Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jöranson, Christian Ludvig - Jörgen, pseud. för Lundström, Georg - Jörlin, Engelbert - Jösse Eriksson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jörgen
154
Jösse Eriksson
mot 1700-talets slut" (Ekonomisk
tidskr. 1942). U.D.
Jörgen, pseud. för Lundström,
Georg.
Jörlin, Engel!) ert, botanist, f.
8 juni 1733 på övre Törby i Jörlanda
skn, Göteb. län, † 20 juni 1810 på
Källsby, samma skn och län.
Föräldrar : bonden Sven Börjesson och Börta
Engelbertsdotter. — Vid visitation
1748 i hemsocknen, efter vilken J. tog
namn, uppmärksammades han av
biskop Georg Wallin d. y., som upptog
honom i sitt hem och lät honom
studera. År 1757 blev han student vid
Uppsala univ. och 1761 magister på
en avh. i filosofi, varjämte han var
känd som god språkman och
historiker. Hans främsta intresse var dock
naturvetenskapen, särskilt botaniken,
som han studerade för Linné. På
1760-talet företog han resor till
Danmark, Holland och Tyskland, medan
Linnés plan att sända honom på en
forskningsfärd till Kaplandet
strandade på holländskt motstånd. J. blev
1769 docent i naturalhistoria vid
Lunds univ. och 1781 e. o. adjunkt
där. År 1784 utnämndes han till
rektor vid Göteborgs trivialskola; efter
sitt avsked 1S05 bosatte han sig i
Jörlanda. — J. utgav flera botaniska
och lantbruksekonomiska arbeten.
Främst märkas en handledning till
Linnés växtsystem, "Partes
fructi-ficationis, seu Principia botanices
il-lustrata" (1771; 2:auppl. 1786) samt
J:s förnämsta verk, "Samlingar til
svenska åkerbruks- och
sädes-histo-rien ifrån äldsta til närvarande
tider" (i Patriotiska sällskapets handl.
1779). Under sin lundatid utförde
han omfattande odlingsförsök med
åtskilliga gräs och ärtväxter, som
han ville lansera som foderväxter, och
genom sin skrift om bl. a.
alsikeklö-vern (1781; 3:e uppl. 1796) anses han
vara upphov till dess odling som
foderväxt. Därjämte publicerade lian
Jösse Eriksson. Korstolsrelief (Västerås
domkyrka).
de populära arbetena "Swenska
trägården" (1—3, 1784—94) och
"Svenska vilda träds och buskars
plantering" (1801). Han blev led. av Vet.
o. vitt, samh. 1775. — Gift 1787 med
Christina Elisabet Carowsky. —
Litt.: biografi av F. Stenström i Sv.
Linné-sällskapets årsskr. 1933. S. L.
Jösse Eriksson, väpnare, fogde, †
9 dec. 1436 i Motala. Föräldrar:
danske riddaren Erik Jensen från
Jylland och Birgitte Lykke. ■—- J.
nämnes första gången 1405, då han
var i konungstjänst i Norge, och han
är troligen identisk med en fogde J.
på Gotland fem år senare. Genom
giftermål med dottern till den
norskfödde riddaren Ulf Jonsson (Roos) till
Ervalla i Västmanland fick han stora
godsintressen i Sverige. År 1413
utnämndes J. till fogde ocli liövitsman i
Västerås slottslän med Västmanland,
Dalarna och Jämtland. Redan 1420
anförde jämtarna klagomål mot att
han hänsynslöst tillgodosåg sina egna
intressen, och i Engelbrektsresningens
agitation gjordes J. till syndabocken
för tidens nöd och svårigheter. Bekant
är Karlskrönikans drastiska och
tendentiöst generaliserande skildring, hur
J. lät hänga upp bönder i rök och
spänna havande kvinnor för hölass.
Efter oroligheter i Dalarna såg sig sv.
rådet våren 1433 nödsakad att på eget
bevåg avsätta J., som begav sig till
Danmark för att vinna upprättelse
hos konung Erik, vilket likväl ej
lyckades. Att oron i Dalarna ej stillades
utan sommaren 1434 bröt ut i fullt
uppror visar dock, att orsakerna till
missnöjet lågo djupare. Att J. var en
hård och krävande fogde torde
emellertid stå fast. Under konung Eriks
besök i Stockholm hösten 1435 befann
sig J. i dennes närhet. Han uppehöll
sig följ. år i Vadstena kloster,
försedd med ett lejdebrev från Karl
Knutsson, då en skara östgötabönder,
trotsande lejden och klostrets helgd,
8 dec. 1436 bröt sig in och
bemäktigade sig honom; han fördes till
Motala ting, dömdes till döden och
halshöggs dagen därpå. J. hade städse
visat stor frikostighet mot Vadstena
kloster, benämndes i dess diarium "en
synnerlig vän till vårt kloster" och
fick sin gravplats i klosterkyrkan. —
Gift före 1415 med Birgitta
Ulfsdotter. O. H.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
