Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Kalling, Per - 2. Kalling, Mårten - 3. Kalling, Bo - Kallstenius, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kalling 160 Kallstenius
Mårten Kalling,
blev överste och chef för Närkes och
Värmlands reg. 174S, generalmajor
1757, deltog i pommerska kriget och
blev slutligen generallöjtnant 1763.,—
Sin politiska bana började K. som
anhängare av hattpartiet. Han
infördes på 1740-talet i Fredrik I:s
umgänge för att påverka konungen
i hattvänlig riktning och kom i hög
grad att åtnjuta tronföljaren Adolf
Fredriks förtroende. K. slöt sig efter
tronskiftet 1751 till hovpartiet och
upphöjdes s. å. till friherre. Det var
meningen att han skulle spela en
viktig roll i den planerade kungliga
statsvälvningen. I vilken
utsträckning han var invigd i den
misslyckade statskuppen är dock ovisst. Vid
hovets brytning med det allierade
mösspartiet under förra hälften av
1760-talet skiftade han så småningom
återigen politisk färg och blev ivrig
mösspartist. År 1765 insattes han i
sekreta utskottet och utnämndes till
riksråd. Han entledigades från
riksrådsämbetet 1769, då mösspartiet var
i minoritet, men återinsattes 1771 och
upphöjdes till greve s. å. Sedan
upproret i garnisonen i Kristianstad blivit
känt, uppdrog riksrådet i aug. 1772
åt K. att föra befälet över trupperna
i Stockholm för att förhindra en
revolution. Han sattes emellertid
fullständigt ur spel, då Gustav III några
dagar senare genomförde sin
stats-välvning. K. arresterades och
avlägsnades ur rådet, varefter han ej mera
inträdde i offentlig tjänst utan
vistades på sitt gods Myrö, som lian gjorde
till fideikommiss inom ätten. — Gift
1749 med grevinnan Christina
Margareta, Eleonora Posse. W. L.
2. Kalling, Vive Mårten
Ulfsson, greve, kynolog, skriftställare, f.
21 febr. 1880 på Kåvö herrgård,
Hovsta skn, Örebro län. Föräldrar:
kammarherren och godsägaren greve
Claes Hjalmar Ulf K. och Mathilda
Helena Cecilia Schmiterlöw. Sonsons
sonson till K. 1. — Efter
läroverks-studier i Örebro och agronomstudier
på olika gårdar i Närke och på
fädernegodset Kåvö ägnade sig K. åt
lantbruk, främst djuruppfödning, på
familjegodsen Myrö, Närke (1903—
04), Löfsund, Södermanland (1904—
09) och Trolleholm,Skåne (1909—13).
Sedan 1914 är K. agent för Allm. sv.
utsädesab. i Svalöv; sedan 1943 är han
bosatt på gården Svanetorp i Skåne.
— K. har främst gjort sig känd som
jakt expert, kynolog och uppfödare av
de flesta sorters jakthundar
(kennel-namn "Sippola"). Inom hundskötseln
har han vunnit internationellt
erkännande som prisdomare vid årligen
(sedan 1904) återkommande
utställningar och jaktprov i de nordiska
länderna. Han har företagit
studieresor i Tyskland och England. Sina
åsikter har K. framlagt i artiklar,
ofta i novellistisk form, bl. a. i
Stock-holms-Tidn. sedan 1930, Sv.
kennel-klubbens tidskr. och utländska
fackorgan; ett urval har återgetts i "Med
bössa, hund och patroner" (1940).
Artiklarna röja sakkunskap, fin
naturuppfattning och psykologisk blick
för människor och djur i deras
förhållande till varandra. K. har redigerat
"Svenskt rashundsgalleri" (1940). —
Gift 1914 med Louise Gablenz. G. W.
3. Kalling, B o Michael Sture, greve,
metallurg, industriman, f. 4 aug. 1892
i Stockholm. Föräldrar: stadsnotarien
greve Carl Oscar K. och Anna
Henrika Beata von Knorring. Syssling till
K. 2. — K. avlade studentex. i
Djursholm 1910 och utexaminerades från
Tekn. högskolans fackavd. för
bergsvetenskap 1915. Han var anställd vid
Tekn. högskolans
materialprovningsanstalt 1915—16, vid Domnarvets
järnverk 1916—18, vid ab. Ferrolege-
Bo Kalling,
ringar i Trollhättan 1918—24 oeh
vid Avesta järnverksab. 1924—31.
Sistn. år utnämndes han till prof. i
järnets metallurgi vid Tekn.
högskolan, och 1940 återvände han till
industrin som chef för den
tekniskvetenskapliga verksamheten vid
Bolidens gruvab. Sedan 1945 är K.
teknisk-vetenskaplig dir. i Stora
Kopparbergs bergslags ab. Åren 1939—41
var han chef för metallavd. vid
Statens industrikommission. Han blev
led. av styr. för Försvarets
forskningsanstalt 1945. — K. är en mycket
framstående forskare och skicklig
experimentator på det metallurgiska
området, och han har gjort stora
insatser på ferrolegeringsområdet och
i de legerade rostfria och syrafasta
stålens metallurgi. Bl. a. har han lagt
grunden till Avesta järnverks
högtstående tillverkning av rostbeständigt
stål, och han har uppfunnit en
fyndig metod att reducera järnmalm utan
smältning till s. k. järnsvamp. Han
har även utarbetat en metod att
färska tackjärn i kornform, och flera
anläggningar för kommersiell drift
enligt detta förfarande ha uppförts
inom och utom landet. Vid Boliden
gjorde han uppmärksammade insatser
genom de till stor del av honom
uppfunna metoderna för framställning
av bly, nickel och kobolt. K. har
publicerat ett stort antal uppsatser i
metallurgiska ämnen, ss. "Varm och
kall hyttgång i den elektriska
masugnen" (1919), "De teoretiska
förutsättningarna för reduktionsprocessen
järnmalm—järnsvamp" (1926),
"Aus-tenitområdet i kromlegerade stål"
(1927), "Den kemiska jämviktslärans
betydelse för de metallurgiska
processerna" (1934),
"Färskningsförlop-pet vid den sura Martinprocessen"
(1937) och "Torrfärskning av
gra-nulerat tackjärn (R. K.-processen)"
(1939). — K. blev led. av Ing. vet.
akad. 1934 och av Vet. akad. 1944.
Han erhöll Arnbergska priset av Vet.
akad. 1936 och Rinmansmedaljen i
guld av Jernkontoret 1938. -— Gift
1916 med Ingrid Elisabeth
Lilljekvist. E. P.
Kallstenius, släkt, härstammande
från mjölnaren och arrendatorn av
Kallstena kvarn i Köpings landsförs.
i Västmanland Johan Svanström (f.
1706, † 1763). Släktnamnet ändrades
till K. efter Kallstena av hans son,
prosten och kyrkoherden i Björskog i
Västmanland Georg K. (f. 1743, †
1827). Från dennes äldre son,
över-masmästaren Georg (Jöran) Samuel
K. (f. 1786, † 1863), härstamma alla
nu levande medl. av släkten. Söner till
honom voro a) stadskassören i
Filip-stad, godsägaren Georg Gottfrid K.
(f. 1825, † 1901), far till filologen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
