- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 3. G-H /
486

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Hochschild, Carl - 3. Hochschild, Carl - Hodell, se även Hådell - 1. Hodell, Frans

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hochschild

486

Hodell

Carl Hochschild (3).

expedition. Som en av de mest
lovande yngre diplomaterna sändes han som
ehargé d’affaires till S:t Petersburg

1812 och som kurir till Köpenhamn

1813 men kom där faktiskt att verka
som chargé d’affaires, tills lian i det
tillspetsade läget på sin regerings order
begärde sitt pass. Hans redogörelse
för den danska missionen väckte
kronprinsen Karl Johans gillande. H.
utnämndes till förste sekr. i kabinettet
1S14 ocli adlades 1817. Under längre
perioder var han därefter sv.
sändebud i Köpenhamn 1819—36, i Haag
1836—41, då han återkallades, samt i
Wien 1845—50. Han förflyttades
sistn. år till Berlin, där han
företrädde Sveriges intressen under
början av den europeiska krisen i
samband med Krimkriget, ocli sommaren
1854 till London, där han upplevde
dess slut. H. var den förste, som vid
ett sammanträffande med Palmerston
i juni 1855 bragte Ålandsöarnas
ställning på tal, vilket hälsades med
tillfredsställelse av Oscar I och
regeringen. H. blev kammarherre 1826 och
friherre 1839. — Han var en erfaren och
driftig diplomat av den äldre skola,
som hängde fast vid alliansen med
Ryssland. H. synes ha varit en
konservativt lagd man, som t. ex. ej
uppskattade sådana nymodigheter som
telegrafen. Hans omdömen om
kolleger voro i allmänhet ganska kritiska
och fordrande. Han efterlämnade en
värdefull konstsamling. — Gift 1826
med Emilia Catharina Oxholm. T. H.

3. Hochschild, Carl Fredrik
Lotharius, friherre, politiker, f. 13
sept. 1831 i Köpenhamn, † 12 dec. 1898
på sitt gods Bellinga i Sövestads skn,
Malmöh. län. Son till H. 2. — H. blev
student i Lund 1848, avlade kansliex.
1849 och inträdde s. å. blott
aderton-årig på den diplomatiska banan ss.
attaché i Wien. Han tjänstgjorde 1853
—58 med vissa avbrott i Utrikesdep.,

var legationssekr. i London 185S—60,
chargé d’affaires i Turin 1861—63,
ministerresident i Florens 1863—65,
envoyé i Berlin m. fi. hov 1865—66
och i London 1866—76. På sistn. post
gjorde han en värdefull insats för att
förbättra handelsförbindelserna
mellan De förenade rikena och
Storbritannien, vilken han senare fullföljde ss.
utrikesminister och från 1887 ss. ordf.
i styr. för Sveriges allm. exportfören.,
till vars verksammaste befrämjare
han redan förut hade hört. Sin
parlamentariska debut gjorde H. vid
ståndsriksdagarna 1859—60 och 1865—66;
vid den senare medverkade han till
representationsreformens
genomförande. Moderat frisinnad till sina
åsikter slöt han sig ss. led. av Första K.
1878—86 till det s. k. skånska partiet,
som samarbetade med Andra K:s
lantmannaparti. Han var 1879—80
led. av statsutskottet oeh intog i
näringspolitiken en utpräglat
frihan-delsvänlig hållning. H. deltog ogärna
i de parlamentariska striderna och
spelade aldrig någon mera betydande
riksdagspolitisk roll. Redan 1871 liade
utrikesministerposten erbjudits H.,
men han ställde vissa villkor, som ej
godtogos. År 1880 inträdde han dock
som utrikesminister i Arvid Posses
ministär, erbjöds 1883 att efterträda
Posse ss. statsminister men avböjde
och kvarstod på utrikesministerposten
även i Thyselius’ och Themptanders
ministärer till 1885. Därunder kom
han att spela en framträdande roll i
de uniionella kriserna. I den s. k.
vetostriden i Norge 1884 ang. konungens
rätt till absolut veto i
grundlagsfrågor, som på längre sikt gällde
unionens bestånd, verkade H. för en
kompromiss. Han lyckades tillsammans
med Themptander förmå Oscar II att
överge sitt yttersta vapen, hotet om
abdikation, för att förhindra
vänsterns seger, vilken därefter icke kunde
undvikas. Själv bragtes H. på fall
genom sitt initiativ ang.
utrikesären-denas behandling. För vinnande
av-större offentlighet inom
utrikespolitiken ville han överflytta de viktigare
frågorna från den ministeriella
konseljen till sammansatt norskt och
svenskt statsråd och lyckades vinna
den norska regeringen därför men
måste uppge förslaget på grund av
motstånd inom den sv. regeringen och
ännu mera i Första K. Han hade
därmed misslyckats att fälla ett sedan
1883 vilande
grundlagsändringsförslag om den ministeriella konseljens
utökande med ytterligare ett sv.
statsråd — proportionen blev efter dess
antagande 1S85 tre svenskar och en
norrman. En unionell kris blev
följden av denna styrkeförskjutning till
sv. favör och H. styrkte därför i det

Frans Hodell.

längsta Oscar II att vägra sanktion
på riksdagsbeslutet men slutligen
förgäves. H. hade blivit statsministern
obekväm, och då hans samarbete med
regeringskollegerna även i andra fal!
inte hade varit friktionsfritt, fick han
lämna regeringen. Han övergav
därefter det politiska livet. Som diplomat
hade H. varit dugande och
representativ, men statsman av rang blev han
aldrig. — H. var vid sidan av Arvid
Posse sin tids främste politiske repr.
för den skånska godsägarklassen. Han
liade betydande kulturella intressen
och var en spirituell
sällskapsmänniska, känd för sina elaka kvickheter,
med en vacker sångröst och stor
talang som pianist. Sina samtida stötte
lian dock ofta genom sitt högdragna
väsen och sin ironi. Även hans vän F.
von Dardel medger, att H. var ’’ganska
bortskämd och ej så litet
anspråksfull". — H. blev hedersled, av
Konst-akad. 1856, led. av Mus. akad. 1866,
Lantbruksakad. 18S8 och
serafimer-riddare 1881. Han hade tidigare varit
drottning Desiderias kammarherre ocli
utgav 18S8 "Desirée, Reine de Suède
et de Norvège" (sv. övers. 1889) samt
"Några blad af Rutger Fredrik
Hoch-sehilds [H. 1: s] anteckningar
(Arni-feltska konspirationen)" (1897). Själv
efterlämnade H. intressanta
minnesanteckningar, delvis tryckta i T.
Petré, "Svenska regeringen och de
norska frågorna 1884—1886" (1944).
— Gift 1858 med grevinnan Amalia
Elisabeth Charlotta Piper. G. U.

Hodell, se även Hådell.

1. Hodell, Frans Oskar Leonard.
skådespelare, författare, tidningsman,
f. 13 aug. 1840 i Stockholm, † 25 maj
1890 på Lämshaga i Ingarö skn,
Stockholms län. Föräldrar:
bagarmäs-taren Carl Oskar H. och Sofia
Charlotta Dahlbom. — Efter skolstudier
var H. en tid apotekselev. Åren 1860
—65 tillhörde lian Anders Selinders

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:14:09 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/3/0544.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free