Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hammarström, Alexis - Hammenhög, Waldemar - Hammer, Bertil - Hammer, Christian - Hammerstaätten, Hammerstadsätten, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hammenhög
298
Hammerstaätten
Waldemar Hammenhög.
1914 och 1916—19 hemliga utskottet.
Han var riksgäldsfullmäktig 1905—10
och ecklesiastikminister i den
swartz-ska ministären mars—okt. 1917.
Under landshövdingetiden kom hans
framstående administrativa förmåga
länet till godo på många sätt. Bl. a.
var han ordf. i länets
hushållningssällskap 1912—25, dess
skogsvårds-styr. 1917—25 och hemslöjdsfören.
1915—25 samt flera skolstyr. Ären
1915—36 var han v. ordf. i ab. Sv.
tobaksmonopolets styr. — H. var även
känd som ordf.-mästare i
Frimurarlogen Kronoberg. —• Gift 1893 med
Maria Christina Engellau. R. A.
Hammenhög, Per Waldemar,
författare, f. IS april 1902 i
Stockholm. Föräldrar: verkmästaren Per
Anderson och Lydia Charlotta
Källgren. — Efter realskoleex. i
Stockholm arbetade H. som springpojke ocli
kontorist lios bl. a. försäkringsbolag
och ASEA, och den inblick lian därvid
fick i manschettproletariatets liv liar
lian senare flitigt utnyttjat i sitt
författarskap. Han började 1925
publicera en rad noveller och följetonger
i olika tidn. och tidskr. och
debuterade 1930 med sin kanske bästa bok,
den prisbelönade romanen "Esther och
Albert", vars trovärdiga skildring av
en sömmerskas och en glasmästares
gemensamma öden fått sin
fortsättning ocli upplösning i "Esthers och
Alberts äktenskap" (1936). Sin största
publikframgång liar H. vunnit med den
brett upplagda och fabuleringsfriska
skälmromanen "Pettersson &
Ben-del" (1931). Utom romaner och
pojk-böcker har II. därefter bl. a.
publicerat den nazistiskt påverkade
stridsskriften "Medelkassens trångmål"
(1941). Trots sin ofta knaggliga och
schablonmässiga stil. grunda
psykologi och brist på stram komposition
var H. — kanske mest på grund av de
erotiska kurragömmalekarnas stora
antal i hans romaner -— en av
1930-talets populäraste unga sv. förf. Sin
styrka har lian i sitt
vardagsrealistiska, ibland reportagemässiga
skildringssätt, sin outtröttliga med barocka
upptåg och drastiska förvecklingar
laddade berättarglädje och sin stora
förtrogenhet med Stockholms
kontorist- och hantverksmiljö. — Gift 1931
—44 med Ingrid [Inga) Erika Jensen.
— Litt.: Axel Strindberg,
"Människor mellan krig" (1941). R. A.
Hammer, Hans Bertil Ragnar,
psykolog, f. 26 dec. 1877 i Ålems skn,
Kalmar län, † 1 dec. 1929 i Uppsala.
Föräldrar: disponenten Henrik
Loren-zen II. ocli Anna Amalia Ohlsson. —
H. avlade mogenhetsex. i Kalmar 1895
och blev efter studier vid LTppsala
univ. fil. lic. 1906 samt fil. dr och
docent i psykologi 1908. Åren 1909—
10 uppehöll H. den nyinrättade
professuren i pedagogik vid Uppsala
univ. och var därefter till sin död
dess innehavare. Åren 1905—10
förestod han Pedagogiska skolan i
Uppsala. — Inom psykologin sysslade H.
framför allt med uppmärksamhetens,
iakttagelseförmågans och fantasins
problem, åt vilka han ägnat ett flertal
skrifter. Ehuru H. icke stod
främmande för den moderna
experimentella psykologin, betraktade lian
"noggrann bokföring av upplevelser från
det dagliga livet" ss. den fruktbaraste
metoden i psykologin. Som
pedagogisk teoretiker ställde sig H.
avvisande till radikala reformer, och under
1920-talets diskussion om
skolväsendets omorganisation bekämpade han
förslaget att göra folkskolan till
allmän bottenskola
("enhetsskoletan-ken"). H. grundade och utgav "Svenskt
arkiv för pedagogik" (1912—21),
vilket uppgått i "Arkiv för psykologi och
pedagogik" (fr. o. m. 1922). Bland H:s
skrifter märkas "Bidrag till
uppmärksamhetens psykologi" (1908, drsavh.),
"Fantasien i några av dess yttringar"
Christian Hammer.
(1916), "J. J. Rousseau, naturen och
friheten" (1921) och "Enhetsskolan"
(1922). — Ogift. T. T. S.
Hammer, Christian Monsen,
juvelerare, konstsamlare, f. 30 mars
1818 på Hammerejet, Vang,
Hedemarken, Norge, † 13’febr. 1905 i
Stockholm. Föräldrar: Mons Knudsen ocli
Sophie Andersdatter. — H.
började som guldsmedslärling i
Kristiania, flyttade 1837 till Köpenhamn,
där han gick på Polytekn.
Lærean-stalt, och senare till Paris, där han
studerade konstindustri och
metallurgi. Från Paris företog han
affärsresor i Europa som ombud för
parisiska juvelerare. År 1S46 blev lian
verkmästare vid en juveleraraffär i
Stockholm, som lian efter några år
övertog. Vid sidan av sin affär ägnade
lian sig åt fastighetsspekulationer och
andra vinstgivande företag. Med
förutseende blick för stadens utveckling
skapade han en betydande
förmögenhet, som han delvis lade ned i en snart
mycket känd samling av konst och
kulturhistoriska föremål, vilken
slutligen uppgick till över 400 000
nummer, samt ett bibi. av avsevärd
storlek. H. gjorde, understödd av bl. a.
Sv. fornminnesfören. och Sv.
slöjd-fören., upprepade erbjudanden till sv.
staten att inlösa samlingarna, men
det pris lian begärde ansågs för högt,
och slutligen skingrades de på en rad
auktioner i Köln 1892 och följ. år,
varvid flera nordiska institutioner,
bl. a. Nord. mu3., gjorde viktiga
förvärv; biblioteket bortauktionerades i
Stockholm 1906—10. En stor del av
H:s omfattande autograf samlingar
har från 1919 förvärvats av
Riksarkivet m. fi. institutioner. "Hammers
museum" var delvis inrymt i den av
H. inköpta Byströms villa, sedermera
prins Carls palats, på Djurgården.
Bland hans företag i huvudstaden kan
nämnas den s. k. Odéomsalen,
Regeringsgatan 28, som han upplät för
teaterföreställningar. H. byggde Nya
teatern, senare kallad Mindre teatern
("Hammerska ladan") vid Södra
Bla-sieholmshamnen och inköpte
Furusund, som genom hans åtgärder blev
en omtyckt sommarnöjesort. — Gift
1858 med Sophie Catharine
Saxen-hauser. Tli. N.
Hammerstaätten, H a 7nm
ar-stad sätten, medeltida frälsesläkt,
uppkallad efter godset Hammersta i
Ösmo skn, Stockholms län; den förde
kluven sköld, vanligen i grönt och guld.
Stamfadern, riddaren och riksrådet
Ingevald Estridsson († före febr.
1337), vilken tillhörde den kommitté,
som granskade Södermannalagen,
hade bl. a. sonen riddaren Nils
Inge-valdsson, nämnd som fogde på
Stockholms slott 1350—51. Denne var fader
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
