Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karadja, Mary - Karell, se även Carell - Karell, Sven - Karin Månsdotter - Karitz, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kareli
167
Karitz
helt i hennes nya religiösa
övertygelses tjänst. I Bovigny samlade hon
medier från alla håll, uppträdde själv
som medium oeh sökte nå kontakt med
sin avlidne make. I "Mot ljuset"
(1899), "Två själars saga" (1900),
"Röster ur det fördolda"
(1905),samtliga innehållande längre berättande
dikter, och i "King Solomon. A mystic
drama in 5 aets and an epilogue with
eommentaries" (London 1912) återger
hon, delvis genom vad hon kallar
automatisk inspiration, den spiritistiska
läran om livet efter detta. Dessutom
skrev K. en mängd broschyrer i
spiritistiska ämnen, bl. a. "Hoppets
evangelium" (1900), "Spiritistiska
fenomen och spiritualistiska vyer" (s.
å.) och "Det sjätte sinnets
uppodling" (lS. å.). T. M.,H. ö.
Karell, se även Carell.
Karell, Sven Henrik Andreas,
ingenjör, industriman, f. 9 mars 1884
i Uppsala. Föräldrar: köpmannen
Anders Gustaf K. och Anna Eugenia
Pettersson. — Efter mogenhetsex. 1903
i Uppsala och avgångsex. 1907 från
Tekn. högskolan som mekanist
bedrev K. tekn. studier i Frankrike och
England 1908—09. Efter hemkomsten
anställdes han i Sv. ab.
Gasaecumula-tor (AGA). Han var dess repr. i
Argentina, Chile, Uruguay och
Brasilien 1909—16 och verkst. dir. för dess
dotterbolag i Paris 1916—19. K. var
1919—24 sv. handelsattaché i Chile,
Bolivia, Peru och Ecuador samt 1924
—34 verkst. dir. för Sv.
tändsticks-ab:s peruanska dotterbolag i Lima,
där han sedan 1925 är sv.
generalkonsul och sedan 1942 styr.-ordf. i
Mercatoria S. A., ett företag för
sv.-peruanskt handelsutbyte. — Gift 1936
med Carmen Portella y Ortiz de
Villate. R. L—y.
Karin Månsdotter, drottning, f.
hösten 1550 i Stockholm, † 13 sept.
1612 på Liuksiala kungsgård i
Kanga-sala skn, Tavastehus län, Finland.
Sven Karell.
Föräldrar: lands- eller stockeknekten
(fångknekten) Måns och Ingrid
Jakobsdotter (?). K:s mödernesläkt
liksom troligen även hennes fädernesläkt
hörde hemma i Trögds härad i
Uppland, där tre hennes morbröder voro
bönder. -— Som ung flicka tjänade K.
hos musikern och värdshusvärden
Gert Cantor, som var medl. av Erik
XIV:s hovkapell. I början av 1565
synes K. ha uppmärksammats av
Erik, och hon blev snart konungens
erkända älskarinna. Hon knöts till
hovet som kammarjungfru hos Eriks
halvsyster prinsessan Elisabet och
fick därjämte tillsynen över Virginia,
en av konungens döttrar med Agda
Persdotter. I okt. 1566 föddes Eriks
och K:s första barn, Sigrid. K:s
inflytande över konungen växte alltmer,
hon åtföljde honom på hans resor, och
hennes lugnande och mildrande
inverkan lyckades stundom avvända hans
misstänksamhet och vrede. Strax före
Sturemorden stod hon i förbindelse
med de fängslade herrarnas anhöriga
och sökte främja en försoning. Under
den följ. sjukdomstiden, sommaren
1567, då K. med uppoffrande tålamod
vårdade Erik, nödgade denne
ärkebiskopen att i hemlighet viga dem.
Han hade dessförinnan förmått rådet
att uttryckligen tillerkänna honom
rätten att fritt välja maka oberoende
av stånd. Den 31 dec. s. å. bekräftades
äktenskapet av riksrådet, och 4—5 juli
1568, sedan sonen Gustav fötts,
upphöjdes K. till drottning genom
offentlig vigsel och kröning under
framtvingat deltagande av högadliga
dignitärer. Under vigseln höllos de bägge
barnen under brudpällen och
legitimerades därigenom samt utropades vid
kröningen som tronarvingar.
Hertigarna Johan och Karl, vilka mot sitt
löfte ej infunnit sig till
högtidligheterna, inledde kort därpå uppror.
För dem och högadeln var händelsen
en olidlig kränkning av Vasaarvet oeh
därför både en sista anledning till
resning oeh en förutsättning för, att
hertigarna skulle vinna tillräckligt stöd
av den samtida opinionen. K. följde
konungen de fem första åren i
fångenskapen på olika slott i Sverige och
Finland. Därunder föddes tvenne
barn, Henrik och Arnold; båda dogo
helt små. När Erik 1573 förflyttades
från Gripsholm till det strängare
fängelset i Västerås, blev lian även
skild från sin familj, och i ett par
ännu bevarade brev till K. har han
givit gripande uttryck för sin längtan
och sin oro för henne. De närmast
följ. åren vistades K. i Åbo med sina
barn, av vilka Gustav dock, samtidigt
som riksrådet 1575 fällde dödsdomen
över kung Erik, togs ifrån henne och
sändes i landsflykt. Först 1596 skulle
Karin Månsdotter. Kalkstensrelief (Åbo
domkyrka).
K. helt kort återse sin son i Reval. —
Sedan konung Erik dött 1577 erhöll
K. s. å. Liuksiala kungsgård med
underlydande skattehemman ö. om
Tammerfors, där hon framlevde sitt
återstående liv och gjorde sig älskad och
aktad av underlydande och grannar.
Hon ligger begravd i Åbo domkyrka.
— K. framstår i traditionen som god,
tålmodig och outtröttlig i sina
omsorger och med ett sagoskimmer över
sin märkliga levnad, vilket
historieforskningen icke väsentligt jävat. Av
sina samtida har K. i allmänhet
blivit sympatiskt bedömd. Hennes
skönhet är omvittnad, och man vet av
samtida uttalanden och en
undersökning på 1860-talet av hennes
balsame-rade lik, att hon var en högvuxen, på
en gång smärt och yppig gestalt.
—■ Av K. finnes intet autentiskt
porträtt bevarat. Den ovan avbildade
gravreliefen ger dock en trolig bild av
hennes drag. De i marginalen till "M.
Antonii Sabellici Opera" (K. bibi.) av
Erik XIV gjorda teckningarna kunna
ej med säkerhet sägas föreställa K. —
Litt.: A. G. Ahlqvist, "K. M." (1874) ;
N. Ahnlund, "K. M." (i "Oljoberget
och Ladugårdsgärde", 1924). O. H.
Karitz, Anders, filosof, f. 28
febr. 1881 i östra Sönnarslövs skn,
Kristianst. län. Föräldrar: torparen
Per Henriksson och Johanna Nilsdotter
Karitz. — Efter mogenhetsex. i Ystad
1900 inskrevs K. vid Lunds univ., där
han först studerade teologi. År 1907
övergick han definitivt till filosofin,
blev fil. kand. 1910, fil. lic. 1911,
studerade medicin 1912, kompletterade
lic.-ex. 1913 och blev fil. dr s. å.
Ilan var docent i teoretisk filosofi vid
Lunds univ. 1913—33 och uppehöll
därvid under flera perioder 1913—21
undervisning och examination såväl i
teoretisk och praktisk filosofi som i
psykologi ocli pedagogik och 1918—19
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
