- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 4. I-Lindner /
168

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karitz, Anders - Karl, se även Carl - Karl - Karl IX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Karl IX

168

Karl IX

professuren i filosofi vid Göteborgs
högskola. Åren 1934—46 var K. prof. i
filosofi (med undervisnings- och
examinationsskyldighet i teoretisk
filosofi) vid Uppsala univ. Han grundade
1935 i Uppsala Fören. för filosofi och
specialvetenskap och har alltsedan
dess varit styr.-led. i fören. -— K:s
första framträdande ss.
vetenskapsman skedde inom Thorildsforskningen.
Genom sin drsavh. "Tankelinjer hos
Thorild" (1913) ställde han in dennes
filosofi i ett nytt idéhistoriskt
sammanhang och gav uppslaget till en rad
senare forskarinsatser. K. har också
publicerat artiklar om Thorild i flera
utländska tidskr. samt utgivit och
kommenterat fjärde häftet av
"Thomas Thorilds brev" (Skrifter utg. av
Sv. litt.-sällskapet 19:4, 1942). —
Sin egen filosofiska lära, grundad på
en om originalitet vittnande
kunskapsteoretisk och psykologisk
uppfattning, liar K. framlagt i några
skrifter på 1930- och 1940-talen,
framför allt "Tillvarons motsatsspel"
(1932), "Mytos och logos"
(installationsföreläsning, utg. 1935, separat
1936) och "Sanning, makt och
världsfred" (Ord och Bild 1943). En del
större filosofiska arbeten av K.,
inlämnade som prof.-specimina, äro ännu
otryckta. — I sin filosofi har K.
påverkats av bl. a. Kierkegaard,
Höff-ding och W. James. Han har
konsekvent betonat nödvändigheten för
filosofin av en konkret empiristisk
förankring. Mot den s. k. uppsalafilosofin
med dess strängt begreppsanalytiska
metod har han ställt sig delvis
avvisande. Han hävdar, att filosofin har
en världs- och livsåskådningsuppgift
likaväl som en vetenskapsteoretisk.
—- Till K:s sextiofemårsdag utkom
"Festskrift till A. K." (Fören:s för
filosofi och specialvetenskap
skriftserie, 1, 1946). — Ogift, — Litt,: W.
Lengertz, "En filosof från Gärds och
hans släkt" (1945). T. D.

Anders Karitz.

Karl, se även Carl.

Karl (Båt, efter den numera
förlorade gravstenens "Carolus batyr"),
biskop, † 6 juli 1338. — K. var
biskop i Linköping 1307—38. Han
tillhörde i striden mellan konung Birger
och dennes bröder hertigarnas trogna
anhängare. Även efter riksdelningen
1310, som lade Linköpings stifts
centrala delar under konungen, kvarstod
K. som hertigarnas edsvurne man.
Han anlitades av dessa i
diplomatiska uppdrag och bilade 1316 en
elakartad konflikt mellan Uppsala
ärke-stol och hertig Valdemar. Efter
Nyköpings gästabud 1317 innehade han en
framskjuten position, bl. a. ss.
hertigarnas testamentsexekutör, och var
ledare för den sv. riksrådsdeputation,
som vid midsommartiden 1319 i Oslo
träffade de avtal med Norges riksråd,
som gåvo till resultat unionen mellan
de båda skandinaviska rikena. År
1322 medverkade han vid hertiginnan
Ingeborgs och Knut Porses
undanträngande från den sv. riksledningen.

S. Kft.

Karl IX, konung, f. 4 okt. 1550 på
Stockholms slott, † 30 okt. 1611 i
Nyköping. Föräldrar: konung Gustav I
och drottning Margareta
Leijonhufvud. Om K:s ätt se Vasaätten. -—
Ännu ej ett år gammal miste K. sin
moder, och tioårig blev han faderlös.
I Gustav Vasas testamente erhöll K.
som hertigdöme hela Värmland och
nästan hela Södermanland, större
delen av Närke samt socknar i
Västmanland och i Vadsbo härad i
Västergötland, men på grund av sin
ungdom tillträdde han ej hertigdömet
under hela Erik XIV:s regering. Vid
sexton års ålder deltog han i
Nordiska sjuårskriget, och i juli 1568
höjde han och hertig Johan
upprorsfanan mot Erik. K., som enligt egen
uppgift spelade en huvudroll under
fälttåget, bekräftades efter segern av
Johan III i besittningen av sitt
hertigdöme enligt faderns donationsbrev
och testamente, varigenom de i
Arboga artiklar 1561 stadgade
inskränkningarna av hans höghetsrättigheter
upphävdes. År 1571 utökades
hertigdömet med resten av Vadsbo och
hela Valle härad i Västergötland, och
följ. år skiftades de gustavianska
arvegodsen mellan bröderna. —
Under K:s energiska ledning
utvecklades hans furstendöme till en
välorganiserad men för riksenheten hotande
stat i staten. Särskilt vinnlade sig K.
om att genom förordningar och
privilegier utveckla näringslivet, och hans
ekonomiska politik blev förebildlig
för det följ. århundradets
ekonomiska rikspolitik. Bergsbruket
främjades genom inflyttning av utländska
yrkesmän, och jordbruksbygden vid-

gades genom nyodlingar, bl. a. av
finnar, som K. gav mark i sitt
hertigdöme; nya städer (Karlstad och
Mariestad) anlades, och stadsnäringarna
hägnades med stränga förordningar
efter tyska förebilder. Samtidigt
betonades hertigdömets särställning
genom flera åtgärder: "konungarikets"
borgare utestängdes från flera
marknader, transittullen för den viktiga
oxdrivningen över Örebro ökades
kraftigt, tullfri export gynnade
hertigdömets hamnar på de övrigas
bekostnad o. s. v. I religiöst avseende
motsatte sig K. bestämt Johans
kyrkliga reformplaner, och liturgins
motståndare funno i hertigdömet en
tillflyktsort, helt undandragen konungens
kyrkopolitik. Där samlades också flera
av de män, som under 1590-talet skulle
leda den sv. kyrkans
renlärighetskamp. Ytterligare en anledning till
konflikt med konungen gav adelns
rusttjänst, som enligt K. i
hertigdömet borde fullgöras till honom.
—• K:s och Johans samarbete under
upproret mot Erik förbyttes därför
efter några år i en motsättning, som
med växlande styrka varade ända till
Johans död. Betecknande nog kände K.
av allt att döma till Charles De
Mor-nays sammansvärjning mot Johan i
början av 1570-talet men röjde den
ej. Genom sitt hävdande av en stark
furstemakt kom han även i
motsättning till högadeln. Inför konung och
råd i förening tvangs K. delvis till
reträtt, främst genom konstitutionel!
i Vadstena febr. 1587, genom vilken
de kungliga och furstliga
rättigheterna reglerades. Kalmar stadgar från 5•
sept. s. å. inskränkte K:s inflytande
till det minsta möjliga vid en
framtida, genom Sigismunds val till polsk
konung aktualiserad personalunion,
mellan Polen och Sverige. Inom kort
förenades dock bröderna mot
adelsoppositionen, ocli efter konungamötet
i Reval 1589 uppträdde K, som i
grunden var legitimist å hela
Vasa-husets vägnar (N. Ahnlund), på
broderns sida — och snarast som den
ledande — i aktionen mot rådet, vilket
lian med lidelsefull hätskhet
anklagade-för stämplingar mot arvföreningen. I
en av städerna 1590 antagen
arvförening tillförsäkrades K, en ledande
ställning i en ev. framtida
interims-regering. — Efter konung Johans död
17 nov. 1592 nödgades K. ocli
rådsherrarna till försoning och
samarbete-för att slå vakt om ett
konstitutionellt statsskick och den lutherska
bekännelsen mot befarade anslag från
konung Sigismund. Av ett ständermöte
vid nyårstiden 1593 bemyndigades K.
att jämte rådet styra riket till
Sigismunds ankomst. På ett kyrkomöte i
Uppsala i mars s. å. återställdes den.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:31:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smok/4/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free