Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Hirsch, Axel - Hirschenstierna, Stefan - Hising, se Hisinger - Hisinger, ätt - 1. Hisinger, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hirschenstierna
467
Hisinger
av Folkbildningsförb:s överstyr.
Under en mängd föreläsningsturnéer fick
han en djup inblick i landsbygdens
sociala missförhållanden — för lång
arbetstid, dåliga bostäder,
dryckenskap och fattigdom — och i den
intima växelverkan, som rådde mellan
de sociala förhållandena och
folkbildningsarbetet. Främst genom sin nära
vän kanslirådet G. H. von Koch knöts
H. till Sv. fattigvårdsförb. ss.sekr. 1909
—22. H. var senare dess ledare 1918—
25. Den grundläggande lagen om
samhällets barnavård 1924 medverkade
till att barnavårdsfrågorna, som
tidigare handhafts av ett
barnavårdsutskott, jämställdes med
fattigvårdsfrågorna inom förb., som ombildades till
Sv. fattigvårds- och barnavårdsförb.
följ. år. H. var 1925—36 dess dir. och
är sedan 1933 v. ordf. i dess styr.
Under närmare tre decennier har han
redigerat förbis tidskr. och
medarbetat i dess Kalender samt har på olika
områden verksamt ingripit i den
statliga och kommunala socialvårdens
utformning. Han har liksom fadern även
verkat ss. ordf. eller styr.-led. i en
mängd filantropiska bostadsföretag,
ss. Isaac Hirschs minne, Fanny
Hirschs minne och byggnadsab. S:t
Erik samt i Mosaiska förs. i
Stockholm. I sin reformverksamhet torde H.
ha fått många impulser från den
ang-losachsiska världen, inte minst Nya
Zeeland, vars sociala lagstiftning han
tidigt framhöll som förebildlig för sv.
socialpolitik. H. är en livsbejakande
man med omfattande kultur- och
konstintressen, som han delvis
grundlade i ungdomen under vidsträckta
resor i Europa. Han liar utövat ett
omfattandte mecenatskap. — H. har
utgivit "Folkbildningsarbetet" (1908,
även i Social handbok s. å.). I
"Levande och bortgångna" (1943) har H. fint
tecknat flera av den moderna
socialpolitikens pionjärer, sin egen släkt
och Sv. fattigvårds- och barnavårds-
Axel Hirsch,
förbis äldre historia, — Ogift. ■—
Litt,: Erik Wästberg, "Sv. herrar"
(1934). G. U.
Hirschenstierna, Stefan
Gam-brotius, diplomat, f. 10 nov. 1624
i Franzburg, Pommern, † 31 jan.
1672 i Stockholm. Föräldrar:
ober-amtmannen Georg Gambrotius och
Margareta ron llekentin. — II.
blev sekr. hos sv.
generalkrigskommissarien Peter Brandt 1664 och var
från 1647 sekr. hos krigspresidenten
Alexander von Erskein, först i fält
och därefter vid exekutionskongressen
i Nurnberg. År 1651 utnämndes H.
till geheime- och kammarsekr. hos den
blivande tronföljaren Karl Gustav.
År 1657 sändes han som sv. envoyé
till Mecklenburg ocli Holstein och
utnämndes följ. år till krigsråd. Under
Karl X Gustavs andra krig mot
Danmark sändes H. 1659 i diplomatiskt
uppdrag till nedersachsiska
kretsdagen i Hildesheim. H. adlades 1661.
Åren 1661—64 användes han
upprepade gånger för uppdrag i Frankrike.
Franska regeringen förmådde honom
att, oaktat han saknade
bemyndigande därtill, författa ett memorial
(1664), vari Sveriges synpunkter på
de sv.-franska förbindelserna ytterst
frispråkigt framlades. År 1665 blev
H. utnämnd till sv. hovråd. I sina
brev och depescher samt i en
berättelse om sin beskickning 1664 har II.
givit intressanta karakteristiker av
de ledande franska statsmännen,
särskilt Colbert och Lionne. — Gift 1654
med Maria Werwier. O. H.
Hising, se Hisinger.
Hisinger, ätt, vars äldste kände
stamfar Olof Hising († 1595 eller
1596) var bondson från ön Hisingen
i Bohuslän. Han tjänade sig upp under
Erik XIV:s tid från gemen till
löjtnant vid amiralitetet och skall
slutligen ha varit v. amiral. Hans sonsons
son, justitieborgmästaren i Köping
Carl Hising (f. 1646, † 1702), blev far
till bruksägaren, kaptenen Johan
Vilhelm Hising (f. 1685, † 1751), ocli
grosshandlaren i Stockholm ocli
bruksägaren Mikael Hising (f. 1687, †
1756), vilka blevo stamfäder för
släktens båda huvudgrenar. Mikael
Hisings son Johan (H. 1), bruksägare
och bergsråd, adlades 1770 med
namnet H. — Johan Vilhelm Hisings son
Carl (f. 1738, † 1805), v. president
i Vasa hovrätt, och H. l:s brorson
Wilhelm (H. 2), bruksägare, kemist
och mineralog, adlades 1784 och
adopterades på H. l:s adliga namn och
nummer. Ätten immatrikulerades 1818
på Finlands riddarhus, där en
ättegren erhöll friherrlig värdighet 1819.
1. Hisinger, Johan, fore adlandet
Hising, bergsman, bruksägare, f. 31
jan. 1727 i Stockholm, † 19 maj 1790
Johan Hisinger. Målning 1757, tillskriven
J. H. Scheffel.
på Fagerviks bruk i Ingå skn,
Nylands län, Finland. Föräldrar:
grosshandlaren och bruksägaren Mikael
Hising och Mwrgaretha Frodbom. —
Efter studier vid Uppsala univ. från
1737 inträdde H. 1747 i
Bergskollegium, varifrån han tog avsked 1758
med assessors titel. Han flyttade sistn.
år till Finland för att överta
skötseln av de ansenliga bruk i Nylands
län han 1756 ärvt efter sin fader:
Fagerviks stångjärnsbruk (i Ingå
skn) och Billnäs stångjärnsbruk (i
Pojo skn) med Skogby masugn (i
Ténala skn). Genom skifte och
inlösen blev H. ensam deras ägare från
1761. Han gjorde sig i sin framsynte
faders spår känd som en av de
driftigaste brukspatronerna i Finland
under 1700-talet och införde stora
förbättringar i brukens skötsel. År
1773 lät han uppföra Fagerviks
vackra herrgårdsbyggnad i
senrokoko-stil, ersatte de äldre
bruksbyggnaderna med nya av sten och lät vid
Fagervik anlägga vidsträckta trädgårdar
med det första i Finland anlagda
orangeriet (omkr. 1765), varigenom
H. anses som en pionjär på den finska
hortikulturens, särskilt
fruktträds-planteringens, område. Han var en av
de första, som i Finland vinnlade sig
om biskötsel. Sina ägor utvidgade han
genom stora mossodlingar och
kärrdräneringar. Vid Fagerviks bruk
uppväxte ett ansenligt samhälle med 500
arbetare och med av H. uppförd kyrka
och skola. Bruksrörelsen omfattade
stångjärns- och bleckplåtsverk
(bruket har till vår tid varit det enda
verket i Finland för plåt och förtent
järnbleck), knip- och spikhammare samt
masugn med grytgjuteri. Gustav III
besökte bruket 1775, och skalden
Bengt Lidner bodde där länge under
sin finska vistelse 1787—89. H. adla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
