Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Höckert, Johan - Höckert, Robert - Högberg, Emanuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Höckert
599
Högberg
grundval av sina studier från
Lapplandsresan fortsatte han med de
lappländska motiven och målade dels
interiörbilder som "Det inre av en
lappkåta" (1855, Nat. mus.), dels
landskap med genrescener som
"Begravning i Lappland" (tidigast 1854)
med dess dystra, gripande stämning
och "Brudfärd på Hornavan" (1S58,
Nat. mus.), som i sin ljusa lyrik och
sin blonda silvertoniga kolorit redan
visar framåt mot den franska linjen
i det senare sv. landskapsmåleriet. Är
1S57 lämnade H. Paris för att bosätta
sig i hemlandet. Han utnämndes s. å.
till v. prof. vid Konstakad., vars led.
han blivit året förut. Sommaren 1858
företog han en resa i Dalarna, och
under de följande åren utförde lian en
rad bilder med motiv därifrån, t. ex.
"Rättvikskulla vid spiseln" (1860,
Göteborgs mus.), "Höskörd vid
Siljan", som i än högre grad än
"Brud-färden på Hornavan" föregriper det
kommande friluftsmåleriet, "Gudmors
besök" (1S66, Göteborgs mus.) och den
välkända bilden av "Gustav Vasa i
Utmeland" (1859,
Utmelandsmonumentet, Mora). En resa till Italien,
Spanien och Nordafrika samt en
vistelse i London som medl. av den sv.
kommittén för världsutställningen där
1862 efterlämnade inte lika tydliga
spår i H:s produktion, men
upplevelsen av museernas konstskatter
stimulerade honom säkerligen att gripa sig
an med ett stort företag. Kort efter
återkomsten till Stockholm började
han arbetet på sin målning
"Stockholms slotts brand den 7 maj 1697",
som blev hans sista ocli mest
betydande verk. Under tilltagande ohälsa
målade lian på duken ända fram till
öppnandet av utställningen i Stockholm
1866, då den för första gången
exponerades. Mottagandet blev ljumt.
Düs-seldorfmåleriet med sin grumliga och
dämpade färgskala var tidens
modekonst, och man hade inte blick för den
geniala kompositionen eller den
lidelsefulla koloriten. Med denna duk,
där starka influenser från den
dela-croixska romantiken åter kunna
skönjas, skapade H., trots vissa eftergifter
för den akademiska konventionen, ett
av de främsta verken inom sv.
historiemåleri, såväl beträffande
framställningens gripande innebörd som den
mästerliga formala gestaltningen. År
1883 skänktes målningen till Nat.
mus., där den utgör en av de
förnämsta prydnaderna i den sv.
1800-talssamlingen. — H. var från 1S64 till
sin död prof. vid Konstakad. och
omtalas som en både skicklig och omtyckt
lärare. Hans kortvariga verksamhet
där fick emellertid knappast något
avgörande inflytande på den kommande
utvecklingen inom sv. måleri, även om
man kan spåra enstaka impulser från
H. hos Ernst Josephson och Anders
Zorn. Hans eget verk bär i mycket
splittringens prägel. Han var en orolig
natur och hade svårt för att fullfölja
en linje. Det omedelbaraste uttrycket
för hans personlighet finner man i den
inspirerade skissen till
’-’Slottsbranden" (Göteborgs mus.), i den fina
skildringen av "Luisella på
dödsbädden", i de friskt realistiskt målade
skisserna och porträtten av kullor ocli
delsbostintor, t. ex. "Såsser Kerstin
Andersdotter" (1858, Nat. mus.), och
framför allt i teckningarna, som
påminna om Daumier och Gavarni. II.
var mycket road av att teckna och
strödde ständigt blad omkring sig.
Han’ intresserade sig livligt för den
1865 startade Ny Illustrerad Tidn.,
som bl. a. medvetet lade an på gott
illustrationsmaterial. Där bidrog han
med en mängd illustrationer,
däribland en del skämtteckningar, som
lian utförde tills, med Fritz von
Dardel och publicerade under den
gemensamma pseudonymen "Stift & Comp.".
År 1863 anställdes lian som
kostym-ordonnatör vid K. teatern och utförde
bl. a. skisser till Signe Hebbes
kostymer. Till sitt yttre var han sprättigt
elegant, och hans muntra lynne, hans
kvickhet, som stundom kunde vara
bitande, gjorde honom till en gärna sedd
gäst i sällskap, där man hade roligt,
men han hade också ovänner och
avundsmän. — Ogift. — Litt.: A. J. T.
Borelius, "J. F. H." (Sveriges allm.
konstfören:s publikation 35, 1927).
Th. N.
Höckert, Robert Gerhard,
biblioteksman. f. 4 april 1868 i
Karlskrona, † 5 mars 1939 i Stockholm.
Föräldrar: handlanden Gustaf
Andersson och Augusta Höckert. — H.
avlade mogenhetsex. i Karlskrona
1SS6 och studerade sedan i Uppsala,
där han blev fil. lic. 1905 och fil. dr
1926 på en avli. "Voluspå och vanakul-
Robert Höckert.
Emanuel Högberg.
ten", som 1930 fullföljdes med en andra
del. Under sin studietid bedrev han
mångsidiga filosofiska och teologiska
studier samt sysslade med utgivandet
av Viktor Rydbergs efterlämnade
filosofiska och kulturhistoriska
föreläsningar (1900—06). År 1909 började
han som amanuens tjänstgöra vid
Riksdagsbibi., där han utnämndes till
expeditionsföreståndare (andTe
bibliotekarie) 1918 och till förste
bibliotekarie 1921. överbibliotekarie var
han 1932—35. — Under åren 1919—
22 var H. sekr. i Andra K:s fjärde
tillfälliga utskott. Han utarbetade
"Årsregister till riksdagsprotokollen
med bihang" för ären 1910—18 samt
"Register till riksdagens protokoll
med bihang 1921—30" (bd 1—2,
1933). — Gift 1911 med Gunhild
Christina Ehrnström. T. M.
Högberg, Petrus Emanuel,
skeppsredare, f. 23 mars 1891 i Gävle.
Föräldrar: fiskaren Erik Vilhelm
H. ocli Edla 3[aria Kristina Mellin.
— Efter studier vid Gävle
borgarskola 1905—07 och praktisk
utbildning i utlandet anställdes H. vid
Bro-dinska rederiet i Gävle. Efter
företagets flyttning till Stockholm 1917
förestod H. haveri- ocli assuransavd.
i ab. Erik Brodins befraktningskontor.
År 1928 inträdde H. i styr. för
rederi-ab. Fredrika, Stockholm, vars
styr.-ordf. han är sedan 1935. Sedan 1933
är han verkst. dir. i Stockholms
rederiab. Svea och led. av dess styr.
Sedan 1934 är H. även verkst. dir. i
lioldingbolagen Aldebaran, Antares ocli
Arcturus, Stockholm. —- Under H:s
ledning av Sveabolagets omfattande
verksamhet har en betydande
nyorganisation och rationalisering ägt rum,
särskilt betr. rederiets kustfart. H.
har vidare reorganiserat det
Sveabolaget tillhöriga Finnboda varv vid
Stockholm. På lians initiativ bildades
1939 fören. Sveriges inrikessjöfart,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
