Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 3. G-H / 336 (1942-1948) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Hebbe, Per - Heberle, August - Heckscher, släkt - 1. Heckscher, Eduard - 2. Heckscher, Isidor - 3. Heckscher, Eli

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

August Heberle.

1938) samt "Några blad ur Ultunas
äldsta historia" (Lantbruksakad :s
handl. och tidskr. 1936). På uppdrag
av Lantbruksakad. utgav ban 1939
första delen (från äldsta tid t. o. m.
1800) av det stora arbetet "Den
svenska lantbrukslitteraturen.
Bibliografisk förteckning"; andra delen (tiden
1801—50), som i huvudsak förelåg
färdig vid hans död, utkom 1945,
slutredigerad av bibliotekarien C.
Björkholm —- Gift 1) 1915—25 med Anna
Palassowa; 2) 1927 med fil. mag.
Nanna Elisabeth Birgitta (Brita)
Benedicks. S. L.

Heberle, Ernst August Wilhelm
Engelbert, uppfinnare, industriman,
f. 7 aug. 1854 i Clausthal, Oberharz,
Tyskland, † 27 juli 1907 i
Lüttringhausen, Rhenprovinsen, Tyskland.
Föräldrar: anrikningsingenjören vid
Falu gruva Ernst Wilhelm H. och
Marie Margarete Brümmer. — H.
växte upp i Falun, genomgick där
Högre allm. läroverket 1866—71 och
bergsskolan 1871—72 samt började
sedan sin verksamhet som
anrikningsingenjör vid sv. gruvor. Han
konstruerade och byggde anrikningsverk efter
av honom förbättrade och delvis
nyuppfunna metoder ocli var på
1880-talet en av Sveriges mest anlitade
anrikningstekniker. Tills, med sin yngre
"broder Josef Wilhelm Theodor H. (f.
1857, † 1912) uppfann H. den 1879
patenterade "Heberle-kvarnen", en
hrossningsmaiskin för finmalning av
malm, vilken fick ganska stor
utbredning, särskilt i Tyskland, på 1SS0- och
1890-talen. År 1883 arrenderade H.
jämte brodern de s. k. afterhögarna
vid Sala gruva, ur vilka han utvann
silver 1885—1903. H. var 188S—94
även verkst, dir. i Sala silfververks
ab. samt styr.-led. i Grufveab. S:t
Erik från 1889 och i Bergverksab.
Saxberget 1893—96. — Gift 1S84 med
Sigrid Helena Moberg. S. B., H. X—m.

Heckscher, släkt, vars äldste med
visshet kände stamfar, köpmannen
Ephraim Meyer H. († 1660), bosatte
sig i Altona, Hamburg, i början av
1600-talet. Hans yngste son, Josef
Juspar H. († 1687),blev farfar till
köpmannen Samson Philipp H. (f. 1695,
† 1758), som 1727 flyttade till
Köpenhamn och 1738 vann burskap där.
En sonson till honom, köpmannen
Behrend Levin H. (f. 1787, f 1S49),
blev far till overretsprokuratorn
Ludvig H. (f. 1813, † 1882),
växelmäklaren i Köpenhamn Marcus H. (f. 1814,
† 1890), grosshandlarna därstädes
Lorentz H. (f. 1816, † 1899) och
Julius H. (f. 1826, † 1897), vilka blevo
stamfäder för släktens fyra nu i
Danmark och Sverige levande grenar,
samt bankdir. Eduard H. (H. 1). Till
den andra grenen hörde Marcus II:s
son, nationalekonomen Isidor H. (H.
2). Dennes son, nationalekonomen Eli
H. (H. 3), blev far till
statsvetenskapsmannen Gunnar H. (H. 4).

1. Heckscher, Eduard, bankman,
donator, f. 10 april 1831 i
Köpenhamn, † 31 jan. 1910 i Stockholm.
Föräldrar: köpmannen Behrend Levin
H. och Pauline (Penina) Jacobsen. —
H., som var verksam i Sverige från
mitten av 1850-talet, etablerade en egen
bankirfirma i Stockholm samt blev
1870 verkst, dir. i Industrikreditab.
därstädes, i vilket hans egen firma
sedermera uppgick. Han kvarstod som
bankens ledare till 1907, då den
uppgick i Skandinaviska kreditab. H.
donerade tills, med sin hustru nära 2
mill. kr. till Stockholms högskola
samt 200 000 kr. till
Handelshögskolan i Stockholm. — Gift 1861 med
Sophie Rubenson.

E. S.

Isidor Heckscher.

2. Heckscher, Isidor, jurist,
nationalekonom, f. 2 nov. 1848 i Aalborg,
Danmark, † 12 dec. 1923 i Stockholm.
Föräldrar: mäklaren Marcus H. och
Bertha Lipmann. Brorson till H. 1.
— Efter juridiska studier i
Köpenhamn blev H. 1872 tjänsteman i
danska justitieministeriet. År 1875
flyttade han över till Sverige, där han
blev anställd i sin farbroder Eduard
H:s (H. 1) bankirfirma och 1884 som
kontorschef övergick till
Industrikreditab. På en avh. om "Kreditsalget
og Sælgerens Standsningsret" blev
han följ. år jur. dr i Köpenhamn och
bedrev därefter, vid sidan av sitt
arbete i banken ooh sina övriga
uppdrag, ett omfattande
skriftställarskap, särskilt på handelsrättens
område. I Tidsskr. for Retsvideniskab
meddelade H. under en lång följd av år
referat av sv. rättsfall. Hans
konsulatsrapporter äro delvis publicerade i
(dansk) Nationalekonomisk Tidsskr.
samt senare i danska
utrikesministeriets Meddelelser. H. utgav en övers.
till sv. av G. J. Goschens "Läran om
utländska växelkurser" (1892; 3:e
uppl. 1918). H. var flitigt anlitad för
offentliga värv såväl i Danmark som
i Sverige. År 1S96 blev lian Danmarks
förste utsände generalkonsul i Sverige,
till en början i Göteborg, från 1900 i
Stockholm, och 1906 blev han led. av
kommissionen för omorganisationen
av det danska utrikesministeriet och
Danmarks representation i utlandet.
Av hans sv. uppdrag märkes
ledamotskapet i kommittén för ordnande av
fondaffärerna på Stockholms börs. —
Gift 1878 med Rosa Meyer.

E. S.

3. Heckscher, Eli Filip,
historiker, nationalekonom, f. 24 nov. 1879
i Stockholm. Son till H. 2. — Efter
mogenhetsex. i Stockholm 1896 blev
H. fil. lic. i Uppsala 1904, fil. dr 1907
och docent vid Stockholms högskola
s. å. Då Handelshögskolan inrättades
1909, blev H. den förste innehavaren
av dess professur i nationalekonomi
med statistik. I denna befattning
kvarstod han till 1929, då han tillträdde en
personlig forskningsprofessur i
ekonomisk historia och blev ledare för det
s. å. inrättade Ekonomisk-historiska
inst. Sedan ämnet ekonomisk historia,
huvudsakligen tack vare H:s insatser,
upptagits bland de akademiska
examensämnena (1937), liar H.
tjänstgjort som tf. lärare i detta ämne vid
Stockholms högskola. Sin professur
vid Handelshögskolan lämnade H.
1944. — Som nationalekonom ställde
sig H. till en början kritisk till den
ekonomiska teorin, men på 1910-talet
anslöt han sig tämligen nära till den
grupp av sv. nationalekonomer, som
sökte applicera en teoretisk
uppfattning på konkreta ekonomiska
problem. Resultat av H:s forskning
enligt denna metod äro bl. a.
"Världskrigets ekonomi" (1915) och
"Svenska produktionsproblem" (1918). Ur
dessa forskningar nådde H. så

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>