- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 3. G-H /
617

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Höpken, Daniel Niclas von - 2. Höpken, Arvid Niclas von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

von Höpken

617

von Höpken

högst oskicklig, då han med lättsinnig
optimism underlät att skaffa säkra
garantier för den engelska hjälpen,
som också blev föga mer än symbolisk.
I nov. 1720 måste den s. k.
konsertpolitiken mot Kyssland i brist på
engelskt stöd helt uppges. H. synes
därefter ha varit inne på den Görtzka
tanken att bevara de baltiska
provinserna eller åtminstone Livland åt
Sverige genom erkännande av hertigens
av Holstein succession till den sv.
tronen: hertigens giftermål med en
rysk prinsessa skulle göra tsaren
benägen till territoriella uppoffringar.
Dessa planer bidrogo till att ban
un-dansköts från ledningen av de
återstående fredsunderhandlingarna och
vid dem fick nöja sig med att få sina
privata ekonomiska intressen
tillgodosedda. Vid de tidigare
underhandlingarna hade H. även uppburit mutor av
Sveriges fiender, men det är ovisst,
om hans ställningstagande påverkats
därav. Vid riksdagen 1723 närmade
sig H. försiktigt det s. k. holsteinska
partiet. Sitt utrikespolitiska mål,
återförvärvet av de baltiska
provinserna, hoppades detta kunna nå genom
att utnyttja motsättningarna mellan
de s. k. wienska (Österrike, Spanien
och Byssland) och hannoverska
(England, Frankrike och Preussen)
allianserna. Genom sin övergång till
holsteinska partiet räddade sig H. undan
efterräkningar för 1719 års engelska
politik. Han blev en av partiets
främsta krafter, tog initiativet till
Josias Cederhielms ambassad till
Blyssland och var jämte denne
partiets ledare vid 1726—27 års riksdag.
H:s intriger att hindra Sveriges
acces-sion till den hannoverska alliansen,
som Horn definitivt genomdrev med
stöd av den urtima riksdagen 1726—
27, medförde hans förflyttning från
Kansliet till posten ss. president för
Kommerskollegium 1727. Redan
tidigare hade H. haft ledande
inflytande på den sv. handelspolitiken och
därvid nära samarbetat med
Stockholms högre borgerskap. Han var
speciellt intresserad av att upphjälpa
den långväga handeln och hade sin
hand med vid produktplakatets
tillkomst 1724. Ss. chef för
Kommerskollegium verkade han i radikalt
merkan-tilistisk anda energiskt för
statsunderstöd åt manufakturerna och
tillgodosåg därvid icke minst de företag, vari
han själv var intresserad. Vedevågs
och Kvarnbacka järn- och stålfabrik, i
vars styr. H. var ordf., uppbar näst
Alingsås manufakturverk den största
lotten av landshjälpsmedlen, och när
verket kommit på obestånd, övertogs
det 1738 av staten. Hänsynslös
månhet om den egna fördelen var ett
framträdande drag i H:s karaktär. Han

Daniel Niclas von Höpken.

Målning av O. Arenius (Kommerskollegium).

skapade sig också en betydande
förmögenhet och förvärvade sig stora
godskomplex, bl. a. Fågelsta i Salems
skn och Fågelbro i Värmdö skn
utanför Stockholm. Genom sin ekonomiska
politik vann H. ett säkert stöd hos det
högre borgerskapet. Efter Horns
brytning med Fredrik I vann H. och hans
meningsfränder inflytande hos kungen
genom att främja dennes förbindelse
med Hedvig Taube. Då polska
tronföljdskriget (1733—35) skapade nya
förutsättningar för en djärv
konjunkturpolitik, övergick H. 1734 till
krigspartiet, som ville förmå Sverige att
ingripa på Frankrikes sida mot
Ryssland till förmån för konung
Stanislaus’ tronkandidatur, men bemantlade
till en början skickligt sin
kursändring för den ryske ministern. H. blev
själen i det franska partiet. S. å.
ingick han och den av honom starkt
påverkade Carl Gyllenborg en hemlig
förbindelse med den franske ministern
i Stockholm Casteja och lade därmed
grunden till hattpartiet. H. upplevde

dettas seger vid riksdagen 1738—
39 men avled, innan krigspolitiken
lett riket till branten av undergång.
H. var ss. politiker habil och smidig,
känd för sin formuleringsskicklighet,
samtidigt en intrigör, fri från
moraliska skrupler. Hans främsta tillgång
var hans stadgade anseende som en
utomordentligt skicklig ämbetsman,
men hans omdöme grumlades ofta av
en fantasi, som förledde honom till
lösa konstruktioner, och en optimism
på gränsen till naivitet. — Gift 1)
1703 med Anna Catharina König, †
ä. å. efter blott få veckors äktenskap;
2) 1709 med friherrinnan Eleonora
Lindhcim. — Litt.: A. Helander, "D.
N. von H. 1669—1727" (1927). G. U.

2. Höpken, Arvid Niclas von,
friherre, officer, tonsättare, f. 7 juli
1710 i Stockholm, † 28 juli 1778 i
Stralsund. Son till H. 1. — H. blev
student i Uppsala 1727, volontär vid
livgardet 1728, var löjtnant i
Hessen-Kassels armé 1730—35 och blev
löjtnant vid Bousquets reg. i Sverige 1732

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 18:33:38 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/smok/3/0683.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free