Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Högberg, Emanuel - Högberg, Erik - Högberg, Folke - Högberg, Fritz, målare, se s. 601 - Högberg, Lars Erik, missionär, se s. 601 - Högberg, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Högberg
eoo
Högberg
Erik Högberg.
där lian är ordf. i styr., och bland lians
uppdrag märkes, att lian blev
styr.-led. i Sveriges redarefören. 1937 samt
ordf. i Stockholms liamnarbetskontor
1936 och i fören. Sveriges
sjöfartsmus. i Stockholm 1945. Han är led.
av Statens krigsförsäkringsnämnd
sedan 1938. År 1941 invaldes H. i
"Sjöfartskommittén 1939" i Göteborg. —
Gift 1) 1918 med Annie Malmberg, †
1941; 2) 1945 med Elsa Maria
Malmgren. S. R.
Högberg, Johan Erik,
militärmusiker, f. S maj 1S69 i Stockholm.
Föräldrar: skomakarmästaren Johan
II. och Emma Mattson. — H. inskrevs
som elev vid Svea livgardes musikkår
18S1 och bedrev studier vid
Musik-konservatoriet i Stockholm 1883—87
och 1S93—95, där ban sistn. år avlade
militär musikdir.-ex., blev 1898
mu-sikdir. vid Kronobergs reg., erhöll
1908 transport till Västmanlands reg.
och var 1909—32 musikdir. vid
Flottan. Han var dessutom flöjtist i
Hovkapellet 1887—1921. Med Kronobergs
reg:s musikkår företog H. en
konsertturné till Tyskland 1902 och en till
Förenta staterna 1908 samt med
Flottans musikkår en till sistn. land
1926 och en till England 1931,
samtliga med stor framgång. Han
studerade som ung militärmusiken
utomlands. —- H:s mest betydande
insats inom huvudstadens musikliv har
varit ledarskapet för de
friluftskonser-ter, som Flottans musikkår alltsedan
1909 givit på Skansen och vilka
värdefullt bidragit till den högre musikens
popularisering. Ett alldeles särskilt
intresse visade han därvid för
Wagners tonkonst och italiensk opera. H.
har även instrumenterat och
arrangerat en rad verk för militärmusik. År
1932 utgav han självbiografin "En
kronans musikant". -— Gift 1) 1904—
13 med operasångerskan Ellen
Mathilda (Mally) Eriksson-, 2) 1922 med
Edit Elf gren. G. M.
Högberg, Folke, arméofficer, f.
20 mars 1884 i Hälsingborg.
Föräldrar: postmästaren Knut Samuel II.
och Anna Charlotta Borg. — H. blev
underlöjtnant vid Kronob. reg. 1905,
genomgick Krigshögskolan 1910—12
och utnämndes efter
aspiranttjänstgö-ring till löjtnant vid Generalstaben
1917 samt till kapten där s. å. Efter
trupptjänstgöring vid Göta livgarde
1923—25 blev han major vid
Generalstaben 1926, befordrades till
överstelöjtnant 1930 och till överste och chef
för Västernorrlands reg. 1935,
utnämndes till generalmajor och kommendant
i Bodens fästning 1937, till chef för
Generalstabskåren och Arméstaben
1940 och till militärbefälhavare i
tredje militärområdet 1942. Han var
lärare i krigshistoria vid
Krigshögskolan 1922—26, stabschef vid Första
(södra) arméfördelningen 1926—30,
souschef i lantförsvarets
kommandoexpedition 1930—32 och chef för
Krigshögskolan 1932—35. Är 1934
blev H. led. av Krigsvet. akad. — Gift
1909 med Karin Ellen Johanson. F. M.
Högberg, Fritz, målare, se s. 601.
Högberg, Lars Erik, missionär,
se s. 601.
Högberg, Olof, författare, f. 27
sept. 1S55 i Högsjö skn,
Ångermanland, † 12 okt. 1932 i Njurunda skn,
Medelpad. Föräldrar: byggmästaren
Jonas II. och Märta Hultin. — H.
avlade mogenhetsex. 1876 i Härnösand,
fil. kand.-ex. i Uppsala 1880,
tjänstgjorde från 1892 några terminer som
lärare och tf. föreståndare vid
Gudmundrå högre folkskola, utgav 1894—
95 tills, med folkskolläraren Johan
Berglund "Nord-Sverige, tidskrift för
upplysning och utveckling" samt
medarbetade i Härnösands-Posten 1896—
9S och i Sundsvalls-Posten 1898—
1905. Från sistn. år ägnade han sig
helt åt författarskap och
hembygds-forskning. Hans första och märkli-
Olof Högberg.
gaste verk, "Den stora -vreden", för
vilket lian 1905 erhöll tidn. Iduns
litterära pris (utg. i bokform 1906;
ny uppl. med inledande biografi av L.
Nordström 1921), hade under intryck
av det allt livligare intresset för
folkets liv och diktning påbörjats redan
på åttiotalet och bygger på ett
jättelikt material om Ångermanlands
historia under Karl XI :s och Karl XII:s
tid. I en originell och tung stil, rikt
utrustad med arkaismer och
provin-sialismer, har H. i denna vår
litteraturs första större norrlandsskildring
endast hämtat vissa detaljer och
bipersoner från den historiska
verkligheten, medan han för övrigt
konstruerat händelseförloppet med hjälp av
sägner, mystifikationer, fingerade
dokument och —- som han själv sagt —•
"märkesting och digra skickelser". Det
stora verket kom dock ut för sent för
att kunna utöva det inflytande på den
efterföljande litteraturen, som det
säkerligen — trots sina stora brister —
hade gjort, om det publicerats under
nittiotalet, där det hörde hemma. H.
var ss. Verdandis förste skattmästare
en av de tjugufem s. k.
urverdandister-na, och hans radikala och
antiklerikala inställning har satt sin prägel
på skildringen. Men radikalismen
efterträddes snart av en
bondekonservatism, som föreligger fullt
utbildad redan i hans andra stora verk,
trilogin "Från Norrlands sista
halvsekel", vars tre delar "Fribytare"
(1910), "Baggbölingar" (1911) och
"Utbölingar" (1912) skildra
respektive 1850-, 60- och 70-talen. I H:s
författarskap, som kommit att skänka
impulser åt bl. a. L. Nordström och
G. Hedenvind-Eriksson, märkas
dessutom "Sjösagorna om låte Jim"
(1909), "Från Medelpads förtider"
(1910), "Fågelskytten och andra
lie-rättelser" (1912), "Storfursten av
Lappland och två andra berättelser"
Folke Högberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
