Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Hammarlund, Henning - Hammarskjöld, ätt - 1. Hammarskiöld, Peder - 2. Hammarsköld, Lorenzo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hammarskjöld
2S9
Hammarskjöld
Peder Hammarskiöld. Samtida målning
(detalj).
fickurfabriks ab.), var H. dess verkst.
dir. till 1917, då bolaget åter
ombildades under namnet ab. Halda
fabriker. Vid sidan av urtillverkningen
igångsatte H. där 1896 tillverkning
av skrivmaskiner. En nykonstruktion
av H. med internationell räckvidd var
taxametern, tillverkad vid Halda från
1902 och vid ett engelskt filialföretag
från 1911. Med omfattande praktiska
och teoretiska kunskaper förenade H.
en framstående begåvning som
organisatör och arbetsledare. Han bidrog
väsentligt till utvecklingen av
Svängsta numera tämligen betydande
industrisamhälle och lade i dagen starka
sociala och praktiska intressen, vilka
bl. a. resulterade i en rad
välfärdsanordningar för de anställda och i
åtgärder för bygdens elektrifiering. —
Gift 1898 med Sigrid Svanlund. —
Litt.: G. Ekerot, "Minnesskrift över
Halda fabrik 1887—1917" (1917).
H. N—m.
Hammarskjöld, ätt, vars äldste
kände stamfar var ståthållaren och
översten Peder Michilsson, som 1610
adlades under namnet H. (H. 1) och
blev far till landshövdingen Peder H.
(f. 1614, † 1671) och majoren Arvid
H. (f. 1626, † 1678). Från den
sistnämndes sonson, majoren Carl H. (f.
1694, † 1774), härstamma alla senare
levande medl. av ätten. Carl H:s
äldste son, kaptenen och
kammarherren Carl Gustaf H. (f. 1729, † 1799),
blev stamfar för ättens äldre
huvudgren. En äldre son till honom,
kammarjunkaren Carl Åke H. (f. 1768, † 1848),
blev farfar till bröderna
nationalekonomen, juristen och politikern Carl
H. (H. 4) och arkitekten, godsägaren
och politikern Hugo H. (H. 5). En
yngre son till kammarjunkaren Carl
Åke H., löjtnanten och godsägaren
Knut Vilhelm H. (f. 1818, † 1891),
blev far till juristen, landshövdingen
och politikern Hjalmar H. (H. 6) och
generalen Carl-Gustaf H. (H. 7). Bland
H. 6:s söner märkas landshövdingen
Bo H. (H. 9), juristen oeh
diplomaten Åke H. (II. 10) och
nationalekonomen och envoyén Dag H. (H.
11). Yngre söner till kaptenen och
kammarherren Carl Gustaf H. voro
a) biblioteksmannen och
skriftställaren Lorenzo H. (H. 2), farfar till
amanuensen i Biksarkivet Carl
Hila-rion Agathon H. (f. 1848, † 1908),
som publicerat en rad avli. ocli
uppsatser i krigshistoriska ämnen, samt
b) överstelöjtnanten vid Jämtlands
reg., översten i armén Arvid H. (f.
1787, † 1866), vilkens sonson är
generallöjtnanten, historikern Ludvig H.
(H. 8). — Majoren Carl H:s yngre
son, hovjägmästaren Michael H. (f.
1732, † 1802), blev stamfar för ättens
yngre huvudgren, Virbogrenen, samt
fader till a) kaptenen Per H. (f. 1778,
† 1864), med vars sonson,
civilingenjören och grosshandlaren i
Stockholm Carl Gustaf H. (f. 1847, † 1894),
Virbogrenen utslocknade i Sverige på
manssidan, och b) disponenten för
Skultuna bruk i Västmanland,
sedermera bruksägaren på Surahammar
därstädes Vilhelm H. (f. 1780, †
1843). Son till den sistnämnde var
Peder Hjalmar H. (f. 1817, † 1861),
som en tid var förvaltare vid
Surahammar och 1844 flyttade till Förenta
staterna; hans maka i första giftet
var komponisten, sångerskan och
pianisten Emilie H., f. Holmberg (H. 3).
Den yngre huvudgrenen fortlever i
Förenta staterna. — Litt.: Nina
Hammarskjöld, "Ätten H." (1915):.
1. Hammarskiöld, Peder
Michilsson, krigare, ståthållare, f. omkr.
1560, † 12 april 1646. — H., som
sannolikt till börden var ölänning, är
tidigast känd som ryttare under en
smålandsfana. I den egenskapen
deltog han i Johan III:s ryska krig och
kämpade under åren 1598—99 på
Sigismunds sida mot hertig Karl. De i
släkttraditionen legendariskt
utsmyckade omständigheterna kring hans
övergång till hertigens parti kunna ej
följas i det bevarade källmaterialet,
varur endast framgår, att lian 1606
fick Karls fullmakt som ryttmästare.
En tid vistades han i Livland med
sina ryttare; 1610 blev han adlad och
förlänades samtidigt med bl. a. Tuna
i Tuna skn, Kalmar län, som
alltjämt är i släktens ägo. Till historien
liar H. gått främst genom sina
insatser under Kalmarkriget. På nyåret
1611 liade han utnämnts till överste
för rytteriet i Småland, och under
våren s. å. utkämpade han heta duster
med danskarna som medl. av
slottsloven på Kalmar; olyckligtvis
kommenderades emellertid H. därifrån
Lorenzo Hammarsköld. Målning av R. W.
Ekman (Kungl, biblioteket).
före den avgörande striden om slottet
juli—aug. 1611. Då Öland hösten s. å.
återerövrats från danskarna av
Gustav Adolf, förordnades H. att som
ståthållare på Borgholm leda öns
försvar. Han lyckades under vintern och
våren tillbakaslå fiendens anfall, men
då danskarna efter erövringen av
Byssby i maj 1612 insatte sina
huvudstridskrafter mot Öland, kunde H.
ej längre hålla ön utan tvingades den
13 juni att kapitulera. Han erhöll
emellertid fritt avtåg med sitt folk
och kunde också i fortsättningen
deltaga i kriget. Även vid några kritiska
tillfällen under Gustav II Adolfs
senare regering fungerade H. som
ståthållare på Borgholm och chef för
Ölands försvar. Inom den ej särskilt
talrika uppsättningen av Gustav
Adolfs äldre militära
underbefälhavare intar H. en framträdande plats.
—■ Gift före 1613 med Christina
Stierna. B. B—é.
2. Hammarsköld, Lars
(Lorenzo), biblioteksman, skriftställare, f.
5 april 1785 på släktgården Tuna i
Tuna skn, Kalmar län, † 15 okt. 1827
i Stockholm. Föräldrar: kaptenen Carl
Gustaf H. och Catharina Mariana
Breitholtz. — H. blev student i
Uppsala 1801, fil. kand. 1805 och fil. mag.
1812. Han anställdes 1806 vid K. bibi.,
blev amanuens 1809 och erhöll 1826 k.
bibliotekaries namn. Från 1809 var
han notarie i Boktryckeri-societeten.
— Från sin tidiga ungdom var H.
mycket litterärt intresserad, och i
Uppsala bildade lian 1803 ett
studentsällskap, Vitterhetens vänner, vars
medlemmar ägnade sig åt författarskap
oeh åt att kritisera varandras skrifter.
Det framgår redan av brevväxlingen
med ungdomsvännen C. Livijn, att H.
med stor iver tog del av de nya
strömningarna, särskilt inom tysk och
engelsk litteratur. Även de nyare filoso-
19 Svenska män och kvinnor III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
