Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heerberger, Helge - Hegardt, släkt - 1. Hegardt, Peter - 2. Hegardt, Henrik - Hegvald
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hegardt
378
Hegvald
Peter Hegardt.
sättet; handlingen ledsagas av en
fortlöpande psykologisk kommentar, där H.
i direkt form kan framlägga sina
iakttagelser. De på detta sätt inströdda
reflexionerna understryka den inte
bittra men klarsynta, ovanligt
illu-sionsfria människosyn, som
kännetecknar H., och som även den anger
hans frändskap med fransk
psykologisk tradition. — Ogift. I. W.
Hegardt, släkt, vars äldste kände
stamfar var bildhuggaren i byn
He-gard nära Tönder i Slesvig Josias H.
(t 1639). Av hans tre söner hade den
äldste, vars namn är okänt, sonen
Josias H. (f. omkr. 1672, † 1727), som
inflyttade till Sverige och blev
stamfar för släktens äldsta huvudgren.
Hans son Peter Josias H. (f. 1704, †
1786), som först omkr. 1730
inflyttade till Sverige och blev handlande
och rådman i Uddevalla, hade
sönerna a) handlanden och skeppsredaren
i Uddevalla Josias H. (f. 1739, †
1806), vars son, diplomaten
kanslirådet Christian Bernhard H. (f. 1781,
† 1837) 1818 adlades enligt 37 § R. F.
samt blev stamfar för den nu levande
ätten H., samt b) handlanden och
rådmannen i Uddevalla Johannes H. (f.
1743, † 17S6), stamfar för den äldsta
huvudgrenens andra gren. Sonsons
söner till denne voro a) majoren Nils
Josias H. (f. 1827, † 1S9S), far till
generallöjtnanten Peter H. (H. 1),
och b) överstelöjtnanten Henrik
Bernhard H. (f. 1831, † 1903), far till
ryttmästaren och jordbrukaren Henrik
H. (H. 2). —• Stamfadern Josias H:s
andre son, vars namn likaledes är
okänt, blev far till Peter H. d. y. (f.
omkr. 1680, † 1753), som i början av
1700-talet inflyttade till Sverige, blev
handlande i Malmö och stamfar för
släktens ännu levande mellersta
huvudgren. —■ Stamfadern Josias H:s
yngste son, Peter H. d. ä. (f. 1638, †
1711), flyttade 1655 till Sverige och
blev handlande och rådman i Malmö
samt stamfar för släktens yngsta
huvudgren, som numera är utdöd. Bland
hans fjorton barn märkas handlanden
och borgmästaren i Malmö Josias H.
(f. 1683, † 1762) och förste teol. prof.
och domprosten i Lund Martin H. (f.
1685, † 1732); hos denne bodde
konung Karl XII under sin nära
tvååriga vistelse i Lund. Martin H:s
hustru ooh barn adlades 1717 för hans
förtjänster med namnet von H. Sonen,
revisionssekr. och statssekr. Peter
Fredrik von H. (f. 1716, † 1780),
upphöjdes 1771 i friherrligt stånd; med
honom utslocknade både den adliga
och den friherrliga ätten von H.
1. Hegardt, Peter Josias,
arméofficer, f. 3 okt. 1868 i Alingsås, † 15
juni 1945 i Stockholm. Föräldrar:
majoren Nils Josias H. och Clara
Rosalie Elise Jeansson. —- H. blev
underlöjtnant vid Bohusläns reg.
1889, genomgick Krigshögskolan och
utnämndes till löjtnant vid
Generalstaben 1902. Efter trupptjänstgöring
återtransporterades han till
Generalstaben, utnämndes där till major
1910, till överstelöjtnant 1913 och
blev 1914 överstelöjtnant vid
Hallands reg., där han blev överste 1916
och ohef 1917. År 1926 utnämndes
han till generalmajor och chef för
Sjätte arméfördelningen. Åren 1928—
33 var han chef för Norra
arméfördelningen, utnämndes till
generallöjtnant 1933 och erhöll avsked s. å. —
H. var militärattaché i Tokio
1904—-05 och följde därunder den japanska
fältarmén i Manchuriet under
ryskjapanska kriget. Åren 1907—09 var
han lärare i krigskonst vid
Krigsskolan i Karlberg. Det var en frisk fläkt
över hans undervisning i taktik, som
eleverna uppskattade. Under sin
generalstabstid var han stabschef vid
Tredje arméfördelningen 1910—13 och
var 1913—15 chef för
Infanteriskjut-skolan på Rosersberg. H. deltog
verksamt i främjandet av
landstormsrörel-sen som led, av överstyr, för Sveriges
landstormsfören:ars centralförb. 1913
—19 och som ordf. i dess verkst.
utskott 1913 och 1914. Åren 1913—15
var han K. M:ts ombud i
Skytteförbundens överstyr. Åren 1921—22 var
H. stadsfullmäktig i Halmstad. Han
har utgivit "Biografiska anteckningar
om släkten Hegardt" (1910, 1927) och
"Krigshistoriska exempel från kriget
i Östasien 1904—05" (s. å.). Är 1913
blev han led. av Krigsvet. akad.
•—-Gift 1906 med Ingeborg Mathilda
Tamm. F. M.
2. Hegardt, Johan Henr i k
Bernhard, arméofficer, jordbrukare, f. 1
nov. 1869 i Vänersborg, † 22 jan. 1934
i Stockholm. Föräldrar:
överstelöjtnanten Henrik Bernhard H. och Au-
Henrik Hegardt.
glista Fredrika Dugge. Kusin till
H. 1. — H. avlade mogenhetsex. 1889
i Örebro, blev underlöjtnant vid
Liv-reg:s husarer 1891, studerade vid
Ultuna lantbruksinst. 1894—95 och
arrenderade från 1897 Irvingsholm
under Latorp i Tysslinge skn i Närke.
År 1899 blev han löjtnant, och vid
faderns död 1903 övertog han
fädernegodset Latorp, varvid han
övergick till reserven, där han 1909
befordrades till ryttmästare. Efter att
1919 ha sålt Latorp inköpte han
Thor-sätra i Västra Ryds skn i Uppland
och bodde där till sin död. — H.
var en av de främsta förespråkarna
för ett mera allmänt införande av en
ordnad betesdrift; han utgav därom
arbetet "Betesskötsel. Tankar och
erfarenheter" (1915). Han tillhörde
Örebro läns hushållningssällskaps
förvaltningsutskott 1905—18 och var
sällskapets ordf. 1918—19, ordf. i
Sveriges pomologiska fören. från 1921
samt v. ordf. i Sv. betes- och vallfören.
från 1919, i Avelsfören. för sv. röd och
vit boskap från 1928 och i Sveriges
allm. lantbrukssällskap från 1930.
Han var led. av Örebro läns landsting
1912—18, styr. för Ultuna
lantbruksinst. (senare Lantbrukshögskolan)
från 1915 och Första K. (högern)
1918—19. År 1911 invaldes han i
Lantbruksakad. — Gift 1897 med
Hedvig Magdalena Sofia Björnström.
S. L.
Hegvald, stenmästare, verksam på
Gotland omkr. 1095—1130. — H. har
signerat dopfunten i Etelhems kyrka
på Gotland, och med ledning härav
har J. Roosval på stilistiska grunder
till H. eller hans verkstad hänfört en
rad mestadels gotländska dopfuntar,
i Viklau, Vänge, Ganthem, Sjonliem,
Stånga, Endre m. fi. kyrkor. De
karakteriseras av en viltväxande dekor
av figurer ooh ornament, som breder
ut sig över hela skålens yta, medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
