- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 3. G-H /
454

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Hildebrand, Hans - 3. Hildebrand, Albin - 4. Hildebrand, Emil

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hildebrand

454

Hildebrand

Albin Hildebrand.

80), det första försök som gjorts till
allmän sammanfattning på området.
Hans indelning av den europeiska
stenåldern i provinser blev en
betydande vetenskaplig landvinning. Med
dessa arbeten blev H. vid sidan av
Montelius tidens ledande förhistoriske
arkeolog. Efter det H. 1879 utnämnts
till faderns efterträdare som
riksantikvarie, övergick han till att alltmera
studera medeltiden och blev den
egentlige skaparen av medeltidsavd. i Stat.
hist. mus. Av de otaliga skrifter, som
han med okuvlig skaparkraft och
ar-betsflit utgav, märkes främst
monumentalverket "Sveriges medeltid.
Kulturhistorisk skildring" (3 bd, 1879—
1903, ofullbordat). Med enastående
kännedom om museer, handskrifter
och litteratur behandlade lian där hela
den sv. medeltidens kultur i dess olika
sidor, dess sociala liv och
samhällsorganisationer. Verket är alltjämt
den oundgängliga handboken för varje
sv. medeltidsforskare. Även i en rad
andra special- eller översiktsarbeten
nedlade H. sitt vetande om medeltiden,
bl. a. i bd 2 (1877) av "Sveriges
historia från äldsta tid till våra dagar"
och bd 2 (1995) av "Sveriges historia
intill tjugonde seklet" samt i
handboken "Den kyrkliga konsten under
Sveriges medeltid" (1875; 2:a omarb.
uppl. 1907). Han påbörjade även
utgivningen av Stockholms medeltida
stadsböcker genom "Stockholms stads
jordebok 1420—1498" (1876—1914)
och "Stockholms stads skottebok 1501
■—-1510" (utgivningen påbörjad 1889,
fullföljd 1915 av L. M. Bååth, vilka
editioner dock lida av brist på
exakthet). Som riksantikvarie nyskapade
H. 1880 det småningom så
betydelsefulla Antikvarisk-topografiska
arkivet i Vitt. akad. samt startade 1872
och redigerade till 1905 Vitt. akad:s
månadsblad, där lian skrev över
200 artiklar. Liksom fadern stred

H. för centralmuseitanken men fick
där modifiera sitt program. Stor
förtjänst inlade han om fornvårdens
förbättring, verkade även där för
centralisering och genomdrev, att
kyrkorestaureringarna blevo lagda under
vetenskaplig kontroll. Han tog 1882—
83 initiativet till utgivning av serien
"Sveriges runinskrifter" (från 1900).
Som numismatiker framträdde H. med
betydande museala initiativ och
studier, bl. a. om "Solidus-importen till
Sverige under den tidigare
jernåldern" (i "Från äldre tider", 1882),
"De öster- ocli västerländska mynten
i Sveriges jord" (Historiska studier.
Festskrift tillägnad C. G. Malmström,
1897) och den banbrytande
framställningen rörande Sveriges
medeltidsmynt (i "Sveriges medeltid", separat
1887), med både kronologiskt
system och utkast till penningväsendets
och prisbildningens historia. Pionjär
var H. även inom lieraldiken, liksom
han utgav en rad delvis
populariserande översiktsarbeten inom
islandsforskningen, etnografi och klassisk
arkeologi. Nämnas må "Lifvet på
Island under sagotiden" (1867; 2: a
omarb. uppl. 1883), övers, av Snorres
Konungasagor (3 bd, 1869—71),
"Folkens tro om sina döda" (1874),
"Fynden i Troas och Homeros’ Troja"
(1878). Han var en av stiftarna av
Antropologiska sällskapet i
Stockholm 1873 och medverkade livligt där.
Som biografisk förf. skrev H. studier
om heliga Birgitta (1906), Olaus
Magnus (1908) och Johannes Bureus
(1910). I fråga om den
kulturhistoriska forskningen ingrep han även
med principiella uttalanden för att
befordra densamma. -— En märklig
insats gjorde H. inom den sv.
kvinnorörelsen, där han var Sophie
Adlersparres (Esseides) högra hand vid
skapandet 1884 av
Fredrika-Bremer-förb., vars ordf. han var 1884—1903,
liksom han var ordf. i Sv. turistfören.
1887—1909 och i styr. för Ord och
Bild. H. blev led. av Vitt. akad. 1874,
av Vet, akad. 1891, av Sv. akad. 1895,
där lian var tf. sekr. 1912—13 och
medl. av Nobelkommittén. År 1902
blev ban hedersled, av Konstakad. —
H. var en polyhistor av stora mått
med delvis genial begåvning,
initiativrik på många olika områden, med
oerhörd arbetskraft och som forskare
synnerligen ursprunglig och
självständig. Den ståtlige mannen med sitt
stora skägg var ytterst representativ
och utgjorde en känd figur såväl i
internationella vetenskapliga kretsar
som i huvudstadens sällskapsliv, där
hans breda och djupa bildning,
imponerande kunskaper och godmodiga
humor gjorde honom ytterst populär. —
Gift 1867 med Elin Maria Charlotta

Martin. — Litt,: biografi av S. Hedin
i Sv. akad:s handl. (25,1914); A. Kock
i Vet. akad:s årsbok 1917; B. Salin i
Ymer 1913 samt B. Hildebrand i
Scandia 1943 och i Fornvännen s. å.;
uppsatser av T. J. Arne och B.
Thordeman i Fornvännen 1934.

H. An, B. H—d.

3. Hildebrand, Bror
Albin,kjrko-och personhistoriker, f. 31 maj 1844
i Stockholm, † 9 dec. 1917 därstädes.
Bror till H. 2. — H. blev student i
Uppsala 1863, avlade teoretisk teologisk
ex. därstädes 1870 och praktisk
teologisk ex. 1871. Efter prästerlig tjänst
bl. a. i Linköping och Stockholm
blev H. 1878 lärare i kristendom vid
Stockholms högre realläroverk; 18’83
—87 var han e. o. lektor och 1’887—
1909 adjunkt där. H. skrev "Lärobok
i kyrkohistorien" (1886; 4:e uppl.
1902), då ett pionjärarbete. I sin
skrift "Svenska kyrkans
psalmboks-komittéer och psalmboksförslag
under 1700-talet och början af
1880-talet" (1884) gav H. en fängslande
teckning av den kulturhistoriska
bakgrunden till upplysningstidens och den
tidigare romantikens sv.
psalmdiktning och skildrade utförligt
psalmbokskommittéernas personer och verk.
Sin väsentligaste insats gjorde han
som huvudred, av Sv. porträttgalleri
1896—1913, där han utarbetade flera
delar (del 10, prästerskapet; del 17,
ingenjörer; del 25, riksdagsmän, samt
ett stort generalregister). Av stort
värde är en av H. utarbetad
omfattande biografisk samling rörande
Stockholms prästerskap fr. o. m.
1500-talet, "Clerus Holmiensis" (i
handskrift på K. bibi.). På K. bibi. finns
även hans med största omsorg
utförda och noggrant registrerade samling
av utdrag ur Stockholms konsistorii
akta och protokoll, en samling, som
flitigt utnyttjats av forskningen.
Bägge dessa samlingar upplade H. som
förarbeten till ett herdaminne för
Stockholms stad. — Gift 1) 1874 med
Hilda Margareta Charlotta Branting,
† 1879; 2) 1885 med Anna Sofia
Johanna Charlotta Bergenstråhle.

O. H., (B—z).

4. Hildebrand, Henrik Robert
Teodor Emil, historiker, arkivman, f.
22 okt. 1848 i Stockholm, † 24 aug.
1919 därstädes. Bror till H. 2. och
Ii. 3. — H. avlade mogenhetsex. i
Stockholm 1867 samt blev fil. kand. i
Uppsala 1872 och fil. dr där 1875. Han
var lektor i svenska och historia vid
Stockholms högre realläroverk å
Norrmalm 1880—1901, samtidigt e. o.
amanuens i Riksarkivet frän 1875
samt riksarkivarie 190b—16. H. utgav
läroböcker, som utgått i många uppl.,
bl. a. i historia och samhällslära, och
omarbetade C. T. Odhners bekanta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:30:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smok/3/0504.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free