Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Holmgren, Frithiof - 5. Holmgren, Ann Margret - 6. Holmgren, Emil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holmgren
515
Holmgren
utan även i marinen. På några år
spredos H:s resultat oeh metod
världen runt; hans arbete "Om
färgblindheten i dess förhållande till
jernvägs-trafiken oeh sjöväsendet" (1877)
översattes till fem språk och refererades
utförligt på ännu fler, och läkare från
hela världen samlades i hans
laboratorium. — Lika betydande var H. som
lärare. Själv utbildad hos den
moderna fysiologins klassiska stormän
— utom hos de redan nämnda även hos
Helmholtz och Claude Bernard — blev
H. i sin tur en pionjär och nyskapare
och räknas som den sv. fysiologins
grundläggare. Han insåg, att den
gängse rent teoretiska
läkarutbildningen i ämnet var otillräcklig, och på
eget bevåg införde han — först i
världen — 1871 laborationsövningar för
studenterna, vilket dessa höllo för en
tung och onödig pålaga. Dylika
övningar blevo dock redan 1874
obligatoriska ej blott i Uppsala utan även i
Lund och Stockholm. På H:s
oansenliga institution, från 1866—67
inrymd i övre våningen på det då
inredda Patologicum, utarbetade
begåvade lärjungar som Hammarsten och
Blix sina första arbeten; först 1892
fick H. en egen institutionsbyggnad i
klass med utlandets främsta.
Entusiastisk skandinavist, grundade han
(1889) och redigerade den ansedda
Skandinavisches Archiv für
Physio-logie. — Vänsäll och gästfri öppnade
H., stundom hart när över förmåga,
sitt hem för kolleger och lärjungar.
I det akademiska livet blev han en
förgrundsgestalt. Övertygad frihets- och
framstegsman stod han obetingat på
den fria forskningens sida mot
auktoritetsprincipen. Såväl i striden kring
sedlighetsdebatten i Verdandi 1887
som i den Öhrwallska fejden inom
fakulteten kort efteråt hävdade han
frimodigt tanke- och
yttrandefrihetens princip gentemot den
Clason-Hedeniusska falangens försök att
kväva misshagliga åsikter bland
ungdomen. Slutligen vorden ensam i
fakultet och konsistorium blev han i
Uppsala en isolerad man och led
mycket därav; i kontakt med jämbördiga
kolleger i den utländska samtiden
eller i ungdomens krets levde han dock
upp och hämtade nv kraft. — Som
praktisk målsman för sitt ämne ivrade
H. varmt för fysisk fostran i nationell
anda. Han stiftade sålunda 1861
uppsalastudenternas skarpskyttefören.
och var 1865—82 dess ordf., var
stiftare 1874 av och ständig ordf. i
deras gymnastikfören., var från 1883
ordf. i folkdansfören. Philochoros och
från 1895 direktor ooh promotor för
Uppsala simsällskap samt utgav 1881
skriften "Tankar om kroppsöfningar
såsom ett af vårt folks angelägnaste
behof". — Som en av Uppsala univ:s
främsta märkesmän, som ofta hade att
representera det såväl inom som utom
Sverige, utvecklade H. en
framstående talargåva; av honom utgavs 18S2
"En samling tillfällighetsdikter och
tal" samt 1897 "Nya dikter och tal".
Hans verser äro till stor del pompösa
tillfällighetsalster i oscarisk stil, men
där finnas också pärlor av lyrisk
innerlighet. — Många yttre
utmärkelser kommo H. till del; så blev han led.
av Vet. akad. 1880 och fil. liedersdr i
Uppsala 1893 samt led. eller
hedersled. av flera utländska sällskap. År
1895 fick han av Sv. akad. Karl
Johans pris. — Gift 1869 med Ann
Margret H., f. Tersmeden (H. 5). — Litt.:
nekrolog av Hj. öhrwall i Upsala
lä-karefören:s förliandl. 1897, av R.
Tigerstedt i Hygiea 1897; biografi av
G. Göthlin i Nordisk med. tidskr.
1931, av G. Bergmark i Nordisk
medicin 1942, av B. Granit i Sv. Dagbl.
2 okt, 1943. P. H. T.
5. Holmgren, Anna Margareta
(Ann M ar g r et), skriftställarinna,
förkämpe för den kvinnliga rösträtten
och för freden, f. 17 febr. 1850 på
Hässle i Fittja skn, Uppsala län, † 12
Okt. 1940 i Stockholm. Föräldrar:
kammarherren Jacob Nils Tersmeden
och friherrinnan Augusta Jacquette
Cederström. — H. växte upp på
län-diet och i Uppsala i ett gammaldags
konservativt hem med konventionellt
kristlig prägel. Genom sitt äktenskap
vid blott nitton års ålder infördes hon
i radikala akademiska kretsar. Dit
hörde bl. a. Hjalmar öhrwall, makens
amanuens och senare hans laborator
och efterträdare, samt Knut Wicksell
oeh, efter ett besök 1873, Björnstjerne
Björnson, som fick stort inflytande
över hennes själsutveckling. — Efter
sin makes död 1897 levde H. kvar
några år i Uppsala. Ett år var hon
verkst. dir. i Upsala Nya Tidn:s
ab. och 1898—1905 red. för
Verdan-dis skriftserie, där hon själv skrev
elva häften. År 1901 flyttade hon till
Stockholm och började där en helt
ny tillvaro. Den offentliga
diskussionen behärskades av rösträttsfrågan,
i vilken hon befann sig på den
radikala flygeln. Hon deltog i bildandet av
Fören. för kvinnans politiska rösträtt
1902 och blev v. ordf. i dess
stock-holmsavd. Senare var hon 1903—07
sekr. i verkst. utskottet av
Lands-fören. för kvinnans politiska rösträtt.
Hennes verkliga arbete var dock
agitatorns. Fram till den allmänna
rösträttens införande 1918 genomkorsade
hon hela Sverige, outtröttligt
inspirerande med en rättfram, lättbegriplig
propaganda för kvinnorösträtten,
effektfull även genom hennes
personliga charm. Efter stridens slut — hon
Ann Margret Holmgren.
hade känt sig "som elda-ren på det
stora lokomotivet" — följde hon lika
intensivt kvinnorörelsen i världen.
Hon hade varit v. ordf. i Sveriges
första kvinnliga fredsfören. 1901—10
och ägnade ännu på sin höga
ålderdom ett energiskt arbete åt
fredssaken, där Fridtjof Nansen var
hennes mästare och vän, skrev en mängd
broschyrer och biografier inom sitt
intresseområde (delvis sammanförda
i "Pionjärer", 1930), tog initiativet
till stiftelsen Kronprinsessan
Margaretas minnesfond 1920, bildade 1921
Sv. kvinnors medborgarförb., deltog
i kongresser och skrev sina memoarer,
"Minnen och tidsbilder" (1—2, 1926).
Långt tidigare, på 1890-talet, hade hon
under sign. Märta Bolie utgivit några
skisser och berättelser. — H. erhöll
Illis quorum 1925 och firades under
sina sista decennier som den radikala
liberalismens stora banerförare bland
kvinnorna under kvinnorörelsens
genombrottsår. Hon var en utpräglat
etisk personlighet med en
sympativäc-kande kontrastverkan mellan
aristokratiskt väsen och demokratiska
åsikter. — Gift 1869 med prof. Frithiof
H. (H. 4). — Litt.: "Festskrift utg.
med anl. av A. M. H:s 60-årsdag av
Landsfören. för kvinnans politiska
rösträtt" (1910); Lydia Wahlström,
"Glada givare" (1929). T. D.
6. Holmgren, Emil Algot,
liisto-log, f. 14 maj 1866 i Stockholm, † 22
okt. 1922 därstädes. Son till H. 3. —
Genom fadern, den framstående
entomologen, kom H. att först ägna sig
åt insekternas studium, och redan vid
femton års ålder publicerade han sitt
första vetenskapliga arbete på detta
område. Han avlade mogenhetsex. i
Stockholm 1886, studerade
naturvetenskap vid Stockholms högskola
och var en tid assistent vid Riksmus.
samt utgav inalles ett tjugutal
zoologiska uppsatser. Student i Uppsala
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
