Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Hogner, Einar - Hohenhausen, von, ätt - 1. Hohenhausen, Carl Johan von - 2. Hohenhausen, Carl Ludvig von - 3. Hohenhausen, Mikael Silvius von - Hol, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
von Hohenhausen
495
Hot
Einar Hogner.
Stockholm. Föräldrar: praktiserande
läkaren John Carlo Ernst Octavio II.
och Helena Elisabeth Dorothea
Asker-gren. Brorson till H. 1. — Efter
studentex. i Stockholm 1911
utexaminerades H. från Tekn. högskolan
1916. Han ägnade sig 1917—18 åt
praktiskt arbete vid ingenjörsfirman
Thuresson & oo. och studerade
samtidigt vid Stockholms högskola samt
från 1918 vid Uppsala univ., där han
1922 blev fil. lie. och 1925 fil. dr. Ären
1925—37 var han docent i mekanik
och matematisk fysik i Uppsala och
uppehöll tidvis professuren i dessa
ämnen samt var 1932.—37 lärare i
matematik vid Artilleri- och
ingenjörhögskolan. Tidvis bedrev han 1926
—28 och 1931 forskningsarbete vid
Hamburgische
Scliiffbau-Versuchs-anstalt. Han utnämndes 1937 till prof.
i mekanik och matematik vid
Chalmers tekn. högskola och 1943 till prof.
i teknisk hydromekanik vid Tekn.
högskolan. — H:s vetenskapliga
produktion behandlar främst
skeppsvågor och propellerproblem. För sin
drsavh. "Contributions to the Theory of
Ship Waves" (1925) erhöll han 1926
Edlundska belöningen av Vet. akad.
H. blev 1940 led. av Vet, o. vitt. samli.
— Gift 1944 med Ruth Bäck. G. B—r.
Hohenhausen, von, gren av en
gammal tysk adlig ätt, bördig från
Pommern, som över Kurland kom till
Finland och 1786 erhöll sv. adelskap
genom sjöofficeren Carl Johan von H.
(H. 1). Söner till honom voro
statsrådet Carl Ludvig von H. (H. 2) och
landshövdingen Mikael Silvius von H.
(H. 3). Ätten utgick i Sverige 1902.
1. Hohenhausen, Carl Johan
v o n, sjöofficer, f. S mars 1755 på
Pargas i Bromaros skn, Nylands län,
Finland, † 24 aug. 1789 i första
sjöslaget vid Svensksund. Föräldrar:
fogden Ernst Didrik von H. och
Margaretha Elisabeth Gnospelia. — H.
gick i fransk örlogstjänst 1777 och
deltog i flera sjöstrider mot den
engelska flottan. Han adlades 1786 och
blev s. å. kapten i arméns flotta. H.
stupade ss. chef på turuman "Björn
Järnsida", som utkämpade en av de
hjältemodigaste striderna i vår
flottas historia, varvid av en besättning
på 150 man alla utom tjugu försattes
ur stridbart skick. — Gift 1786 med
Elisabeth von Nackreij. B. B.
2. Hohenhausen, Carl Ludvig
von, arméofficer, statsråd, f. 2 okt.
1787 på Sveaborg, Finland, † 7 april
1866 i Linköping. Son till H. 1. — H.
genomgick Krigsakad. på Karlberg,
utnämndes till fänrik i finska
gardes-reg. 1803, blev stabskapten vid Andra
livgardet 1811, major i armén 1814,
major i Generalstaben 1816,
överstelöjtnant där 1821, överste där 1829
och överste och chef för Västerbottens
fältjägarekår 1841. S. å. blev han
adjutant hos konungen, 1842
generaladjutant i armén och
kabinettskammarherre, 1845 överste och chef för Första
livgrenadjärreg. och 184S
generalmajor i armén. Ären 1848—53 var H.
statsråd och chef för
Lantförsvars-dep. och förestod även en tid
Sjö-försvarsdep. Han tog avsked ur
krigstjänsten 1858. — Som löjtnant
deltog H. i förberedelserna för Gustav
IV Adolfs avsättning och
kommenderades den 13 mars 1809 som
bevakningsofficer under den avsatte
konungens fångenskap på
Drottningholm och Gripsholm. Han åtföljde
Adlercreutz som adjutant till
Stralsund 1813 och deltog i fältmarskalken
von Stedingks stab i 1813 års fälttåg
och bevistade drabbningarna vid
Grossbeeren och Dennewitz samt
slaget vid Leipzig. I träffningen vid
Dessau förde han med utmärkelse befäl
över ett detachement av Elfsborgs
jägare och erhöll därför guldmedalj för
tapperhet i fält. Efter tyska krigets
slut åtföljde han Adlercreutz som
adjutant under fälttåget i Norge 1814.
— Som statsråd deltog H. 1S48 i
avslutandet av konventionen om sv.
truppers deltagande i försvaret av de
danska öarna och följ. år om truppers
översändande till Slesvig. H. besatt
stor arbetsförmåga och förenade
karaktärsfasthet med glättighet och
välvilja. Han blev led. av Krigsvet.
akad. 1844. — Gift 1815 med
grevinnan Helena Charlotta Henrietta
Posse. F. M.
3. Hohenhausen, Mikael
Silvius von, ämbetsman, arméofficer,
f. 6 febr. 1790 i Stockholm, † 19 juni
1849 i Visby. Bror till H. 2. — H.
blev överste i armén 1831 och
generaladjutant 1837; han blev led. av
Krigs-vet. akad. 1825 och hedersled, av Vitt.
akad. 1827. Till sin militärpolitiska
Carl Ludvig von Hohenhausen. Målning
(detalj) av J. Krouthén.
åskådning var II. en bestämd
motståndare till den under Karl XIV Johans
tid livligt omhuldade
centralförsvars-idén. På grund av sin administrativa
duglighet förordnades H. till
landshövding på Gotland först som tf. 1831
och från 1S33 som ord. innehavare av
ämbetet. Som landshövding vinnlade
han sig särskilt om att stärka
Gotlands försvar, stiftade Gotlands
skarp-skvtte- och jägaregille, höjde
natio-nalbeväringens anseende och skaffade
dess officerare pensionsrätt. Vidare
utförde han ett förtjänstfullt arbete
för att förbättra undervisningen och
sjukvården. Under hans
landshövdingtid inrättades en
navigationsskola och en lantbruksskola på ön,
och det kom även på hans lott att
genomföra den stora
folkskolereformen för Gotlands del. H. bevistade de
flesta riksdagarna 1815—48 och var
nära lierad med A. von
Hartmansdorff. — Ogift. B. B., L. Dt.
Hol, Anders, målare, f. 23 nov.
1867 i Mora skn, Kopparb. län.
Föräldrar: sockenbyggmästaren Hol Mats
Matsson och Elin Margit Ersdotter.
— H:s konstnärliga anlag
observerades av hans landsman Anders Zorn,
som satte honom i tillfälle att studera
vid Konstakad. 1890—95. Därefter
återvände han till hemorten, vars
natur och folkliv han skildrat i en rad
realistiskt hållna dukar. Han målar
gärna de gråa stugorna i
eftervin-terns tungsinta stämningar med
snöfläckar på barmarken och
sönderslitna moln över den mörka skogskanten
("Vårvinter i Mora", 1910), men han
har också framställt husdjuren samt
stugornas invånare i arbete eller vila
(’"Bakning i en morastuga",
"Mormor"). Säker teckning och
impressionistisk bredd i penselföringen
utmärka hans tavlor. -— H. är repr. i
Zornmus. i Mora. — Ogift. Th. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
