mauritz
Fabian, stadsträdgårdsmästare, f. 20
jan. 1871 i Finnboda, Nacka skn,
Stockholms län. Föräldrar:
bokhållaren Lars August H. och Emma
Bor-dinghaus. —- Efter läroverksstudier i
Stockholm praktiserade H. i
trädgårdsyrket vid sv. herrgårdar 1888—
89 och i Helsingfors stadsplanteringar
1889—91 samt utexaminerades från
Lantbruksakad: s trädgårdsskola 1S93.
Han studerade trädgårdskultur,
särskilt anläggningskonst, i Tyskland,
England och Frankrike 1894—98 och
var stadsträdgårdsmästare i Åbo 1898
—1906 och i Stockholm 1906—36. —
H. är en framstående trädgårdsman,
som gjort en uppmärksammad insats
inom Stockholms parkväsen, vars or-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
