Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hästesko, Johan Henrik - Höckenflycht, Jonas, se Hökeflycht - Höckert, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Höckeriflycht
50S
Höckert
Johan Höckert.
Målning av Ch. Boklund 1849.
dent i Åbo 1755, inträdde i krigstjänst
175S och deltog i det pommerska
kriget. Han blev stabsfänrik vid
Hessen-steinska reg. 1761, transporterades till
Savolaks reg. 1765, blev livdrabant
och kapten vid Savolaks jägare 1770,
major vid Åbo läns reg. 1777,
överstelöjtnant 1781 oeh överste ocli chef för
reg. 17S7. H. torde redan före det
ryska krigets utbrott ha haft
kännedom om G. Sprengtportens
oavhängighetsplaner, ehuru det är osäkert om
lian anslutit sig till dem. Under det
ryska kriget 17S8—90 blev lian
emellertid en av ledarna för de missnöjda
officerarna och motarbetade
konungen öppet, bl. a. genom att påverka
trupperna under sitt befäl. Under
belägringen av Fredrikshamn
uppvaktades konungen 31 juli 1788 av H. jämte
överstarna von Otter och Montgomery,
vilka för konungen, enligt en del
uppgifter i hotande ordalag, framliöllo
missnöjet bland trupperna ocli rådde
till sammankallande av ständerna. På
grund av obstruktionen inom
krigsbefälet tvangs konungen att låta
trupperna återtåga. Under påverkan av
Sprengtportens agent J. A. Jägerhorn
var H. en av de första
undertecknarna av den förrädiska s. k.
Liikala-noten (9 aug.) till Katarina II, där
underhandlingar bakom konungens
rygg föreslogos. Han deltog vidare i
Anjalaförbundet och undertecknade
12 aug. den bekanta skrift, med vilken
de missnöjda officerarna ville försvara
sitt handlingssätt. H. blev i likhet
med övriga Anjalamän, vilka ej hunno
rädda sig genom flykt, häktad i
början av följ. år. Under den långvariga
rättegången framkommo avgörande
bevis på de anklagades brottslighet,
men samtliga benådades till livet utom
H., som halshöggs. Hans uppträdande
synes lia retat konungen personligen.
H. ansågs vara en redbar men
hänsynslös och hård natur; han är en
typisk repr. för den mot konungen
oppositionella adeln och hans
handlingssätt under kriget betingades i
likhet med de flesta av hans
medbrö-ders av övertygelsen att kriget var
olagligt. — Gift 1770 med Beata
Helena von Morian. — Litt.: biografi
av P. Nordman n i "Krigsmän ocli
krigsminnen" (1918). B—z.
Höckenflycht, Jonas, se
Ilöke-flyeht.
Höckert, J o h an (Janne) Fredrik,
genre- och historiemålare, f. 26 aug.
1S26 i Jönköping, † 16 sept. 1866 i
Göteborg. Föräldrar: godsägaren
Gustaf Adolph H. och Sophie
Elisabeth Melin. •— H. lade tidigt i dagen
fallenhet för teckning och fick under
skoltiden i Jönköping undervisning i
ämnet av artisten J. Ringdahl och
Vendela Hebbe. År 1S40 fick han
utbyta läroverket i hemstaden mot
Hillska skolan på Barnängen vid
Stockholm, där R. W. Brouhn var
teckningslärare. Där kom H. i
förbindelse med en del yngre konstnärer,
framför allt J. C. Boklund, oeh hösten
1844 skrev lian in sig vid
Konst-akad. Följande sommar tillbragte
han i Småland och Västmanland och
vintern i Jönköping, och året därpå
for han i sällskap med Boklund till
Munchen, där han studerade vid
konstakad. och för dansken F. L.
Storch 1846—49. Huvudsakligen
synes han dock ha arbetat på egen hand
under Boklunds överinseende. Han
deltog i de politiska oroligheterna
1848, och det konstnärliga resultatet
av Münchenvistelsen blev obetydligt,
men en historisk tablå, "Drottning
Kristina bortskickar rådet", och en del
folklivsbilder från Sydtyskland peka
framåt mot hans kommande insatser.
År 1849 for han hem och företog
följande sommar en resa i Lappland. År
1851 for han till Paris och fick där
hedersomnämnande för
historiemålningen "Drottning Kristina och
Mo-naldeschi", som utställdes på
Salongen 1853 ocli i Stockholm s. å. Den
kom 1868 till Göteborgs mus.
Monal-deschitavlan är väsentligen utförd i
Paul Delaroches akademiska anda men
visar till en del en friare, mera
summarisk behandling och en djupare
färg, som tydligen inspirerats av
Delacroix. Ännu större framgång hade
H. med "Lappkapellet", som erhöll
guldmedalj på världsutställningen i
Paris 1855 och inköptes av franska
staten för museet i Lille. I denna duk
med dess levande, mustiga färg, dess
klärobskyr och breda föredrag mötas
intryck av Delacroix och Rembrandt;
där har H:s koloristiska begåvning
fått sitt första fullödiga uttryck. På
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
