Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hedin, släkt - 1. Hedin, Sven - 2. Hedin, Svante - 3. Hedin, Zelma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hedin
358
Hedin
Sven Hedin. Målning (detalj) av P. Krafft
d. y. 1807.
H. (f. 1826, † 1917) ooh revisorn i
Generalpoststyr. Gustaf Henrik
Leonard H. (f. 1828, † 1«94), gift med
skådespelerskan Zelma H., f. Bergnéhr
(H. 3). Abraham Ludvig II:s äldste
son, upptäcktsresanden Sven H. (H.
5)i, adlades 1902 med bibehållet namn.
En syster till honom, Alma H. (H. 6),
är socialt verksam.
1. Hedin, Sven Anders, läkare, f.
19 aug. 1750 på Husaby bruk i
Skatelövs skn, Kronob. län, † 19 okt. 1821
i Stockholm. Föräldrar:
bruksinspektören Fredric H. och Brita Helena
Åhman. — H. inskrevs som student i
Uppsala 1769 och blev där först fil.
kand. och 1775 med. dr. Med stöd av
sin gynnare Abraham Bäck öppnade
ban därefter praktik i Stockholm
samt blev 1778 hovmedicus och läkare
vid Drottninghuset, 1781 assessor i
Collegium medicum, 1782 intendent
vid Djurgårdsbrunn och 17S5 förste
hovmedicus. Han var 1792—1810
pro-vinsialmedicus i Svartsjö ocli
Drottningholm och 1798—1808 intendent
vid Medevi brunn samt blev 1798
förste livmedicus, 1799 bibliotekarie
i Collegium medicum och 1S13
medicinalråd i Sundhetskollegium. Under
kriget 1789 var han förste fältläkare
och chef för militärsjukhusen i
Karlskrona, och 1808—09 beklädde lian
samma post vid sjukhusen i
Drottningholm. Han var en av dem, som
livligast främjat vaccinationens
införande i Sverige, och utsågs 1812 att
ha överinseendet över densamma.
H. inlade stora förtjänster om den
dåtida medicinska fackpressen. Han
utgav själv inte mindre än tre olika
serier periodica, nämligen
"Veten-skaps-Handlingar för Läkare och
Fältskärer" (1793—1806),
"Vetenskaps-Journal för Läkare ocli
Fältskärer" (1—2, 1800—01) och
"Sam-lingar i blandade ämnen för Läkare-
vetenskapen och Naturforskningen"
(1810—12). Han efterlämnade en stor
och välordnad samling porträtt och
biografica över sv. läkare. Även i
övrigt hade H. "ett lyckligt snille och
en särdeles lätthet för att skriva";
bland hans mycket talrika skrifter
märkas ett arbete om
bröstuppfödning (1786), "Handbok för practiska
Läkare-vetenskapen" (1796; 2:auppl.
1797), "Pharmacopé" (1796), "Utkast
til en Handbok för Brunnsgäster"
(1803), ett arbete om
utomäktenskap-liga barns vård (1806), "Om
smittkoppor och förvaringsmedel deremot"
(1808) och "Handbok för
Vaccinatö-rer och Vaccinations-Föreståndare"
(1813). — H. tillhörde flera in- och
utländska lärda sällskap; bl. a. blev
han led. av Sv. krigsmannasällskapet
(senare Krigsvet. akad.) 1799, av Vet.
akad. 1804 (preses 1818) och
hedersled. av Lantbruksakad. 1812. — Gift
1785 med Elisabeth Charlotta
Hellman. P. H. T.
2. Hedin, Sven (Svante) Anders,
skådespelare, f. 7 nov. 1S22 i
Stockholm, † 28 juni 1S96 därstädes.
Föräldrar: kanslirådet Sven Anders H.
ooh Clara Elisabeth Westman, dotter
till den kände bryggaren A. Westman.
Sonson till H. 1. —- Efter studier vid
Uppsala univ. 1840—45 var H.
engagerad vid de k. scenerna 1845—92.
Han var sin tids kanske mest
namnkunnige lustspelsaktör i Stockholm.
Karaktärsskådespelare i egentlig
mening var han icke; han sökte aldrig
tränga in i en stil eller i en
rollkaraktär, utan han baserade alltid sina
scenfigurer helt ocli hållet på sin egen
personlighet. Han hade ett spelsätt
och en replikkonst, vilka omnämnas
ss. oefterhärmliga och mycket
personliga, och framför allt vann han sina
framgångar genom sitt oförbränneligt
goda lynne och sin spelande humor,
som smittade av sig över rampen. Till
H:s egenheter tycks ha hört en be-
Svante Hedin.
Zelma Hedin,
nägenhet att t. ex. med aktuella
anspelningar göra tillägg och ändringar
i rolltexten. Hans utvecklade förmåga
att vitsa och ripostera med
slagfärdiga repliker i den av tiden omtyckta
stilen gjorde honom också populär i
det stockholmska sällskapslivet. Tack
vare sina sällskapstalanger kom lian
att tillhöra den intima
konstnärskretsen kring Karl XV. — H. erhöll
Litteris et artibus 1892. — Ogift. —
Litt.: L. A.Hedin,"S.H." (1898). S.T.
3. Hedin, Zelma Carolina
Eso-linda, skådespelerska, f. 1 maj 1827, ev.
i Stockholm, † 11 febr. 1874
därstädes. Föräldrar: underlöjtnanten och
tullinspektören Carl Wilhelm
Bergnéhr oeh Charlotta Wilhelmina
Christina Philp. Svägerska till H. 2. —
H. antogs som elev vid K. teatern
1840 och blev aktris där 1845.
Särskilt lyckades lion göra sig gällande
inom den samtida franska
komedirepertoaren. Hon uppträdde även i
sångroller. Bland hennes främsta
komediroller nämnas Hertiginnan i "Ett
glas vatten" av Scribe och Georgina i
"Kväkaren och dansösen" av Scribe
ocli Duport; överhuvudtaget
briljerade hon i Scriberepertoaren. Hon hade
även vid flera tillfällen framgångar
i uppgifter utanför sin egentliga
genre, t. ex. som Drottningen i
Sliakespeares "Hamlet", Elisabeth i
Schillers "Maria Stuart" och
Mossamor i L. Josephsons "Marsk Stigs
döttrar". — H. lämnade K. teatern
1868, delvis på grund av sviterna
av ett svårartat benbrott, delvis på
grund av misshälligheter mellan
henne och teaterstyr. Hon uppträdde dock
under sina senare år vid några
tillfällen som gäst såväl vid de K.
teatrarna som vid några privata scener.
— Gift 1) 1845—49 med
skådespelaren Lars Gustaf Kinmansson-, efter
skilsmässan kallade sig H.
Bergmansson; 2) 1854 med revisorn i General-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
