Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Ihre, Thomas - 2. Ihre, Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ihre
Ihre
1720 i Linköping. Föräldrar:
råd-mannen Nikolaus I. och Elisabeth
Thomasdotter Qviberg. •—- Efter
vetenskapliga studier i Danmark och
Tyskland kom I. 1680 till Uppsala,,
där lian 1685 vann magistergraden
på en redan 1680 i Rostock utgiven
latinsk grammatik, "In nuce Roma",
vilken användes som lärobok i mer
än ett århundrade (4:e uppl. 1780).
Som guvernör för tvenne unga
adelsmän gjorde han en omfattande
rundresa på kontinenten med uppdrag att
studera politiska och ekonomiska
förhållanden. Med kungligt understöd
fiek han även vid de förnämsta
universiteten i Tyskland, Frankrike,
England och Holland studera teologi i
tre år och blev vid hemkomsten e. o.
prof. i teologi i Uppsala 1692 samt
tredje ord. teol. prof. i Lund 1693, där
han väckte kollegernas avund genom
sin överlägsna intelligens, slagfärdiga
kvickhet, vältalighet och popularitet
bland studenterna. Han talade med
lätthet utom latin, grekiska och
hebreiska även italienska, franska,
engelska, holländska och tyska. År 1717
utnämndes han till domprost i
Linköping, där han vann både anseende
och tillgivenhet. — Gift 1) 1696 med
Brita Steuchia, † 1710; 2) 1713 med
Petronella Catharina Bille af
Dybeck. G. C.
2. Ihre, Jolian, språkforskare,
universitetslärare, f. 14 mars 1707 i
Lund, † 1 dec. 1780 i Uppsala. Son till
I. 1 i hans första gifte. ■—- Genom
faderns förflyttning kom I. som
elva-åring till Linköping men upptogs
efter faderns död två år senare i
sin morfader ärkebiskop Mattias
SteuchiusJ hem. I. blev magister i
Uppsala vid 23 års ålder, och 1730
—33 vistades han vid utländska
lärosäten och bibliotek, bl. a. i Oxford,
London och Paris. Efter hemkomsten
blev han 1734 docent i Uppsala, följ.
år v. bibliotekarie vid univ.-bibl.,
1737 prof. i latinsk poesi och övertog
följ. år skytteanska professuren "i
vältalighet och statskunskap". I
denna tjänst kvarstod han till sin död.
— 1:8 ryktbarhet grundar sig främst
på hans språkvetenskapliga
forskning. Genom självständighet och
skarpsinne, sträng metod och kritisk
skärpa lyfte han den sv.
språkforskningen upp på ett vetenskapligt plan.
Den mycket viktiga upptäckten av
den s. k. germanska ljudskridningen,
som med rätta huvudsakligen
till-skrives tysken Jacob Grimm, hade I.
liksom den danske forskaren Rasmus
Rask i viss mån föregripit genom
sina undersökningar. I sitt huvudverk
"Glossarium suiogothicum", en
etymologisk ordbok över sv. språket, som
sysselsatte I. mer än ett årtionde och
Johan Ihre.
Pastell av G. Lundberg.
utkom 1769, utredde han de sv. ordens
härkomst och släktskap med stöd av
ordens fornsv. former och deras
isländska, gotiska och gammaltyska
motsvarigheter samt besläktade ord i
de övriga germanska och
indoeuropeiska språken. Han tillämpade
därvid konsekvent den riktiga
grundsatsen, att de sv. orden skola belysas i
första hand av sina motsvarigheter i
vårt fornspråk, därefter i de andra
nordiska och germanska språken.
Genom sin sunda metod och nyktra
kritik står detta arbete i klar motsats
till den dilettantism, som präglade
Olof Rudbecks och hans efterföljares
ordförklaringar och som bragte denna
gren av språkvetenskapen i vanrykte.
I:s forskningar sträckte sig även till
det gotiska språket och den nordiska
fornkunskapen. Han bevisade
slutgiltigt, att det är biskop Wulfilas gotiska
bibelövers., som är bevarad i Codex
argenteus i Uppsala, och han bidrog
väsentligt till läsningen och tolkning-
en av denna text. Han var vidare den
förste, som klart insåg, att syftet med
den prosaiska eddan, Snorres edda,
var att tjäna som handbok i poetik.
—- I. har i vår språkvetenskap gjort
en insats jämförlig med Lagerbrings
på historieskrivningens område. Båda
voro de besjälade av
upplysningstidens iver för vetenskaplig forskning
och samtidigt präglade av detta
tidsskedes kritiska anda. I:s intresse för
sv. språket var emellertid icke blott
rent vetenskapligt. Som sina kolleger
skrev lian visserligen om lärda
ämnen på latin, men ban ivrade varmt
för modersmålets utbildning och
heder, för reda och stadga i det sv.
språkbruket och för konsekvens i
svenskans stavning samt yrkade på en
utrensning av onödiga främmande ord.
I stället för dem ville lian i
bokspråket upptaga ord ur fornspråket och ur
folkmålen. I ett "Utkast till
föreläsningar öfwer swenska språket" (1745)
har han sammanfattat sina tankar i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
