Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Josephson, Ernst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Josephson
121
Josephson
domstidens mästerverk är "Vid
pianot" (1876), som genom sin skira
stämning och färgens lyster fört
tankarna till Renoir. Vid Konstakad.
utförde han ett par större
historiekompositioner över prisämnen ("Gustav
Vasa anklagar Peder Sunnanväder
inför domkapitlet i Västerås", 1874—75,
"Sten Sture d. ä. befriar danska
drottningen Kristina ur hennes fängelse i
Vadstena kloster", belönad med k.
medaljen 1876, K. slottet). I Italien
kopierade J. Rafael ("Kardinal
Ing-hirami") och Tizian ("Venus från
Ur-bino"). Museistudierna närmade
honom i verk som "David och Saul"
(1878, Nat. mus.) och "Faun och
nymf" (s. å., Kat. mus.) till en annan
tidsströmning, nyrenässansen.
Färgens djup och mättnad (guld och
purpurrött) framträda renare i de
bevarade skisserna än i de fullbordade
verken. Av ungdomstidens porträtt
märkas "Självporträtt" (1875),
"Ketty Rindskopf" (1876—77, blott känt
genom fotografi, skissen bevarad) och
"J. P. Jacobsen" (1S79, Frederiksborgs
slott, Danmark), ännu formellt
bundna men med intensiv karakterisering.
— I juni 1S79 for J. från Rom till
Paris, där han hyrde en ateljé på
Montmartre. Mot slutet av 1881 fick
han företa en länge åtrådd resa till
Spanien, där han stannade till 18S2.
År 1884 företog J. en annan
betydelsefull resa till Eggedal i Norge.
Utställningsförhållandena i Sverige
liksom Konstakad:s
utbildningsmetoder hade vid denna tid länge varit
föremål för de yngre konstnärernas
missnöje, och J. var den, som inledde
attacken mot akad. genom ett par
artiklar i Dagens Nyheter för den 29
nov. och 11 dec. 1884. J:s radikala
reformförslag gick helt i
lSSO-talslibe-ralismens anda. Akad:s uppdelning i
årsklasser skulle slopas och
undervisningen helt baseras på modellstudier.
Officiella utmärkelser o. dyl. skulle
slopas. Eleverna skulle själva välja
sina lärare, vilka endast finge
kvarstå i tre år. Stipendieutdelningen
skulle ske efter nya principer. J. blev
den drivande kraften inom
"opponentrörelsen" och bar en stor del av
arbetsbördan vid tillkomsten av dess
första manifestationer:
utställningarna "Från Seinens strand" och
"Opponenternas utställning" på hösten 1885
i Stockholm. Den helhjärtade
idealisten J :s reformförslag visade sig
emellertid ogenomförbart utan
kompromisser, och han såg alltmer sina
ideal svikna. Då Konstnärsförb.
bildades i Göteborg 1S86, var han imte
närvarande, och kort därefter tog han
med bitterhet avstånd från hela
rörelsen. Under dessa hektiska år
befann han sig än i Paris, än som ut-
ställningskommissarie i Stockholm,
än på Dalarö, än i Göteborg, där han
funnit en vän och mecenat i Pontus
Fürstenberg. År 1886 for han till
Paris och vistades därefter
huvudsakligen i franska landsorten. —
Perioden 1SS0—86, J:s mogna, friska
verksamhetsår, inleddes med en
porträttserie: Hugo Birger, kostymerad som
landsknekt (1879, Nat, mus.), Allan
Österlind (1880, Nat. mus.), Carl
Skånberg (s, å., Göteborgs mus.),
journalisten G. Renholm (s. å., Nat.
mus.), modern (s. å., prins Eugens
samling), Anna Heyman-Bagge (s. å.)
m. fi. Utvecklingen gick mot större
realism och mera otvungen
karakterisering. Birger, österlind, Skånberg äro
historiserande stilporträtt med
poserande ställningar. Renholm är ett
naturalistiskt försök att fånga
modellen i en ögonblioksattityd. Den
monumentala helheten är dock
markerad liksom i porträttet av modern.
I "Fru Bagge" är stoffmåleriet
drivet till högsta fulländning. Den
frodiga, utåtvända naturalismen
kulminerar i spamienarbetena. Dristiga
penselsvep utmärka "Spanska
smeder". Nat. musei version av denna
tavla utgör skissen. Den är målad
inför motivet i Triana 1881 och har mörk
fond. Den utarbetade versionen, som
har ljus fond, tillhör Nasjonalgalleriet,
Oslo, och är ett ateljéarbete utfört i
Sevilla 1882. Bland övriga
spanienverk märkas "Spansk dvärg" (1882,
Thielska galleriet) och "Spansk dans"
(a. å., Göteborgs mus.). Som den J:s!ka
konstens speciella symbolbild
framstår "Näcken" eller "Strömkarlen".
Dess gestalt speglar hos J.
dominerande känslokomplex med rötter i
barndomsupplevelser. I J:s tolkningar av
näckenmotivet framträder skarpt
konflikten mellan hans eget romantiska,
lidelsefulla temperament och den
naturalistiska tidsandan. Göteborgs
musei variant ("Näcken", 1882) är den
kanske första, brett målad med ljus
färg oeh suggestiv rörelse. Varianten i
Nat. mus. ("Näcken", tempera, s. å.)
är mer lyriskt-romantisk ocli sänkt i
skymningsdis. På uppmaning av
konstnärskamraterna målade han
1884 i Eggedal en variant, som
närmare ansluter sig till
80-talsnaturalis-men, "Strömkarlen" (prins Eugens
samling) efter levande modell i hårt
solljus och med intensiv detaljskärpa.
Färgen är här kyligare,
känslouttrycket smärtfyllt. J:s produktion
under dessa år omfattade
genremotiv ("Den 14 juli", 1883; "Ett
resande teatersällskap", s. å.), landskap
("Bäck i skogen, Eggedal", 1884;
"Svalka, Creuse", 18S6, Nat. mus.;
"Getherde, Gargilesse", s. å.,
Göteborgs mus.) och porträtt (A. Hagborg,
1882, A. Borg, 1883, P. Fürstenberg,
s. å. och fru Fürstenberg, 18S4, båda
i Göteborgs mus., fru C. Schloss, 1S85,
Nat. mus., fru N. af Geijerstam, s. å.,
Göteborgs mus., fru H. Marcus, s. å.,
Nat. mus., fru österlind, "Mor och
barn", 18S6, Nat. mus. m. fi.).
Måleriska höjdpunkter utgöra porträttet
av fru J. Rubenson (1883, Göteborgs
mus.), ett utsökt filigransarbete med
impressionistisk, soldränkt färgskala,
och den stora ofullbordade "En
skandal i societeten" (även kallad
"Falskspelaren", 1886, prins Eugens
samling). En gråare, torrare kolorit och
ett närmande till Bastien Lepages
naturalism märkes i "Byskvaller"
(1886, Nat. mus.) och "Höstsol" (s.
å., Thielska galleriet). — Tills, med
A. österlind flyttade J. i sept. 1S87
till den karga klippön Bréhat
utanför Bretagne. Under brist på
erkännande, svåra ekonomiska bekymmer
och i en ogästvänlig, enslig miljö drevs
han till spiritistiska experiment, däri
invigd av bl. a. en madame Depuis,
oeh till religionsgrubbel. Ständiga
lynneskast och en känsla av främlingskap
i tiden hade utmärkt J. under liars
krafts dagar, och han hade i sin
karaktär förenat stridbarhet ocli frodig
livs-liunger med sårbarhet, inre osäkerhet
och skuldkomplex. Gränsen mellan
exalterad religiositet och
sinnessjukdom (schizofreni) överskreds
sommaren 18S8. Från Bréhat fördes han av
österlind över Paris till Stockholm.
Frånsett en kort vistelse på Uppsala
hospital (1S88—89) vårdades han av
släktingar och var från 1891
inackorderad hos två fröknar Sjöberg
i Stockholm. De första
sjukdomsårens apati gav plats för en mild,
resignerad ro. Han levde helt i en naiv,
religiös föreställningsvärld, i vilken
musiken hade stor plats. För yttre
händelser var han likgiltig men kunde
ibland utveckla en charmerande
sällskaplighet. Han levde från 1897 på
en mindre pension, som vänner och
släktingar, ordnat. Dödsorsaken var
sockersjuka, J:s grav med Chr.
Erikssons gravvård finnes på Mosaiska
kyrkogården i Stockholm. — Krisen i
J:s liv kan möjligen anas i hans sista
"friska" verk, "Spinnerskan" (1887,
Göteborgs mus.) med sin visionära
demoni och "La joie de vivre" (s. å.)
med sin exalterade livsglädje samt
framför allt i "Strömkarlen". Vissa
partier av J:s målningar från 1S87
lära ha utförts av österlind. J:s
romantiska känsla bar under
sjukdomstiden inte längre några
naturalistiska bojor. Han skapade en
avmaterialiserad, besjälad konst, ofta
formellt deformerad men linjeskön
och suggestiv. Sjukdomsproduktionen
uppgår till över 1 000 bevarade teck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
