Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Hellström, Gustaf - 3. Hellström, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hellström
404
Hellström
utan. om levande, arbetande,
handlande människor mitt uppe i livets
vardag. Bokens händelser utspelas i
London, och mot bakgrunden av en
utomordentligt skicklig
verklighetsskildring från arbetslöshetens och
hungerparadernas brittiska huvudstad
tecknas med knapp och konkret
åskådlighet tre droskkuskar, vilkas öden
utvecklas i överensstämmelse med vars
och ens karaktär och livsinställning.
Alla tre skildras som
ansvarskännan-de män, beredda att ta konsekvenserna
av sina gärningar. Determinismen är
övervunnen och skymtar bara i en
vaneförbrytares gestalt. H:s nästa
roman, "Kring en kvinna" (1914), har
en engelsk spelöppning men försiggår
huvudsakligen i Paris. Konstnärligt
sett står den inte lika högt som
"Kuskar"; den har sitt främsta
intresse i den initierade
parisskildringen, de politiska och folkpsykologiska
perspektiven och den kosmopolitiska
figuruppsättningen. Den bergsonska
filosofin diskuteras i romanen, och dess
betydelse för den franska ungdomens
moraliska väckelse och politiska
aktivism analyseras samtidigt i tidsstudien
"Vår tids ungdom" (1914); i båda
böckerna markerar II. sitt
avståndstagande från aktiviteten som självändamål
och inskärper, att den måste värderas
efter syftemålet. Bomanen "Bengt
Blancks sentimentala resa" (1917),
som också är förlagd till parismiljö,
rör sig kring kvinnans sexuella
frigörelse såsom kvinnorörelsens sista
etapp och kring de manliga fördomar
som resa sig däremot; boken hör dock
till H:s minst betydande.
Överflyttningen till New York återspeglas i
"Ett rekommendationsbrev" (1920), en
flott rundmålning av krigsårens
amerikanska samhälle, uppburen av skarp
iakttagelse, besk satir och
medryckande snabbreportage; som
amerikaskildring har den inte överträffats på
vårt språk. År 1921 inledde H. en
stort upplagd självbiografisk
romanserie —■ "En man utan humor" — vars
första delar, "Dagdrömmar" (1921),
"En mycket ung man" (1923) och
"Sex veckor i Arkadien" (1925),
utkommo i rask följd. H. har där utgått
från Adlers lära om den kamp, som
står inom varje människa mellan
känslan av egen betydelse och
känslan av egen obetydlighet,
minder-värde. I enlighet därmed har lian
anlagt sitt alter egos, Stellan Petreius’,
själshistoria som en skildring av
individens ofta smärtfyllda kamp mot
omvärlden för att hävda sin egenart.
Men denna grundsyn är knappast
genomförd annat än i "Dagdrömmar",
en av vår litteraturs bästa
barnskildringar, medan de två följande delarna
ha sitt stora intresse som tillförlitliga
dokument om det intellektuella livet
i sekelskiftets Lund kring Bengt
Lidforss som centralgestalt. Under
tjugutalet framträdde H. även som
novellist med "Olsson går i land" (1924)
och "Mannen vid ratten" (1926) med
motiv från många länder och präglade
av samma nyktra
verklighetsiakttagelse och återhållna värme som
romanerna. Kosmopolitismen är den ena
huvudlinjen i H: s författarskap,
själv-bespeglingen, fördjupningen i
ungdomsårens sydsv. miljö den andra. De
båda linjerna smälta samman och
förenas med en friare humor och stigande
värme i "Snörmakare Lekholm får en
idé" (1927), som betecknar H:s
verkliga genombrott ss. en av våra
yppersta romanförfattare. Det är en
bred släkthistoria, som med
överlägsen gestaltningskraft,
människokännedom och fabuleringsglädje belyser
den sv. ståndscirkulationen från
mitten av 1800-talet fram till
mellankrigstiden. Det pittoreska och fylliga
figurgalleriet, som tar fasta på både
det individuella och det för våra
förhållanden typiska och
karakteristiska, har insatts i fyndiga situationer
och åskådliga förlopp, kommenteras i
instruktiva resonemang och avtecknar
sig mot bakgrunden av det sv.
samhällets utveckling och ekonomiska
expansion under tre kvarts sekel. H:s
andra stora samhällsroman från denna
tid är "Polismästaren och riddaren
Carl Heribert Malmros" (1931),
varmed han ytterligare befäste sin
ställning. Där illustreras den svåra
mellanställning, som den liberala
generationen, H:s egen, kommit att intaga
i de sociala striderna; statsmaktens
representant, polismästare Malmros,
går under vid försöket att i godo
bilägga en tillspetsad konflikt mellan
arbetare och arbetsgivare.
Tillbakablicken på hans ungdom kastar nytt
och intressant ljus över sekelskiftets
kulturdebatt samt determinismens
ödesdigra betydelse för hans och hans
jämnårigas karaktärsdaning.
Samhällets allt kinkigare auktoritets- och
ordningsproblem hade aktualiserats
av ytterlighetsrörelserna på
kontinenten, och dessa ha spelat in även i
romanen "Storm över Tjurö" (1935).
Den på närhåll studerade sv.
skär-gårdsön med dess representativa
sociala och psykologiska typgalleri, blir
den mikrokosm, som återspeglar hela
det nutida samhällslivets
brutalise-ring. Försvagad rättskänsla,
känslovärdenas förenkling och förråande
angivas som det ondas huvudorsaker.
Efter många års uppehåll tog H. åter
upp den självbiografiska serien med
"Det var en tjusande idyll..." (1938),
som inom ramen av en roande
stockholmskrönika från 1907 skildrar, hur
Stellan Petreus’ författarjag växte
fram i nittiotalets skugga och under
det befriande och väckande
inflytandet från Bergson. "Kärlek och
politik" (1942) handlar om det
livsavgörande mötet med den anglosachsiska
världen; inför det historiska dramat
på världsstadens scen — den
konstitutionella krisen i England 1910 —
glömmer självrannsakaren och
ego-centrikern sig själv och blir iakttagare
och samhällsskildrare. Detta
historiskt-politiska reportage i högre
dignitet — en för H. säregen
uttrycksform, vars avigsida dock är den
förtunnade romanfiktionen ■—- fick sin
pendang i "Den gången" (1944), en
detaljerad och synpunktsrik studie
över första världskrigets återverkan
i det franska samhället, där dock
Stellan Petreus själv råkar i skymundan.
— H. har skapat sig ett namn som
en av våra skickligaste journalister,
kunnig, saklig och mångsidigt
orienterad. Några av hans böcker äro rena
reportage. "Kulturfaktorn" (1916)
återger franska stämningar under
första världskriget, medan "Förenta
Staterna och världsfreden" (1919) ger
en orientering i amerikansk politik.
"Från redingot till kavajkostym"
(1933) skildrar engelskt väsen i ett
knippe kulturpsykologiska essäer. Mer
tillfälliga reportage från Tyskland,
resp. Byssland, äro "Det tredje riket"
(1933) och "Vägen till paradiset"
(1937), båda likväl präglade av det
sakintresse och den politiska insikt,
som gjort H. till vår obestritt främste
utrikeskorrespondent; sina politiska
och kulturella ideal har han hämtat
från de västliga demokratierna, främst
England. Med sin förening av
uppdriven iakttagelseförmåga och
psykologisk skärpa, sitt alltid vakna
samhällsintresse, sin internationella
kringsyn, sin omfattande bildning och
sin stränga intellektuella redbarhet
intar H. en bemärkt särställning inom
den prosalitteratur, som vuxit fram
hos oss efter 1910. Han har aldrig
offrat åt publiksmaken, men ett
oförtröttat sökande och ihärdigt
sysslande med svårbemästrade problem lia
skänkt honom en senkommen
framgång. -— Gift 1) 1015—26 med Louise
Shoemaker; 2) 1926—38 med Carin
Wærn Frisell-, 3) 1938 med Britt
Helén. — Litt.: H. Ahlenius, "G. H."
(1934); A. Werin, "G. H. som
berättare" (Sv. litt.-tidskr. 1943). H. A—s.
3. Hellström, Egon Nils Erik,
kemist, f. 10 dec. 1905 i Lund. Son till
H. 1. — Efter studentex. i Norrköping
1924 blev H. vid Lunds univ. fil. kand.
1927, vid Stockholms högskola fil.
mag. 1931 samt vid Lunds univ. fil.
lic. 1933 och efter disp. 1935 fil. dr
1936. Han var docent i organisk kemi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
