Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Jahnsson, Karl Algot - Jahr, Adolf - Jakob Israelsson - Jakob Ulvsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jahr
36
Jakob Ulvsson
Efter att ha genomgått guldsmedslära
1897 blev J. mästare och praktiserade
som guldsmedsarbetare i Paris 1900
och i London 1903. Han blev 1904
verkmästare i faderns firma, C. G.
Hallberg, där han 1905—26 verkade
som disponent och 1928—33 var
kassa-dir. och verkst. dir. — J. blev snart
en erkänd auktoritet och
initiativrik föregångsman inom sitt fack.
Han grundade sålunda
Guldsmedsfabrikanternas fören. 1906, anlitades
som expert vid utlämnandet av de sv.
kronjuvelerna vid 1908 och 1909 års
riksdagsöppningar och var 1918—23
sekr. i Konsthantverkarnas gille.
Efter ytterligare studieresor i Schweiz,
Italien, Egypten och Frankrike (1919
-—23) tog J. initiativet till
grundandet av sv. yrkesskolor för guldsmeder,
vilka startades i Göteborg och i
Stockholm (1920). För att öka
yrkesskickligheten inom branschen ivrade han
bl. a. för samverkan mellan museer
och praktiska konsthantverksutövare.
—- J. blev 1923 hedersled, av internat,
guldsmedsfören. i Europa och
medarbetade i dess publikationer. Åren
1925—30 beklädde han poster som
kassaförvaltare och medl. av verkst.
utskottet i Sveriges juvelerare- och
guldsmedsförb. Som sekr. i Sv.
numis-matiska fören. 1927—34 utgav han
bl. a. (i fören:s meddelanden 1933)
en tioårsöversikt. Ilan var även led.
av styr. för Stockholmsutställningen
1930. — Sina teoretiska studier i
äldre guldsmedskonst och praktiska
synpunkter på nyare har J. framlagt
i fackskrifter (bl. a. i Sv.
guldsmeds-tidn.), varav må nämnas "Guldsmide
under Gustaf Vasa" (1928) och
"Handbok i ciselering" (1932). —
Gift 1) 1911 med Gertrud Elisabeth
Stenfelt, † 1917; 2) 1921—31 med
Hedvig Margareta Grönkvist; 3) 1941
med Nellie Märta Bernhardina
Malmberg. H. Fr.
Jahr, Jolin Adolf Reinhold,
skådespelare, f. 23 juni 1893 i Sundsvall.
Föräldrar: byggmästaren Reinhold
Johansson och Matilda Levelin. —
Efter skolgång i Lindesberg och
öre-bro började J. som typograf i
Jämtlands Tidn. i Östersund. Redan då
uppskattad i amatörsällskap
debuterade han som kabaretsångare i
Trondheim, företog egna turnéer i Norrland
och studerade sång för Öjvind
God-dager, Martin öhman samt Ebenhardt
i Wien. Han uppträdde sedan som
kabaretsångare på Hjortens Varieté
i Trondheim 1919—20 och var därefter
engagerad vid olika operettscener i
Sverige, bl. a. vid Oscarsteatern i
Stockholm 1932—35. Sedan dess är
han filmskådespelare vid olika sv.
inspelningsföretag. •—-Bland J:s
operettroller kunna nämnas Erik i "Värm-
Adolf Jahr,
länningarna" 1921, Joseph Calicot i
"Madame Pompadour" 1924 och
Da-nilo i "Den glada änkan" 1925. Inom
filmen är han sedan 1930^talet en av
de populäraste artisterna i folkliga
lustspel med äventyrsinslag. — Gift
1937—43 med danskonstnärinnan
Margareta (Margit) Elisabeth Tirkkonen
från Finland. C. H.
Jakob Israelsson
(Finstaätten),ärkebiskop, † 25 okt. 1281. — J.
tillhörde en ansedd uppsv. stormansätt, som
inom sin krets räknade flera religiöst
och politiskt betydande medl. Han var
farbror till lagmannen Birger
Persson, den heliga Birgittas far, och
morbror till domprosten i Uppsala
Andreas And samt efterträdde 1277 sin
släkting, den kraftfulle Folke
Johansson (Ängel) på ärkebiskopsstolen i
Uppsala, där han tidigare varit
kanik. J. fullföljde sin frändes verk att
utbygga oeh konsolidera kyrkans
ställning i högmedeltidens anda. Han
skärpte på provincialkonciliet i Tälje
1279 kyrkotukten genom stränga
bestämmelser mot prästäktenskap och
biskopliga övergrepp och vann vid
drottning Helvigs kröning 1281
genom fortsatt anslutning till och stöd
åt Magnus Ladulås’ välde förnyad
bekräftelse på kyrkans skattefrihet och
andra förmåner. Även gentemot Lunds
primat hävdade J. ärkestolens
självständighet; palliet lyckades han
nämligen genom en beskickning till Rom
erhålla direkt från påven. H. Wn.
Jakob Ulvsson, ärkebiskop, f. på
1430-talet, † före midsommar 1521 i
Mariefred. Föräldrar: troligen Ulv
Bengtsson och Katarina Andersdotter.
— J. tillhörde en uppländsk lågfrälse
ätt med en örnfot i sitt vapen. Hans
fädernegård var Hacksta i Uppland.
År 1457 inskrevs han vid Rostocks
univ. och 1460 vid Paris univ., där
han blev magister och bedrev
kyrkorättsliga studier. Han blev kanik vid
Uppsala ärkestift ocli vistades 1465—
70 i Rom, förmodligen utsänd för att
tillvarataga kapitlets och ärkestolens
intressen. Han lyckades vinna kurians
förtroende och gjorde en snabb
karriär. År 1468 förordnades han till
ärkedjäkne i Växjö, och följ. år
utnämndes han av påven till ärkebiskop
i Uppsala efter Jöns Bengtsson
(Oxenstierna). Då konung Karl Knutssons
och det nationella partiets kandidat
till ärkestolen, Törd Pedersson Bonde,
avled före J:s hemkomst 1470, kunde
denne utan att röna motstånd
installera sig i Uppsala. —- Inte blott genom
sin ställning utan även genom sin
personlighet kom J. att bli kyrkans
självskrivne ledare. Med sin
medlande läggning var han den lämplige
mannen vid denna tidpunkt, då
kyrkan efter Jöns Bengtssons ivriga
politiserande behövde en tid av lugn och
samling. Under den politiska krisen
före slaget vid Brunkeberg (1471)
bemödade sig J. att bilägga kampen
mellan Sten Sture d. ä. och Kristian I.
Under den nationella samling, som
blev en följd av segern, stödde han
dock riksföreståndarens regim. J. var
ivrig anhängare av "kyrkans frihet"
gentemot statsmakten. Han
eftersträvade en stark och ledande ställning
för rådet. Med sin feodala
rättsuppfattning måste J. till sist komma i
konflikt med riksföreståndaren, som
med hårdhänta metoder sökte stärka
statsmakten. Fr. o. m. början av
1490-talet ledde ärkebiskopen
rådsoppositionen mot riksföreståndaren.
Sedan rådet med J. i spetsen förklarat
Sten Stu*-e avsatt, inneslöt denne 1497
ärkebiskopen på hans slott Stäket.
En dansk här nödgade Sten Sture att
avbryta belägringen. Då nu konung
Hans hyllades som rikets regent,
trädde unionen åter i kraft. En
bibehållen union mellan de nordiska
folken med Sveriges rättsordning
oför-kränkt svarade i själva verket bäst
till J:s konservativa fredsideal. Men
då konung Hans omedelbart
försonade sig med Sten Sture d. ä., som
erhöll viktiga län, var i realiteten J:s
framgång mindre betydande. Efter
resningen mot konung Hans 1501
kom det till en förlikning mellan
J. och Sten Sture d. ä. (vid
Stockholms-Näs kyrka 5 juni 1502). Under
Svante Sture tillhörde J.
oppositionen, och 1511 sökte han genomdriva
riksföreståndarens avsättning. Följ.
år strävade han jämte flertalet av
rådet förgäves efter att förhindra Sten
Sture d. y:s av en stark
allmogeopinion stödda val till faderns
efterträdare. Sten Sture d. y:s regim
stod i klar motsättning till J:s
åskådning ocli sociala förankring. När J.
närmast på grund av sin höga ålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
