Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Josephson, Ludvig - 3. Josephson, Ernst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Josephson
120
Josephson
asa" och "Vasaarvet". J. framstår som
vår förste inhemske regissör av mera
modernt snitt. Utom från
Bournonville hade han genom egna studier
mottagit impulser från tysk och
fransk teater. Hans uppsättningar
voro till skillnad mot
scenframförandena i gemen under denna period alltid
minutiöst genomarbetade och
stilsäkra. överhuvudtaget var J.
kanske mera en energins och det
målmedvetna, samvetsgranna arbetets
man än en fantasins och
impulsernas. Hans teater- och
kulturhistoriska kunskaper förenade sig lyckligt
med en förmåga att även i masscener
med nyanserad instruktion bemästra
den apparat, som stora
klassikerin-sceneringar innebära. — Som
operaregissör gjorde J. flera berömda
uppsättningar, varav den mest
namnkunnigavar "Afrikanskan"; han skrev
även operatexter, t. ex. "Hjalmar och
Ingeborg" och "Allt för kungen". —
J. framträdde också som dramatisk
förf. I hans egen regi uppfördes
sålunda på K. teatrarna hans
medelmåttiga historiska skådespel
"Folkungalek" (1864) och "Marsk Stigs
döttrar" (1866) samt den goda
karaktärskomedien "Med konstens vapen"
(1867). Bland J:s övriga dramatiska
arbeten kunna nämnas "Rivaler af
missförstånd" (1869), "Kapten Gärs"
(1870),"Familjelif" (1871) ocli "Thord
Hasle" (1878). På grund av en schism
mellan J. och teaterledningen, där
huvudfelet trots J:s egocentricitet och
härsklystnad torde ha legat på
ledningens sida, frånträdde lian sin plats 1868.
Ären 1868—69 ledde han tills, med Fr.
Ahlgrensson Mindre (Hammerska)
teatern i Stockholm. Företaget gick
snabbt omkull, varefter J. var regissör
i Göteborg 1869—70 samt tills, med
L. Zetterholm ocli E. Wallmark
delägare i Södra och
Ladugårdslandsteatrarna i Stockholm 1871—72; de
nödtvungna pauserna ägnade han åt
författarskap. Åren 1873—77 gjorde
ban som ledare för Kristiania teaters
scen en betydande insats i norskt
teaterliv; särskilt omtalad blev hans
inscenering av Ibsens "Peer Gynt".
Efter att ha tillbragt några år på
resor ledde han tills, med Victor
Holmquist Nya teatern i Stockholm 1879—
87. Denna tid gjorde han sin sista
stora insats som teaterledare. Han
höll en synnerligen god ensemble samt
förde en föredömlig repertoar. Han
gav sålunda bl. a. Goethes "Faust"
för första gången i Sverige, Ibsens
"Brand" och Björnsons "Över
förmåga", vilka aldrig tidigare uppförts;
till dessa båda uruppföranden sluta
sig bl. a. två remarkabla sv.
urpremiärer, nämligen Strindbergs
"Mäster Olof" och "Lycko-Pers resa". Före-
Ernst Josephson.
taget bar sig emellertid icke
ekonomiskt, och J. måste lämna teatern
ifrån sig. Hans sista engagemang voro
vid K. teatern som sceninstruktör
1889—94 och sekr. 1894—96; ohälsa
tvingade honom att upphöra därmed.
De sista åren var han lam och kunde
ej lämna hemmet men dikterade in i
det sista på sjukbädden uppsatser cm
teater. Sin teaterteoretiska
verksamhet fortsatte han liela livet. Bland
hans mångfaldiga utg. skrifter kunna
nämnas "Våra teaterförhållanden"
(1870), "Något om våra nyaste
teaterförhållanden" (1885), "Viktiga
teaterfrågor för dagen . . ." (1888).
"Tea-terregie" (1892), "Studier och
kritiker" (1895—98), "Rakt på sak" (1894)
och "Ett och annat om Henrik Ibsen
och Kristiania teater" (189S). Även
som teaterskriftställare hävdade sig
J. som en av sin tids allra främsta
teatermän, och hans skrifter präglas
av samma omutliga idealitet, samma
högtspända ambition och samma
djupa kärlek till teatern som hans
verksamhet i övrigt; för kännedomen om
denna epoks teaterhistoria äro de av
stort värde, vilket också gäller hans
stora otryckta självbiografi "Ideal
och verklighet", vartill manuskriptet
liksom hans omfattande och
intressanta korrespondens bevaras i K. bibi.
— J. erhöll Litteris et artibus 1883.
— Ogift. S. T.
3. Josephson, Ernst Abraham,
målare, skald, f. 16 april 1851 i
Stockholm, † 22 nov. 1906 därstädes.
Föräldrar : grosshandlaren Ferdinand
Semm-y J. och Gustafva Jacobsson.
Brorson till J. 1 och J. 2. — J. växte
upp i ett relativt välbeställt
köpmanshem i Stockholm. Fadern dog, då
lian endast var tio år, och han kom
helt under inflytande av den myndiga
modern och systrarna. Denna
feminina miljö uppodlade tidigt ett
blödigt och sentimentalt drag i J:s lyn-
ne. Barndomsminnena döko senare
ständigt upp i J:s medvetande, varom
hans dikter och brev vittna. Efter
studier vid Nya förberedande
elementarskolan till 1866 och en kort tids
anställning vid S. L. Lamm & sons kontor
i Stockholm var -T. elev vid Konstakad.
1867 —76 och visade där mycken flit.
Bland hans lärare märkes främst J.
K. Boklund och mot slutet G. von
Rosen. Under studietiden företog lian
utom utflykter till historiska marker
i Sverige (Gripsholm, Skokloster,
Vadstena, Visby, Mora) en resa till
Norges fjällvärld 1872 (bl. a.
Eggedal). I nov. följ. år for J. till Paris
med uppehåll för museistudier i en
rad tyska och belgiska städer. Han
stannade där till slutet av 1874 och
bedrev studier i Louvre och vid École
des beaux-arts, där Gérome var
lärare. I maj 1876 gjorde han en ny resa
till Paris och Holland. Han erhöll en
porträttbeställning i Amsterdam i
nov. s. å. över en fröken Ketty
Rinds-kopf, för vilken han kom att hysa en
aldrig för henne yppad och aldrig
övervunnen kärlek. År 1877 begav sig J.
över Tyskland till Italien, där han
först slog sig ned i Florens, därefter
i nov. i Rom. Han förde där ett ganska
isolerat liv men företog ett flertal
resor till närbelägna orter, flera i
sällskap med farbrodern-vännen Ludvig
J. Följ. år erhöll J. från Konstakad.
ett länge väntat stipendium, åtföljt
av en påminnelse från Scholander om
att han hellre borde studera naturen
än museernas mästare. Denna
antydan sårade honom djupt och vållade
en schism, vilken bidrog till akad,:s
vägran att förlänga stipendiet mer
än ett år. — J:s måleri t. o. m.
Romvistelsen 1879 kan karakteriseras som
ungdomsverk. I början av 1870-talet
utförde J. noggranna studier från
slottsgemak i Vadstena, Skokloster
ocli Gripsholm. Genom att sätta in
ett par historiska figurer sökte han
höja dessa interiörer till
historiemåleri i den av honom djupt beundrade
von Rosens anda. Från resorna i
Dalarna och Norge hemförde han
staig-interiörer o. dyl., som närma sig
Düs-seldorfskolans genremåleri (t. ex. "En
sagoberätterska", slutförd hos
Gérome 1874). Det något torra och
elevmässiga i dessa arbeten mildras av
färgkänslan, som tyder på lärdomar
från bl. a. Höckert. Betydelsefull som
skolning blev kopieringsverksamheten
efter Rembrandt (bl. a. "Syndikerna",
Konstakad.) och Hals i Holland.
Denna jämte kontakten med det
samtida franska realistiska måleriet
ledde J. bort från det akademiska
skönmåleriet till ett kompromisslöst
verklighetsstudium ["Modellstudie", 1S73,
"Andakt" ("Gumhuvud"), 1874], Ung-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
