Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalm, Pehr - Kalmeter, se även Kahlmeter - Kalmeter, Henrik - Kalsenius, Andreas - Kamke, Ivar - Kammecker, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kalmeter
163
Kammecker
stora uppskattning. — Den första
uppgift K. grep sig an med i Åbo var
att där anlägga en botanisk trädgård,
som blev färdig 1757. Han var en
nitisk lärare, och under hans ämbete
tillkommo ej mindre än 146 disp.
Särskilt ivrade han för trädgårdsskötsel,
skogshushållning och ängsskötsel. Ett
resultat av hans botaniska studier var
en sammanställning av den finska
floran, "Flora fennica" (1765).
Enligt tidens sed lät K. prästviga sig,
och han blev 1768 teol. hedersdr i
Lund. — K. var en ytterlighetsrepr.
för den tidsriktning, som ville göra
"naturen användbar för
människosläktets väl och lycka". Hans
ambition var helt inriktad på praktiska
ting, och utmärkande för honom voro
naiv optimism, rastlös flit och
entusiastisk fosterlandskärlek. — Gift
1750 i Philadelphia med Anna
Margaretha Sjöman. — Litt.: B.
Hildebrand, "P. K." (Hist. tidskr. 1939)
och där anförd litt. Abg.
Kalmeter, se även Kahlmeter.
Kalmeter, Henrik, ämbetsman,
f. 20 aug. 1693 i Falun, † 24 dec. 1750
i Stockholm. Föräldrar:
gruvbokhål-laren, löjtnanten Olof K. oeh Anna
Krumbein. — K. blev student vid
Uppsala univ. 1701, avlade ex. för
inträde i bergsstaten 1714 ocli
anställdes s. å. som auskultant i
Bergskollegium. Där gjorde han sig
särskilt förtjänt genom att upprätta ett
register över resolutioner och
privilegier för rikets bergverk från äldsta
tid till 1690. På kollegiets tillstyrkan
erhöll han offentligt understöd till
en utrikesresa 1718—27, vilken förde
honom till Tyskland, Holland,
England och Frankrike. Från resàn
hemsände han utförliga relationer om de
besökta ländernas näringsliv samt
inskaffade till Sverige skickliga
järn-och stålarbetare. Efter hemkomsten
Andreas Kalsenius. Målning (detalj)
tillskriven G. E. Schröder (Västerås domkapitel).
blev K. 1728 kommissarie i
Kommerskollegium. S. å. gjorde han på
uppdrag av Bergskollegium en resa inom
landet för att söka efter galmeja
(zinkmalm), stenkol m. m., och 1729—31
företog han för Kommerskollegii
räkning en nv utrikesresa för att anskaffa
yrkesskicklig arbetskraft. K. blev 1734
assessor i Kommerskollegium och
erhöll 1747 titeln kommerseråd. Han
blev led. av Vet. akad. 1747. — Gift
1736 med Anna Sophia Wallberg,
dotter till en s. å. avliden, förmögen
stockholmsköpman. K. spolierade
förmögenheten bl. a. genom
investeringar i Los koboltbruk i Färila skn,
Hälsingland, och var vid sin död djupt
skuldsatt, — Litt.: A. Berch,
"Åminnelsetal öfver commerce-rådet.. . H.
K." (1752). G. U.
Kalsenius, Andreas, biskop, f.
1 nov. 1688 i Söderbärke skn,
Kop-parb. län, † 24 dec. 1750 i Västerås.
Föräldrar: prosten Olof K. oeh Anna
Rudbeck, sondotter till biskop
Johannes Rudbeckius. — K. inskrevs
som student i Uppsala 1697 och blev
fil. mag. 1713. Han prästvigdes 1716,
var fältpräst vid Dalreg. under norska
fälttåget 1718, blev ord. hovpredikant
1722, överhovpredikant 1728 och
pastor primarius 1730, teol. dr i
Greifswald s. å. samt biskop i Västerås
1733. K. gjorde sig under sin
biskopstid känd och fruktad som nitisk chef
och visitator; han säges ha varit den
förste biskop, som besökte Särna.
K: a nära relationer till Fredrik I
tycks lia ådragit sig speciell
uppmärksamhet; än uppges K. ha
sanktionerat konungens förbindelse med
Hedvig Taube, än skulle han ha haft
sin skjutskicklighet att tacka för den
kungliga ynnesten. Han räknades i
politiken som mössa men synes på
1746—47 års riksdag ha gått
hattarnas ärende i striden om riksrådsvalet
och beskylldes med rätt eller orätt att
därför lia mottagit 5 000 plåtar. —
För eftervärlden är K. känd som
frikostig donator till Uppsala univ. År
1754 inrättades den s. k. Kalsenianska
professuren i "prænotiones
theologi-cse", numera ombildad till professur
i religionshistoria. Till univ. skänkte
K. 1748 Sätra hälsobrunn jämte medel
att där årligen underhålla ett bestämt
antal obemedlade sjuka. — Gift 1723
med Elisabeth Le Moine. E.-G. J.
Kamke, Ivar, målare, grafiker,
f. 2 jan. 1882 i Stockholm, † 3 juli
1936 därstädes. Föräldrar: tyskfödde
språkläraren Julius K. och
skriftstäl-larinnan Hanna Stricker. — Efter en
kort tid vid Tekn. skolan studerade K.
vid Konstakad. 1901—05. Han bodde
1906—09 i Volendam i Holland, med
avbrott för kortare eller längre
uppehåll i Paris (studier vid Académie
Ivar Kamke. Självporträtt (detalj) 1931.
Colarossi) och London. K. vistades
1909—11 på stipendium i München,
Hamburg, Bom, Venedig, besökte
Algeriet och återvände 1912 över Madrid
till Stockholm. Han vistades i Italien
1919—24 samt 1935, då han målade
Mussolinis porträtt; han var för
övrigt bosatt i Stockholm.
Människostudiet var alltid K:s starkaste
intresse, och han utvecklade sig med
åren till en eftersökt porträttmålare.
Särskilt intresserade han sig för
ansikten, vari han trodde sig spåra
typiskt germansk raskaraktär. Ett
utslag därav var bildverket "Svenskar i
nutiden" (fyrtiofem pastellporträtt,
text av H. Lundborg, 1934; tysk uppl.
s. å.; engelsk uppl. 1935). Ex. på hans
akademiskt realistiska
porträttmåleri äro bilderna av prins Carl, K. A.
Wallenberg, C. G. Laurin och K.
Asplund. Vid sidan av porträttmåleriet
idkade K. särskilt under studieåren
ocli senare på sina resor ett flitigt
landskaps- och genremåleri med
förkärlek för torg- och hamnmotiv. I
sina skärgårdsbilder med nakna
modeller, ss. "Flicka i l.jung"
(1932),kommer han Zorn mycket nära i motiwal
och uppfattning. En motsvarande
påverkan utmärker även en del
etsningar av K. — En minnesutställning
över K. var anordnad i Konstakad.
1937. Han är repr. i Nat. mus. och
Östersunds mus. — Gift 1911 med
målarinnan Katharina (Käthe) Luise
Kyritz från Hessen-Nassau. — Litt.:
M. Strömberg, "I. K:s konst" (1939).
Th. N.
Kammecker, släkt, härstammande
från Brandenburg, där Jochim K. i
slutet av 1500-talet var förpaktare
av godset Strubense nära staden
Neu-ruppin. Hans son Mårten K. († 1674)
flyttade till Sverige och etablerade sig
som bagare i Stockholm. På
Ladugårdslandet, som det nuv. Östermalm
då kallades, förvärvade han sig vid-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
