Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Horn, Krister - 5. Horn, Henrik - 6. Horn, Klas - 7. Horn, Evert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Horn
534
Horn
4. Horn, Krister Klasson,
friherre, ämbetsman, f. 4 sept. 1554 på
Åminne i Halikko skn, Åbo och
Björneborgs län, Finland, † 1612, begravd
16 maj 1613 i Töfsala skn, samma län.
Son till H. 2. — H. stod till en början
hertig Karl nära och underhandlade
på dennes vägnar med de fängslade
riksråden efter Johan III:s död 1592.
År 1595 var han ombud vid
fredsförhandlingarna med Byssland i Teusina.
När väpnad konflikt utbröt emellan
hertigen och konung Sigismund 1598,
anslöt sig H. emellertid till den
senare med de under lians befäl stående
Upplands ryttare; bl. a. satte han
sig i besittning av Västerås.
Bönderna i Dalarna och v. Västmanland,
som uppeggats av rykten om
förestående repressalier emot hertigens
anhängare, väpnade sig mot H. oeh sände
honom varningsskrivelser. Han
förmådde då, kanske med tvång, biskopen
i Västerås att avsända ett
cirkulärbrev till prästerskapet med
uppmaning till lugn och lojalitet emot
konungen. När sedan hertigvänliga
trupper under Carl Carlsson Gyllenhielm
ryckte emot Västerås, retirerade H.,
som överskattade deras storlek, till
Stockholm. På Linköpings riksdag
1600 dömdes han till döden men
benådades, då han erkänt sig skyldig.
Frigiven en tid därefter blev han åter
anklagad på riksdagen 1605 för
stämplingar tills, med Hogenskild Bielke
och smädliga yttranden emot
konungahuset; han dömdes återigen till döden
men benådades. — Gift 1587 med
Catharina Bielke af Åkerö. O. H.
5. Horn, Henrik Karlsson,
riksmarskalk, diplomat, f. 2 sept. 1578
på Haapaniemi gård, Bantasalmi skn,
Savolaks i Finland, † 20 maj 1618 i
Stockholm. Son till H. 3. —
Barndomsåren tillbragte H. i Estland. För
att utbildas till ämbetsman studerade
H. vid flera utländska univ., för
vilket han redogör i en ännu bevarad
"stambok". Han blev 1602
kammarjunkare lios hertig Karl och sändes
1603 på en beskickning till Pommern
för att omhänderha en polsk-sv.
fång-utväxling, i första hand av Carl
Carlsson Gyllenhielm. Fastän missionen
misslyckades, förblev han i nåd lios
Karl IX och sändes 1607 i
diplomatiska uppdrag till Nederländerna och
Frankrike. År 1605 blev han
hovmästare (hovmarskalk) för prinsarna
Gustav Adolf och Karl Filip, 1611
riksråd och 1612 riksmarskalk. Han synes
under dessa år ha t illhört den närmaste
kretsen kring den unge konungen; bl. a.
åtföljde han honom på fälttågen 1611
och 1612 under det danska kriget. Han
var en av de sv. kommissarierna i
fredsunderhandlingarna med Danmark
1612—13 och deltog ej långt därefter
Evert Horn. Kopia (detalj) av M. Mijtens
d. ä. efter äldre m&Ining.
i samma egenskap i de resultatlösa
Viborgförhandlingarna med ryssarna
angående Karl Filips val till rysk tsar
(1613). Vid de förhandlingar (1616),
som ledde till Stolbovafreden, var H.
likaledes en av kommissarierna och
förordade därvid moderation och
eftergifter hellre än fortsatt krig. Han
blev vid Gustav Adolfs kröning
riddare (1617) och föreslogs i ett brev
från Axel Oxenstierna till konungen
till ev. ombud vid överlämnandet av
Älvsborgs lösen. Ingen kunde vara
"be-kvämligare" än H., skrev
rikskanslern, "både för lians diskretions skull
och för den renommé han eljest bland
Eders Majestäts råd haver". Han blev
lagman på Öland 1617 och i s. Finland
1618. — Gift 1602 eller 1603 med
Anna Jönsdotter Snakenborg. — Litt.:
W. Tham, "Riksrådet H. C. H.
Anteckningar kring en stambok"
(Per-sonhist. tidskr. 1936). T. H.
6. Horn, Klas, ämbetsman,
krigare, f. 15 sept. 1583 i Narva,
Estland, † 22 aug. 1632 i Winsheim
i Franken, Tyskland. Bror till H. 5.
—- H. fick en efter tidens
förhållanden grundlig utbildning,
kompletterad med studieresor utomlands.
Han var kammarpage och sedan v.
stallmästare hos kurfursten Christian
II av Sachsen 1600—02. År 1605
återvände han till Sverige och blev
stallmästare hos prins Gustav Adolf. Han
befordrades 1612 till riksstallmästare,
deltog några år i kriget mot
Byssland och blev sedan hovmarskalk och
ståthållare på Stockholms slott. År
1617 blev han riksråd och 1620
hovrättsråd i Svea hovrätt samt
riksmarskalk. H. förde 1622 hertig Karl Filips
lik från Livland till Sverige. Under
några år var han ståthållare över
Västmanland med Västerdalarna och
Bergslagen, och 1024 blev lian
landshövding över Uppland och ståthållare
på Stockholms och Uppsala slott samt
1630 lagman i Karelen och
Ingermanland. År 1631 följde han drottning
Maria Eleonora till Wolgast och blev
sedan legat i Stralsund och guvernör
över Vorpommern. Han avled på resa
till Gustav II Adolfs läger i Mainz.
— H. var en duglig och mångbetrodd
ämbetsman. Hans släktanteckningar
äro utgivna av O. Walde i
Person-hist. tidskr. 1918—19. — Gift 1618
med grevinnan Ebba Lewenhaupt
(Leijonhufvud). W. L.
7. Horn, Evert, krigare, f. 11 juni
1585 på Hapsals slott, Estland, † 30
juli 1615 vid Pskov, Ryssland. Bror
till H. 5 och H. 6. — H. deltog i kriget i
östersjöprovinserna 1605—06 och blev
1608 fältmarskalken Jacob De la
Gardies närmaste man. I dennes fälttåg
mot Ryssland vannH. stor berömmelse
för sin skicklighet och tapperhet och
för sin mildhet i behandlingen av
civilbefolkningen och krigsfångarna.
Samarbetet mellan De la Gardie och
honom var mycket gott. H. opererade
ofta på egen hand, och han tvekade
ej att personligen utsätta sig för stora
faror. Under det första tåget mot
Ryssland anförde han förtrupperna
och besegrade ryssarna vid Staraja
Russa och vid Torsjok. Han hämtade
sedan förstärkningar i Finland, och
vid erövringen av Novgorod 1611
anförde han de kavalleristyrkor, som
först trängde in i staden. H. gjorde
därefter ett misslyckat försök att
bringa de västligare ryska
fästningarna, främst Pskov, under sv. välde.
Under fälttåget 1612 erövrade han
emellertid Koporje, Jama, Ivangorod
och Gdov. År 1613 blev han
ståthållare på Narva och Ivangorod och fick
tre socknar i Österbotten som
förläning. Han blev även kommissarie vid
underhandlingarna med de ryska ocli
novgorodska ständerna.
Underhandlingarna strandade dock, och H., som
i De la Gardies frånvaro utnämnts
till fältmarskalk och högste
befälhavare över trupperna i Ryssland,
inledde ett nytt företag mot Pskov.
Sommaren 1615 anlände Gustav II Adolf
s j älv t ill krigsskådeplatsen och övertog
befälet. H. stupade i en obetydlig
skär-mytsling utanför Pskov. Med honom
förlorade Gustav II Adolf en av sina
dugligaste officerare. H. kan räknas
som en av banbrytarna för 1600-talets
sv. kavalleritaktik. De stora
framgångarna i ryska kriget möjliggjordes
nämligen framför allt därigenom att
han gjorde kavalleriet offensivt och
införde närstriden med blanka vapen.
Senare utvecklades hans taktik vidare
av Gustav Adolf. — H. var en
klassiskt bildad man, som krigare
ridderlig och oförvägen och som fältherre
utomordentligt begåvad och väl insatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
