Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Isakson, Karl - Isakson, Nils, affärsman, se nedan - 1. Isakson, Carl - 2. Isakson, Nils - Isander, Gustaf - Isberg, Anders, arkivman, författare, se s. 21 - Isberg, Arvid, skolman, se s. 21 - Isberg, Augusta - Isberg, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Isakson
20
Isberg
Carl Isakson.
lare" snarare än för den breda
publiken, vars gunst lian aldrig hade sökt.
Inom det moderna nordiska måleriet
står han som en banbrytare av stora
mått, ooh särskilt i Danmark, där
man räknar I. ss. tillhörande den
danska konsten, och i Sverige har
hans inflytande varit mycket
betydande. — Den fylligaste bilden av I :s
konst ger Fören:s för nutida konst
samling (26 nr). Utmärkt repr. är
han också på Statens Museum for
Kunst i Köpenhamn, Göteborgs mus.
och Kat. mus. — Ogift. — Litt.: G.
Engwall, "K I." (1944). Th. N.
Isakson, Nils, affärsman, se
nedan.
1. Isakson, Carl Isak, affärsman,
f. 17 sept. 1847 i Råneå skn, Norrb.
län, † 21 maj 1926 i Härnösand.
Föräldrar: länsmannen Johan Fredrik
I. och Marie Sofie Hammargren. —
Efter endast fjorton dagars skolgång
och undervisning i hemmet av modern
fick I. anställning hos den gamla
välkända firman Rob. Fresk i Östersund.
Ännu ej tjugu år flyttade lian till
Härnösand, där han anställdes i S.
Bergfors’ diversehandel, som han övertog
och fortsatte att driva, från 1869
under firma Isakson & Söderholm. Från
slutet av ISSO-talet ägnade sig I.
helt åt partiaffärer i kolonialvaror,
som kommo att omspänna hela
Norrland n. om Härnösand, där det på den
tiden inte fanns någon annan
importör i branschen. Med s. k. "långskjuts"
berestes de vidsträckta distrikten i
regel två gånger årligen. Med skäl har
I. ansetts som en föregångsman på sitt
område. Är 1899 ombildade han sitt
företag till ab. med ett aktiekapital
på 350 000 kr. Ilan var däri verkst.
dir. till 1907 och styr.-led. till 1921.
Han utnämndes 1897 till tysk konsul
i Härnösand. I. tillhörde
stadsfullmäktige i Härnösand 1879—1904 samt
fattigvårdsstyr., där lian var kassa-
förvaltare 1S74—94. — Gift 1876 med
Anna Elisabeth Wik. L. W—e.
2. Isakson, Nils Fredrik,
affärsman, f. 23 sept. 1877 i Härnösand,
† 18 mars 1947 därstädes. Son till
I. 1. -—- Efter avslutad skolgång och
teoretisk utbildning i Schartaus
han-delsinst. 1893—95 samt praktik dels
hos fadern, dels 1896—99 i
Hamburg och London inträdde I. i faderns
affär, där han var bolagets verkst. dir.
1907—44. Ären 1911—15 var han
brasiliansk konsul. I. deltog i bildandet
av Härnösands engrossistfören. 1921
och var dess ordf. till 1933. Ilan var
stadsfullmäktig i hemstaden 1910—
19, ordf. i hamnstyr. 1927—28 och v.
ordf. i Yästernorrl. och Jämtl. läns
handelskammare från 1940. — Gift
1915 med Hildegard Håkansson.
L. W—e.
Isander, Gustaf Emil, grafiker,
f. 2 juli 1863 i Stockholm, † 30 juli
1929 därstädes. Föräldrar:
musikdirektören Erik I. och Margareta
Johanna Andersson. — På grund av
föräldrarnas fattigdom uppfostrades
I. en stor del av sin barndom fram till
sitt femtonde år på
frimurarbarn-huset på Kristineberg i Stockholm.
Han prövade sedan i Stockholm, där
han förblev till sin död, en mängd
olika yrken; bl. a. var han
målarlär-ling, tvålpojke, notisjägare,
kolportör, accidenstryckare och agent.
Därefter blev han kypare. Ilan fick vid
omkr. femtio års ålder en del
lektioner i teckning för A. Forsberg vid
Tekn. skolan och för konstnären G.
Krehl. Sina återstående år ägnade I.
helt åt konsten. Han efterlämnade tio
graverade blad, samtliga med
Stockholmsmotiv, jämte några
blyertsteckningar och ett par pasteller. Från att
lia börjat med etsning övergick han
till torrnålsgravyren men med en helt
personlig teknik, en smula tunn men
utomordentligt ren och klar. Varje
blad består av ett oerhört antal streck,
alla likformigt jämnsmala. Det tog
konstnären ofta ett eller ett par år att
framställa en plåt. Flertalet blad
återger ålderdomliga partier av staden,
t. ex. "Stortorget, kall vinternatt"
(1919), "Kungsklippan n:o 6" (1925),
"Birger Jarls torg" (1927). — Gift
1893 med Dorothea Gustafsdotter. —
Litt.: biografi jämte beskrivande
förteckning över I: s gravyrer av G.
Jung-marker i Meddelanden 10 från Fören.
för grafisk konst (1931). Th. N.
Isberg, Anders, arkivman,
författare, se s. 21.
Isberg, Arvid, skolman, se s. 21.
Isberg, Augusta Catharina,
skådespelerska, f. 25 juni
1816iStook-liolm, † 17 nov. 1873 därstädes.
Föräldrar: hovslagarmästaren Johan
Jacob Blanok ooh Catharina Christi-
Gustaf Isander. Självporträtt 1923.
na Hedberg. Halvsyster till August
Blanche. — I. var under större delen
av sin bana knuten till de Delandska
sällskapen, hos Pierre Joseph Deland
1837—39 och 1849—53 och lios
Fredrik Deland 1S44—47. Ären 1S42—
43 verkade I. tills, med sin man och
sin bror Carl Johan Blanck vid
Anders Lindebergs Nya teater i
Stockholm. — I. var god
karaktärsskådespelerska och vann sina största
framgångar inom fars och borgerlig dram.
Hennes inträde i Lindebergs trupp lär
ha haft en viss betydelse för Blanches
dramatiska författarskap. Ät den
skrev han sina första pjäser, och
halvsystern uppträdde bl. a. som Marie i
debutarbetet "Positivhataren" (1S43).
— I. lämnade scenen 1853, då maken
utnämnts till inspektor vid
Danviks-tull. — Gift 1838 med skådespelaren
Johan Isberg. C. II.
Isberg, Carl Erik, ämbetsman, f.
14 febr. 1791 i Stockholm, † 24 juli
1856 i badorten Homburg i Hessen,
Tyskland. Föräldrar: inspektören vid
Ladugårdslands bränneri i Stockholm
Johan I. och Christina Charlotta
Nordlindh. — I. blev student i
Uppsala 1S06, avlade juridisk ex. i Lund
1808 och blev s. å. auskultant i
Göta hovrätt. Han blev kopist i
Justitierevisionen 1814, tjänstgjorde som
notarie i lagutskottet vid riksdagarna
1815 och 1817—18, befordrades till
kanslist i Justitierevisionen 1818,
protokollssekr. 1822, revisionssekr.
1825 och justitieråd 1826. I:s snabba
avancemang förskaffade honom en del
avundsmän. I Högsta domstolen intog
han genast en ledande ställning. I
samband med det kända
tryckfrihetsmålet mot publicisten M. J.
Crusenstolpe 1838 blev I. såsom företrädare
för regeringens och kungahusets
ståndpunkt impopulär i vida kretsar,
och vid opinionsnämndens omröstning
1840 blev han en av de tre, som ifråga-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
