Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Herlitz, Nils - 3. Herlitz, Ivar - 4. Herlitz, Carl Wilhelm - Hermansson, Gustaf - 1. Hermansson, Johan - 2. Hermansson, Mattias von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Herlitz
425
von Hermansson
1913 med Gurli Matilda Maria
Lindström. I. Stli.
3. Herlitz, Ivar, industriman,
elektrotekniker, f. 17 juni 1894 i
Stockholm. Bror till H. 2. —H. avlade
studentex. i Stockholm 1912 och
studerade därefter vid Tekn. högskolan.
Han utexaminerades 1917 från dess
elektrotekn. avd. ocli fortsatte sedan
sina studier, bl. a. som
Sverige-Ame-rika stiftelsens och Ing. vet. akad:s
stipendiat i Förenta staterna
1920—-22. År 1929 blev han teknologie dr.
H. liar sedan 1920 varit anställd i
olika befattningar inom ASEA, först
i Västerås, sedan 1923—28 vid
bolagets anläggningar i Ludvika och
därefter åter i Västerås. Han var 1935
—44 chef för försäljningsavd:s
konsultations- och utredningsbyrå oeh är
sedan sistn. år chefsassistent för
bolagets konstruktionsavd. Åren
1932—-36 var han ordf. i Tekn. fören. i
Västerås. Utom i drsavh. har han i
talrika tidskr.-uppsatser ni. m.
behandlat frågor från sitt
verksamhetsområde. — Gift 1932 med Kerstin
Margareta Enhörning. H. N—m.
4. Herlitz, Carl Wilhelm,
läkare, f. 29 jan. 1895 i Stockholm.
Föräldrar: praktiserande läkaren Carl
Wilhelm H. och Sigrid Dryselius. ■—■
H. blev student i Visby 1913, med.
kand. i Uppsala 1917 samt med. lic.
1921 och med. dr 1928 i Stockholm.
Efter div. förordnanden, främst i
pediatrik under 1922—30, blev han
barnläkare vid Eastmaninst. 1936 och var
läkare vid Nyboda barnhem 1938’—
42 samt tf. överläkare i Stockholms
barnavårdsnämnd 1939—41. År 1943
blev han den förste innehavaren av
den nyinrättade posten som
skolöver-läkare hos Skolöverstyr. och har där
fått till uppgift att helt nyorganisera
det sv. skolläkarväsendet. Han blev
docent i pediatrik vid Karol. inst. 1932
och var tf. prof. i ämnet 1939—41. Åren
1929—45 undervisade han i barnavård
Carl Wilhelm Herlitz.
vid Statens distriktssköterskeskolor.
— H. var 1924—33 bataljonsläkare i
Fältläkarkåren (sedan dess i
reserven). Åren 1930—33 var han ordf. i Sv.
skolläkarfören. och Sv.
läkarsällskapets sektion för skolhygien. Han är
styr.-led. i Fören. för
psykologiskpedagogiska inst. sedan 1936 och i
Statens centralskola för utbildning av
barnsjuksköterskor sedan s. å. samt
i Statens psykologisk-pedagogiska
inst. sedan 1944. Han tog initiativ till
och deltog i den av Sv.
gymnastik-förtes centralstyr. 1939 utförda
utredningen rörande den sv.
skolgymnastiken och är sedan 1944 styr.-led. i
Sv. gymnastikförb. Hans tryckta
skrifter avhandla ämnen inom
pediatrik och skolhygien, bl. a. den sv.
skolungdomens arbetsbörda. — Gift
1922 med Elsa Katarina
Emanuels-son. P. H. T.
Hermansson, Per Frans Gustaf,
arkitekt, f. 9 okt, 1864 i Stockholm,
† 3 mars 1931 i Stockholm. Föräldrar:
attributmålaren vid K. teatern
Gustaf Demetrius H. och Julia Hildegard
Charlotta Lilljequist. — Efter
av-gångsex. från Tekn. högskolan 1885
studerade H. vid Konstakad. 1885—
8S, arbetade som praktiserande
arkitekt i Sundsvall från 1S90 och var
stadsarkitekt där 1896—97. Sistn. år
blev han arkitekt i
överintendentsäm-betet, sedermera Byggnadsstyr., och
överflyttade sin verksamhet till
Stockholm. Han var intendent för
Byggnadsstyr : s byggnadsbyrå och chef för
dess byggnadsavd. 1917—31 och
tjänsteförrättande byggnadsråd 1923
•—25. — H:s kyrkobyggnader, bl. a.
Oscarskyrkan i Stockholm (1897—
1903) med romanska ocli gotiska
reminiscenser och Sofiakyrkan
därstädes (1903—06), som bygger på den
barocka centralkyrkans grundform,
visa en tydlig strävan att undvika
stilhistoriska schemata, och särskilt
i den senare är greppet på uppgiften
ovanligt friskt för sin tid. även om
det inte höjer sig till verklig
originalitet. Utom de nämnda utförde H.
kyrkobyggnader i Sundsvall,
Hälsingborg och ett flertal landsortsförs.
samt restaureringar och
ombyggnader av kyrkor i bl. a. Sollefteå och
Ullånger. fl. var synnerligen produktiv
och kom genom sin verksamhet i
Sundsvall att i viss mån sätta sin
prägel på staden genom en rad
offentliga byggnader och privathus. Han
har ritat seminariebyggnaderna i
Landskrona, Härnösand, Luleå, Växjö
ocli Göteborg, rådhuset i
örnskölds-vik, post- och telegrafhuset i
öster-sund samt en rad hyreshus i
Stockholm ocli villor i Saltsjöbaden ocli
Djursholm. — Gift 1892 med Sigrid
Elisabeth Fjellström. Th. N.
Mattias von Hermansson. Målning (detalj)
av L. Pasch d. y.
1. Hermansson, J o h a n,
universitetslärare, f. 18 sept, 1679 i
Stockholm, † 9 febr. 1737 i Uppsala.
Föräldrar: köpmannen Herman H. och
Christina Hansdotter. — Redan 1694
började H. i Uppsala sina akademiska
studier, som främst gällde juridiken.
Utan att lia erhållit magistergraden
förordnades han 1707 till adjunkt vid
Uppsala univ:s juridiska fakultet. Tre
år senare blev han informator i tf.
överståthållaren friherre Burenskiölds
lius och 1715 juris naturae et
mora-lium prof. i Lund. År 1717 erhöll
han lagmans värdighet och blev
professor skytteanus i politik och
vältalighet i Uppsala. Han var mycket
uppskattad som lärare och ansågs som en
av sin tids förnämsta vältalare på
latin. Han liar författat över 200
dissertationer och flera dikter och
minnestal m. m., bl. a. en panegyrik på
latin över Karl XII. — Gift 1715 med
Margareta Steuchia. O. H.
2. Hermansson, Mattias von,
före adlandet Hermansson, greve,
riksråd, f. 13 maj 1716 i Lund, † 25
juli 1789 i Stockholm. Son till H. 1.
— H. inträdde i kansliet 1734,
tjänstgjorde vid ambassader till Ryssland
1741 ocli 1744 och som andre sekr. vid
fredsunderhandlingarna i Åbo 1743
samt adlades 1744. År 1747 blev han
sekr. i Kanslikollegium. Alltifrån
1751—52 års riksdag var H. en av
hattarnas ledande män. Vid den
upprörda riksdagen 1755—56 var H. —
sedan 1753 kansliråd — en av hovets
bittraste motståndare, vars skarpa
penna vid flera tillfällen togs i bruk
av hattpartiet. Så var fallet i
ständernas stränga skrivelse mot drottning
Lovisa Ulrika i den s. k. "juvelsaken"
och i den riksdagstidning, vars
utgivande syftade att motverka hovets
propaganda och vars red. H. blev.
Även vid tillkomsten av den för kunga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
