Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Holmquist, Fredrik - Holmquist, Fredrik, arméofficer, se s. 522 - Holmquist, Hjalmar - Holmquist, Hugo, arméofficer, se s. 522 - Holmquist, Ivar, arméofficer, se s. 522 - Holmquist, Per
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Holmquist
521
Holmquist
ligen 1917—18 ordf. i den av
ministären Edén tillsatta kommitté, som
utarbetade förslaget till den stora
kommunala rösträttsreformen. H:s
politiska bana avslöts med att han nov.
1919—mars 1920 som civilminister
tillhörde nyssnämnda ministär. Som
lekmannaombud bevistade H. 1903,
1908 och 1910 års kyrkomöten och
var led. av deras kyrkolagsutskott.
Han var 1900—02 kronans repr. i
styr. för Luossavaara—Kiirunavaara
ab. och 1912—17 ordf. i en kommitté
för utredning av den sv. hemslöjdens
utvecklingsmöjligheter och behov. —
Ogift. Spr.
Holmquist, Fredrilc,
arméofficer, se s. 522.
Holmquist, Hjalmar Fredrik,
kyrkohistoriker, f. 28 april 1873 i
Sun-nemo skn, Värml. län, † 1 febr. 1945
i Lund. Föräldrar: kyrkoherden Adolf
Fredrik H. och Sara Gerda Maria
Edgren. — H. avlade mogenhetsex. 1891
i Karlstad och fil. kand.-ex. 1894,
teoretisk teol. ex. 1897 och teol. lic.-ex.
1904, allt i Uppsala. Sistn. år
prästvigdes han. Docent i kyrkohistoria
redan 1903 blev H. 1909 prof. i
kyrkohistoria och symbolik vid Lunds univ.
År 1910 blev han teol. dr och 1917 vid
Luther jubileet hedersdr vid teol.
fakulteterna i Greifswald och Kristiania
samt 1929 vid Köpenhamns univ. Han
deltog som ombud för Lunds stift i sju
allm. kyrkomöten 1920—36. Åren 1917
—19 var han utgivare av Kyrkohist.
årsskrift. Han blev emeritus 1938.—
H. rönte starkt inflytande av sin
lärare Harald Hjärne och av Albert
Hauck. Hans kyrkohistoriska
skriftställarskap var för nordiska
förhållanden ovanligt omfattande. Med sitt
fängslande, livfulla
framställningssätt befrämjade han i hög grad det
kyrkohistoriska intresset i vårt land.
Huvudparten av H:s produktion
utgöres av sammanfattningar, utförda
på grundval av föreliggande forsk-
Hjalmar Holmquist
ningsresultat. I sin framställning av
protestantismen var H. ekumeniskt
vidsynt, i fråga om katolicismen
mer ensidig. H:s ur vetenskaplig
synpunkt förnämsta arbete torde vara
"De svenska domkapitlens
förvandling till lärarekapitel" (1908). För
sv. teologisk undervisning utarbetade
H. handböcker i allm. kyrkohistoria
ss. "Gamla kyrkans historia" (1907),
"Medeltidens kyrkohistoria" (1910),
"Den senare medeltidens
kyrkohistoria" (1914; 3:e omarb. uppl. 1922)
och "Den lutherska reformationens
historia" (1915; 2:a omarb. uppl.
1919). I förkortad form inarbetades
dessa i H:s "Kyrkohistoria" (1—3,
1922—1927), som fördes fram till
nutiden. Huvudföremålet för H:s
kyrkohistoriska forskning var
reformationstidevarvet, vilket behandlades i bl. a.
"Johannes Matthiæ Gothus" (1903),
"Luther, Loyola, Calvin i deras
reformatoriska genesis" (1912; 3:e
omarb. uppl. 1926), "Martin Luther"
(1916; 8:e omarb. uppl. 1924; övers,
till flera språk), "Engelsk högkyrka,
lågkyrka, frikyrka ... i deras
historiska tillkomst 1559—1689" (1916).
Tills, med prof. H. Pleijel utgav H.
"Svenska kyrkans historia", vari han
själv författade bd 3,
"Reformationstidevarvet 1521—1611" (1933), och
bd 4: 1, "Svenska kyrkan under
Gustav II Adolf 1611—1632" (1938).
Dessutom utgav han "Handbok i
svensk kyrkohistoria" (2—3, 1940—
41), omfattande tiden från
reformationen till förra världskriget. Bland
H:s arbeten märkas vidare
"Påve-dömets historia 1800—1920" (1920)
och "Tvång, tolerans, samverkan"
(1929). Vid sin avgång från
professuren 1938 tillägnades H. en
festskrift, "Från skilda tider". — Gift
1905 med Thora Thorijörnson. O. H.
Holmquist, Hugo, arméofficer,
se s. 522.
Holmquist, Ivar, arméofficer, se
s. 522.
Holmquist, Per Jolian, geolog,
mineralog, f. 23 jan. 1866 i Göteborg,
† 3 mars 1946 i Djursholm.
Föräldrar: bokhållaren Johan Petter H. och
Maria Christina Ohlsson. ■— H.
avlade mogenhetsex. i Göteborg 1S86
och blev vid Uppsala univ. fil. kand.
1890, fil. lic. 1894 samt fil. dr och
docent i mineralogi och geologi 1897.
Han var 1895—96 tf. lärare i
mineralogi och petrografi vid Uppsala univ.
Somrarna 1895—97 var han geolog
vid Sulitelma ab:s gruvor i Norge
och 1899—-1901 vik. geolog vid
Sveriges geologiska undersökning. Åren
1897—98 samt 1901—12 var H. vik.
lektor och 1912—31 prof. i mineralogi
och geologi vid Tekn. högskolan. Han
har särskilt verkat på urbergs- och
Per Holmquist.
fjällgeologins områden. Hans arbeten
vid Sulitelma, vilka kommo till stånd
på prof. Hj. Sjögrens initiativ,
omfattade fortsättningsvis även
vidsträckta områden ö. om riksgränsen,
där H. vandrade 1897—99 ("En
geologisk profil öfver fjellområdena
emellan Kvikkjokk och norska kusten",
1900). År 1900 kartlade H. tvärs över
fjällkedjan området mellan Storuman
och Ranenfjord och 1902 och 1908
fjällen vid Torne träsk ("En geologisk
profil öfver den Skandinaviska
fjällkedjan vid Torneträsk", 1903, och
"Die Hochgebirgsbildungen am Torne
Träsk in Lappland", 1910). H.
välden förste, som (i "Bidrag till
diskussionen om den skandinaviska
fjällkedjans tektonik", 1901)
förmodade ett samband mellan
överskjutningar och deformationsgravar. Bland
lians övriga insatser märkas viktiga
undersökningar om mineralen^
hårdhet, perowskit- och
pyrochlorminera-len (drsavh., 1897), Sveriges graniter
(det prisbelönta arbetet "Studien
über die Granite von Schweden", 1906),
bildningen av ådergnejs, geologin i
Stockholms skärgård, särskilt Utö
(’’The Archæan geology of the
coast-regions of Stockholm", 1910) och
Bunmarö, samt om järnmalmernas
struktur och de petrografiska
undersökningsmetodernas användning vid
bedömandet av anrikningsfrågor. H.
liar även belyst tekniska frågor
rörande kvartstegel och i verket "De
tekniska vetenskaperna", bd 2,
författat avsnittet "Eldfasta material"
(1930). Är 1901 företog han med
statsunderstöd en resa till England,
Frankrike, Schweiz och Tyskland för att
studera utländska granittyper. Bl. a.
vid Stockholms arbetareinst. liar H.
verkat som föreläsare. År 1925 blev
han led. av Ing. vet. akad. och 1935
led. av Vet. akad. I Geologiska fören.
i Stockholm har H. varit ordf. 1905
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
