Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Järte, Otto - Jödde i Göljaryd, pseud. för Rosén, Karl Petter - Jöns Bengtsson, ärkebiskop, se Oxenstierna - Jöns Gerekesson, ärkebiskop, se Johannes Gerechini, s. 69 - Jöns Håkansson, ärkebiskop, se Johannes Haquini, s. 70 - Jöns Jericksson, ärkebiskop, se Johannes Gerechini, s. 69 - Jöns Månsson, biskop, se Johannes Magni, s. 70 - Jönsson, Anders - Jönsson, Bengt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jödde i Göljaryd
149
Jönsson
blev han ledarskribent i Sv.
Dagbladet, Ären 1924—32 var han led. av
Andra K. samt 1926—32 andre v.
ordf. i Allm. vaJmansiförb. för
Stockholm. Under hela sin riksdagstid
tillhörde han statsutskottet. Han var en
av kammarens mest
uppmärksammade talare och slagfärdigaste
debattörer, livligt verksam och inflytelserik
bakom kulisserna. Han ansågs dock
alltför polemisk och hans namn
alltför utmanande mot de forna
partivännerna för att högern skulle våga ta
med honom i sina ministärer. Vid de
uppgörelser inom Stockholmshögern,
som ledde till den s. k. fria högerns
nederlag vid stadsfullmäktigevalet
1931, var J. intensivt verksam vid
Lindmans sida. Han var 1928—35
styr.-led. i Sv. Dagbladets ab. och
samtidigt styr.-led. 1928—32 i ab.
Permanens samt 1932—35 i ab. Sv.
Dagbladets stiftelse. Dessförinnan var
han en av undertecknarna av det s. k.
Permanensavtalet 1927. Genom detta
avtal erhöll Ivar Kreuger
aktiemajoriteten i Sv. Dagbladets ab., varjämte
J. utsågs till tidn:si politiske
huvud-medarb. och till Helmer Keys
efterträdare vid dennes till 1932 planerade
avgång. När denna överenskommelse
avslöjades 1932 efter
Kreugerkra-schen, väckte dein opposition inom
Stockholmshögern, bl. a. från den året
dessförinnan besegrade fraktionen, och
ledde till en mot J. riktad kampanj,
som ej var helt fri från hätskhet.
Sedan J. trots detta av högern erhållit
förtroendevotum genom att
nomineras till kandidat vid årets
riksdags-mannaval och därigenom blivit
rentvådd), avsade han sig kandidaturen
av hänsyn till den risk för splittring
inom partiet, som hans
riksdagsman-tiaskap i fortsättningen kunde
innebära. S. å. avgick han från sin
befattning som byråchef och har sedan dess
varit verksam enbart inom Sv.
Dagbladets politiska redaktion. Sedan
1935, då Gustaf Stridsberg upphörde
med sitt dagliga medarbetarskap, är
J. även utrikespolitisk ledarförf. i
tidningen. Utmärkande för hans
pu-blicistik, i vilken han hade stöd av
Stridsberg, voro under 1930-talet en
klart antinazistisk, nordisk kurs och
under andra världskriget en kritisk
inställning till draget av
karaktärslöshet i den officiella sv.
eftergifts-politiken gentemot Tyskland. Dock
mäktade J., särskilt efter Stridsbergs
bortgång 1943, ej alltid hindra, att
även mindre fasta toner gjorde sig
hörda i tidn. Under 1940-talets
efter-krigsperiod har J. propagerat för
Win-ston Churchills antiryska program. —
J:s skriftställarskap är präglat av
djup humanistisk och litterär bildning,
sällsynt livlig associationsförmåga,
Anders Jönsson.
fyndighet och stort politiskt vetande.
Han erhöll 1946 Albert Bonniers
journaliststipendium. — Gift 1904 med
Ester Linnéa Montelin (f. 1880, †
1941), som utexaminerades från Högre
lärarinneseminariet 1902 och
sedermera var livligt kommunalt verksam
i Stockholm, bl. a. som
stadsfullmäktig 1927—29 och 1931—35, led. av
ar-betslöshetskomittén 1927—34 och av
arbetsförmedlingens styr. 192S—37.
F. M.
Jödde i Göljaryd, pseud. för Rosén,
Karl Petter.
Jöns Bengtsson, ärkebiskop, se
Oxenstierna.
Jöns Gerekesson, ärkebiskop, se
Johannes Gerechini, s. 69.
Jöns Håkansson, ärkebiskop, se
Johannes Eaquini, s. 70.
Jöns Jericksson, ärkebiskop, se
Johannes Gerechini, s. 69.
Jöns Månsson, biskop, se Johannes
Magni, s. 70.
Jönsson, Anders, skulptör, f. 30
dec. 1883 i Gärdslövs skn, Malmöh.
län. Föräldrar: arrendatorn Jöns
Olsson och Marna Persson. — J.
genomgick Tekn. aftonskolan i Malmö och
studerade därefter vid
Kunstgewer-beschule i Munchen (1905). Åren 1907
—13 arbetade han på egen hand i
Paris, uppehöll sig sedan en längre tid
i Italien, framför allt i Florens, och
var därefter på nytt bosatt i Paris 1915
—20, varefter han återvände till
hemlandet och slog sig ned i Stockholm.
—- I sina tidigare arbeten, ss.
"Kyssen", "Kvinnotorso" (Malmö mus.),
rörde sig J. i en målerisk, av Rodin
influerad stil med rika yteffekter,
men tog sedan starka intryck av
klassisk och egyptisk skulptur. Ex. på hans
verk från utlandsåren äro en katt i
blå marmor (1915), en kvinnotorso i
fransk kalksten (1919, Nat. mus.),
"Salome" (1918) och den av
världskriget inspirerade "L’liumanité",
mannen som stöter svärdet i sin egen
skuldra och pressar sig själv till
marken. J. har sedermera lugnt arbetat
vidare i den manligt kärva, återhållet
patetiska stil, som blivit hans
särmärke. Uppgifterna ha växlat från
monumentala uppdrag till
porträttbilder av mera intim karaktär. I de
senare har J. lyckats förena
inträngande människoskildring med en
plastisk form av dekorativ verkan, t. ex.
bilderna av Sten Selander, Mathilda
Jungstedt (i marmor i K. teaterns
foajé, 1924), konung Gustav V (1935,
ett ex. i brons, ett större i marmor),
kronprins Gustav Adolf (brons, 1936)
och prins Eugen (brons, 1938). Bland
hans övriga arbeten må nämnas
"Barnbrunnen" i Malmö (brons,
1913), en kolossalbyst av P. H. Ling
på idrottsplatsen i Malmö (granit,
1914), "Adam och Eva" (marmor,
i Malmö mus., 1917), fyra
porträttbyster i sten i Rådssalen i Stockholms
stadshus (1926), en kolossalbyst av
Hj. Branting för Landsorganisationen
(granit, 1922), fontänen "Elementens
kamp" på Olskrokstorget i Göteborg
(brons, 1930), ett minnesmärke över
Arbetarnas bildningsförbis
tjugofemåriga tillvaro, "Två generationer" (en
man, som hjälper sin son att spänna
en båge, brons vid Brunnsviks
folkhögskola, 1937) och en bronsbyst av
konung Gustav V i Stockholms
Stadion (1938). — J. tillhörde den
skånska konstnärsgruppen "De tolv"
och deltog i dess utställningar i
Skåne, Köpenhamn och Stockholm
men har senare framträtt mycket
sparsamt inför allmänheten. Han är
repr. i Nat. mus., Malmö mus. ocli
Östergötlands och Linköpings stads
mus. _ Gift 1) 1913—29 med förf.
Cora Sandel (Sara Cecilia Margareta
Görwell-Fabrioius); 2) 1929 med
Beatrice Reif. Th. N.
Jönsson, Bengt, botanist, f. 4
okt. 1849 i Katta rps skn, Malmöh.
Bengt Jönsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
