Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Hierta, Johan Gustaf - 7. Hierta, Lars Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hierta
450
Hierta
av sin spelpassion måste H. 1830 ta
avsked ur armén och 1832 ur
banko-fullmäktige, varefter han
huvudsakligen ägnade sig åt publicistiken.
—-År 1829 började han med C. H.
Anckarsvärd som främste medarb. utgiva
tidn. Medborgaren, den första efter
någorlunda enhetlig plan organiserade
tidn. i vårt land. På grund av sina
radikala, delvis av Saint-Simons
socialism färgade idéer fick den ej något
större inflytande och upphörde 10 juli
1832, efter att flera gånger lia blivit
indragen. H. verkade sedan till 1851
som medarb. i sin frändes tidn.
Aftonbladet, där han framförde sina
radikala åsikter och i övrigt behandlade
olika inrikespolitiska frågor. Han
skrev samtidigt även i andra tidn.,
främst Göteborgs Handels- och
Sjö-farts-Tidn., samt gjorde några
misslyckade nya försök som
tidningsutgivare. Ett betydande politiskt
inflytande utövade han även genom att biträda
bonderiksdagsmän vid författandet av
motioner och anföranden. Han
framträdde också som politisk skald med
dikter i Bérangers stil ss.
"Tryckfrihetsharpan’’ (1838). — H. var en
dugande och kunnig men något
karaktärslös man. Hans stil har av
Crusenstolpe karakteriserats som "oftast
mera deklamatoriskt svävande med
många lysande partier än logiskt
bindande". — Gift 1) 1847 med Christina
Söderström, † 1S52; 2) 1859 med
Hedvig Sofia Ottiliana von Röök. B. B.
7. Hierta, Lars Johan, publicist,
politiker, affärsman, f. 23 jan. 1S01 i
Uppsala, † 20 nov. 1872 i Stockholm.
Föräldrar: adjunkten i kemi vid
Uppsala univ., sedermera
akademiränt-mästaren därstädes Carl Didrik H.
och Hedvig Johanna Schmcer.
Syssling till H. 6. — H. uppfostrades i en
frisinnad anda av sin fader, som var
genomträngd av rousseauanska ideal
och upplysningstidens idéer om frihet
och jämlikhet. År 1814 började lian
vid Uppsala univ. studier i klassiska
språk, matematik, fysik och kemi. År
1821 blev lian mag. ocli jur. utr. kand.
samt tjänstgjorde därefter till 1833 i
huvudstadens ämbetsverk, bl. a. i
Bergskollegium, där lian en tid var
bergmästare. Vid 1823 års riksdag
antogs lian till riddarhuskanslist. Han
hade lärt sig stenografi, en förut i
Sverige okänd konst, ocli kunde
därigenom åstadkomma tillförlitliga
referat av förhandlingarna. Genom detta
arbete fick han tillfälle att på nära
håll studera riksdagsmaskineriet och
de ledande riksdagsmännen, och
därmed väcktes hans håg för politiken.
Särskilt torde han ha påverkats i
liberal riktning av sin syssling Johan
Gustaf H. (H. 6). Sin kritik yttrade
lian i de s. k. Rosenschützska memo-
rialen, parodier på tidens
högtravande riddarhusretorik. De trycktes i
skämttidningen Conservationsbladet,
vari H. var medarbetare. Under den
följ. tiden tog sig H:s politiska
intresse uttryck bl. a. i bildandet av
en diskussionsklubb, "Debatterande
sällskapet", och i artiklar i
stockholmspressen, bl. a. i Johanssons
"Argus" (t. o. m. 1827; därefter i
Stockholms-Posten). Vid 1828—30 års
riksdag var han riddarhusnotarie och
kom då på idén att tills, med M. J.
Crusenstolpe utge en riksdagstidn.,
som blev en stor framgång och slog ut
konkurrenterna. År 1829 inköpte han
ett tryckeri och började
förlagsverksamhet. H., som redan länge hade
insett behovet av en modernt redigerad
tidn., var nu rustad att starta en
sådan för att stödja tidens liberala
strävanden. Prospektet om den nya
tidningen daterade han den 4 dec. 1830.
Tidpunkten var väl väld, ty
julirevolutionen hade kraftigt stimulerat det
politiska intresset och givit den
liberala rörelsen i Sverige ett starkt
uppsving. I dec. 1830 började Aftonbladet
utkomma, och därmed inleddes en ny
period i den sv. pressens historia.
Medan äldre sv. tidn. voro starkt
specialiserade ocli tunglästa ocli till stor
del endast tryckte av offentliga
aktstycken, hade Aftonbladet efter
franska och engelska mönster en
allmännare uppläggning och ett ledigt
skrivsätt. Tidn. innehöll såväl ledare ocli
artiklar i alla aktuella ämnen som
annonser, var förträffligt och klart
uppställd, lättläst och ytterst kvick i
sin polemik och kunde som aftontidn.
meddela nyheter snabbare än tidigare
varit möjligt (den utländska pressen
anlände på morgonen), samtidigt som
den upptog systemet att införa "klipp"
ur andra tidn., främst statstidn:s
officiella tillkännagivanden. Trots
Aftonbladets talrika framstående
medarb. — H. B. Palmær, O. P.
Sturzen-Becker, C. J. L. Almquist m. fi. — var
det otvivelaktigt H. själv, som med sin
lysande praktiska och journalistiska
begåvning gav tidn. dess karaktär, och
han förtjänar därför med rätta
namnet den moderna sv. pressens fader.
Han var tidn:s allt i allo, på en gång
ledande journalist, kassaförvaltare,
annons- och red.-chef. Under tidn:s
första år skötte han t. o. m. de
maskinella anordningarna ocli kunde ofta i
egen person krypa under
tryckpres-sarna för att smörja och reparera.
Tidn:s format ökades snabbt och
likaledes dess uppl., som redan 1832
var uppe i 3 000 ex., en för tiden
mycket hög siffra. Genom den stora
framgången fick Aftonbladet talrika
antagonister i både den konservativa och
liberala pressen, som gjorde allt för
att häckla sin lycklige konkurrent. —
Politiskt utövade H. ett mycket stort
inflytande genom sin tidn. Han var
helt den liberala bourgeoisiens man
med Jeremy Bentham som främste
lärofader och framförde med energi
och överlägsen kvickhet liberalismens
program i Aftonbladets spalter, medan
lian med sin praktiska och nyktra
läggning tog avstånd från alla
utopis-tiskt socialistiska idéer. Han
arbetade för praktiskt taget alla tidens
liberala reformkrav. Han kämpade för
ett konstitutionellt styrelsesätt med
genomförd ansvarighet för regeringen
inför riksdagen och den allmänna
rättskänslan samt kritiserade
"sängkammarregementet" och
"jaherrar-na". Hans ideal torde närmast lia
varit den engelska parlamentarismen,
men han tog skarpt avstånd från
tanken på ett privilegierat överhus ocli
yrkade i stället på ett
tvåkammar-system i förening med allmänna val
utan hänsyn till stånd. För
tryckfrihetslagstiftningens revidering har
H. haft en avgörande betydelse, och
han har medverkat till att skänka
vårt land en fri press, framför allt
genom sin framgångsrika kamp mot
indragningsmakten under
Aftonbladets rabulistär 1835—40. Tidn.
lyckades då överleva fjorton indragningar
genom att ständigt ha nya
tillstånds-bevis till hands, och 1838 måste
regeringen ge tappt; genom
riksdagsbeslut 1844 avskaffades
indragningsmakten. Med kraft kämpade
Aftonbladet även för tidens övriga liberala
reformkrav: utvidgad näringsfrihet,
humanare strafflagstiftning, liusagans
avskaffande, ökade rättigheter för
kvinnorna, sparsamhet i
statsförvaltningen m. m. Samtidigt arbetade H.
för dessa reformer även i riksdagen,
där lian 1840—41 hörde till de mest
uppmärksammade ledarna av
riddarhusoppositionen. Under 1840-talet
mattades H:s opposition, och sedan
den som liberal ansedde Oscar I år
1844 bestigit tronen, intog lian en mot
regeringen så gynnsam hållning, att
han betraktades som
"konungamaktens självständige bundsförvant".
Från 1847 återgick han visserligen
till oppositionen, icke mot "systemet"
utan mot "bristen på system", men
han förblev moderat i sin kritik. Detta
väckte de ultraradikalas misshag, och
då H., som ej ville bortse från den
tyska befolkningens i Slesvig
rättigheter, intog en mindre danskvänlig
hållning än de i den dansk-tyska
konflikten 1848 samt, ehuru lamt,
understödde ett av dem ogillat förslag i
representationsfrågan, utsattes lian för
angrepp i skandalpressen, vilket djupt
sårade honom. Då angreppen efter den
Almquistska katastrofen ökade i in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
