- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 3. G-H /
354

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hedenvind-Eriksson, Gustav - Hederstedt, Johan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hedenvind-Eriksson

354

Hederstedt

Han deltog under 1900-talets första
årtionde aktivt i arbetarnas
organisatoriska strävanden; en tid var han
föreståndare för en av
skogsarbetarnas kooperativa handelsfören. och
skrev fackliga notiser i
arbetarpressen. Samtidigt arbetade han på sin
första roman, "Ur en fallen skog",
som genom H. von Melsteds bemedling
utkom på Axel Holmströms förlag
(1910). Denna roman, som liade
påbörjats redan innan H. lämnade
hemmet, går tillbaka på hans upplevelse
av hur hans hembygd förvandlades,
när trävaruindustrin trängde in där.
Samtidigt skildrar den
skogsarbetarnas usla arbetsförhållanden och den
begynnande framväxten av deras
solidaritetsmoral. Besläktade motiv
behandlas även i nästa roman,
"Branden" (1911), och i novellsamlingen
"Från öde gårdar" (1913). Åren
närmast efter utgivandet av
debutromanen arbetade H. vid ett par
kraftverksbyggen, bl. a. vid Älvkaiieö.
Erfarenheter därifrån ha givit stoff till
romanen "Vid Elivågor" (1914), som
därjämte bär spår av H:s begynnande
reflexion över historiens problem. Han
läste vid denna tid flitigt
katedersocialisternas skrifter och tyckte sig
skönja en utveckling, i vilken
arbetarna representerade ett betydelsefullt
moment. För denna optimistiska
ut-vecklingstro innebar det första
världskriget ett hårt slag. Under de första
krigsåren skrev H. så gott som
ingenting. Han uppehöll sig
huvudsakligen i Nordnorge; vid ett par
tillfällen gick han till sjöss och besökte
därvid bl. a. Island 1915; en tid var
han även gruvarbetare. Under ett
uppehåll i Tromsö insjuknade II. i
spanska sjukan. Under konvalescensen
påbörjade han "En dröm i seklets
natt" (1919), en liten
realistisk-fantastisk bok, som symboliskt
återspeglar hans upplevelse av världskriget.
Till form och motiv besläktade med
denna äro "Tiden och — en natt"
(1918) och "Tidens offerväsen" (1920).
Den förra är H:s första mästerverk:
på en gång en kraftfull
verklighetsskildring av gulaschtidens
transito-trafik uppe vid finska gränsen och en
symbolisk bild av den krigsgalna
mänsklighetens krampaktiga och
meningslösa strävan. I samband med
utgivandet av dessa böcker hade H.
återvänt till Sverige och slagit sig ner i
Stockholms närhet. Han blev nu
litterärt upptäckt av Richard Steffen
och Erik Hedén; deras uppmuntran
förmådde honom att ägna mera tid åt
sitt författarskap, vilket under
1920-talet blev lians huvudsysselsättning.
II. fortsatte emellertid, driven av sitt
självständighetsbehov, att arbeta som
kroppsarbetare periodvis; när lian

Gustav Hedenvind-Eriksson.

sparat samman ett lämpligt belopp,
skrev han eller bedrev arkivstudier
rörande Jämtlands äldre historia. Det
historiska intresset framträder i
"Järnets gåta" (1921), en mästerlig
forntidssaga om järnålderns uppkomst.
Liksom de närmast föregående
böckerna har den en symbolisk
undermening. "Orions bälte" (1924) har
hämtat stoff från H:s resor i
Nordskandinavien under krigsåren; den är
märklig genom sin utomordentligt målande
ordkonst. De tre romanerna "De
förskingrades arv" (1926), "Det
bevingade hjulet" (1928) och "På friköpt
jord" (1930) bilda ett
sammanhängande epos om de sv.
anläggningsarbetarna i industrialismens tjänst ocli
deras återvändande till jorden. —■ Vid
den tidpunkt, då "På friköpt jord"
utkom, liade H. just skaffat sig en
gård i Taxinge-Näsby i
Södermanland, som lian brukade till 1938, då
lian måste lämna den, sedan ett
olycksfall gjort honom oförmögen till tungt
kroppsarbete. Under sin bondetid
utgav H. en novellsamling,
"Rälslägga-rens berättelser" (1935) samt "En
bondes dagbok" (1937). Den
sistnämnda är en livfullt humoristisk
folklivsskildring, bräddad med allvarliga
reflexioner om de frågor, som voro
aktuella i världen och i en sv.
landsbygdskommun under 1930-talet. —
År 1941 utgav H. "Jämtländska
sagor", som bygger på stoff ur muntlig
jämtländsk tradition. H:s produktion
under senare år omfattar vidare "Det
stora rusthållet" (1943), en berättelse,
som bl. a. skildrar det första
världskrigets andliga återverkningar i en
sv. bygd, samt "Med rallarkärra mot
dikten" (1944), en kort och intensiv
självbiografi, i vilken H. med
uppriktighet, klokhet och värdighet berättar
om de upplevelser, som utformat hans
livssyn. — H. är en av den moderna
sv. litteraturens mest särpräglade ge-

stalter. Han debuterade som s. k.
pro-letärförf., och lian har gjort en
betydande insats som rallarnas specielle
skildrare. Hans framställning av hårt
arbetande människor har en
livsnärhet av alldeles särskilt slag. Men trots
H:s stora intresse för miljöer och hans
ännu större intresse för människor
har hans författarskap i grunden
alltid varit inriktat på andra mål än den
direkta dokumentationen. H. är den
skönlitterära förf. i vårt land, som
grundligast reflekterat över den
förändring industrialismen förde med
sig; denna reflexion har efter hand
kommit att gälla människan och
tiden, människan och
kulturutvecklingen överhuvudtaget. Historien är för
H. "ett stycke kartlagd väg från den
tidpunkt, då människan begynte bli
medveten om sig själv", och
litteraturens uppgift är att vara "en vägledare
till vidgad livssyn och självkännedom,
därmed medkänsla och förståelse även
för andra människor". —• II:s
prosastil utgår från den muntliga
berättarkonsten. Den präglas av en böjelse för
expressiva dialektord och en puristisk
motvilja mot lånord. För att med sin
utpräglat intellektuella läggning
kunna uttrycka sig i denna talspråkligt
konkreta stil har H. måst skapa ett
symbolspråk; detta är en av
förklaringarna till den symbolism, som
genomgår H:s produktion och som
givit den ett endast delvis berättigat
rykte för svårlästhet. Men det
symboliska draget är också något
väsentligt för H:s hela livssyn; den är en
form, i vilken en mycket vidsträckt
erfarenhet utkristalliserats. Denna
erfarenhet har varit hård, men den har
inte förmått göra H:s åskådning
bitter eller förstelnad; lians inställning
präglas tvärtom av en märklig sinnets
frigjordhet och rörlighet, som i hans
diktning tar sig uttryck i en
underfundig och mänskligt varm humor.

— Gift 192S med Astrid Maria Pihl.

— Litt.: ö. Lindberger, "G. H. E."
(1945). ö. L.

Hederstedt, Johan Oskar,
veterinär, f. 2 juni 1870 i Visby. Föräldrar:
handlanden Carl Johan Oscar II. ocli
Ann-Sofi Ehinger. — H. avlade
mogenhetsex. i Visby 1888 och
veterinär-ex. 1892. Han var stadsveterinär i
Jönköping 1S96—1920. Åren 1905—
11 var han bataljonsveterinär vid
Smålands artillerireg. och
reg.-veterinär där 1911—18. Sistn. år blev han
fältveterinär i Fältveterinärkåren,
bestred från 1919 jämte egen tjänst
fördelningsveterinärtjänsten vid
Andra arméfördelningen, utnämndes 1921
till överfältveterinär och chef för
fältveterinärbyrån i
Arméförvaltningens sjukvårdsstyr. samt erhöll
1926 överstes tjänsteställning och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:30:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smok/3/0396.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free