Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katarina Stenbock - Katarina Ulvsdotter - Katz, David
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Katarina Ulvsdotter
206
Katz
Katarina Stenbock. Målning (detalj)
tillskriven J. B. van Uther (Torpa,
Västergötland).
sin make. Vid hans dödsbädd
vakade hon troget, tills hon själv fick
inta sjuksängen. K. var allmänt aktad
och omtyckt för sin välgörenhet.
Under sitt sextioettåriga änkestånd fick
hon många gånger tjäna som medlare
mellan vasaregenterna och högadeln.
Enligt vad som framgick vid
undersökningen av K:s grav 1946 synes
hon på sin ålderdom ha varit ofärdig
och ha haft svårt att röra sig. -— Till
livgeding fick K. Strömsholms gård
och län i Västmanland. Detta område
hade emellertid tidigare
testamenterats till hertig Karl, som ej ville
avstå sin rätt, och det var först efter
formligt riksdagsbeslut och genom
Johan III:s kraftiga ingripande, som
K:,s rättigheter erkändes. B. L.
Katarina Ulvsdotter, helgon, f.
1331 eller 1332, † 24 mars 13S1 i
Vadstena. Föräldrar: lagmannen Ulv
Gud-marsson och Birgitta Birgersdotter
(den heliga Birgitta). -— K. var sin
mors andliga arvtagerska. Som helt
ung blev hon bortgift med riddaren
Égard von Kyren. År 1350 följde hon
efter Birgitta till Kom och var sedan,
så länge modern levde, bunden vid
hennes liv och hennes strävanden.
Kort efter ankomsten till Rom
mottog K. underrättelsen om sin makes
död, vilket utlöste beslutet att för
alltid anlägga änkedok. Bredvid
Birgitta förbleknade väl hennes
omgivning, men K. synes ha ådragit sig
romarnas uppmärksamhet både på
grund av sin nordiska blondhet och
sitt fromma liv. Efter moderns död
(1373) vidtog K:s stora livsuppgift,
Vadstena klosters organiserande och
Birgittas kanonisationsprocess. I
juli 1374 kom hon till Vadstena med
moderns reliker och övertog
självskrivet ledningen av det lilla
konventet; ehuru aldrig invigd till nunna
eller formligen väld till abbedissa,
intog hon i verkligheten en abbedissas
ställning. Åren 1375—80 vistades K.
åter i Rom för att understödja
Birgittas kanonisationsprocess, ett
företag, som likväl på grund av de
förvirrade förhållandena vid kurian då
ej kunde slutföras. Däremot
lyckades hon utverka påvens bekräftelse
på Birgittas ordensregler (1378) och
fick även tillfälle att politiskt verka
i Birgittas anda, då hon genomdrev en
biskopsutnämning emot konung
Al-brekts önskan, överhuvud synes hon
väl ha sörjt för den birgittinska
kretsens fortsatta sammanhållning. Året
1’öre sin död återvände K. till
Sverige. —- Tidigt fick K. helgonrykte,
och under senare delen av 1400-talet
togs hennes kanonisationsprocess upp
som ett nordiskt program. På
uppdrag av biskop Henrik Tidemansson
i Linköping tillkom 1469—77 en
ganska rik mirakelsamling. I Rom
drevs saken av Hemming Gadh, och
den 1 aug. 1489 firades i Vadstena
K:s högtidliga translation. På grund
av reformationen kom dock
kanonisa-tionsprocessen icke att slutföras. K.
firades 22 mars och 2 aug. Hennes
attribut var en hind. — K:s
levnadsteckning, "Vita", författades av
vadstenamunken Ulpho Birgeri († 1433)
och trycktes 1487; den utgavs åter av
G.E. Klemming (1869) samt i
Scripto-res rerum Svecicarum (3, 1876), vari
även ingå "Ex Miraculis Katerinæ"
och "Translatio", den senare den
åskådligaste berättelse vi äga om ett
sv. helgons högtidliga skrinläggning.
Den fornsv. legenden om K. (i Saml.
utg. av Sv. fornskriftsällskapet 7: 3,
1874) är en bearbetning av "Vita".
Ett officium till K:s ära är avtryckt
av R. Geete i Samlaren 1903. Hela
aktmaterialet i K:s helgonprocess
utgavs av I. Collijn 1943—46 i Sv.
fornskriftsällskapets latinska
skriftserie. — Litt.: C. Silfverstolpe,
"Förhandlingarna rörande K. U:s
kano-nisation" (i Hist. bibi., 2, 1876); T.
Höjer, "Studier i Vadstena klosters
och Birgittinordens historia" (1905);
Y. Brilioth, "Svenska kyrkans
historia" (2, 1941). E.-G. J.
Katz, David, psykolog, f. 1 okt.
1SS4 i Kassel, Tyskland. Föräldrar:
grosshandlaren Isaak K. och Mathilde
Wertheim. — K. avlade studentex.
i Kassel 1902 och blev Dr. phil. 1906
samt docent 1911 vid univ. i
Göttingen. Han var där assistent hos sin
lärare G. E. Müller 1907—18, ledde den
psykologiska avd. vid Forschungsstelle
für Ersatzglieder an der Technischen
Hochschule in Hannover 1918—19
samt kallades 1919 till professuren i
psykologi och pedagogik vid Rostocks
univ. Han verkade som visiting prof.
David Katz.
vid amerikanska univ. 1929. Efter
nationalsocialisternas maktövertagande
entledigades K. 1933. Han bedrev
forskningar 1933—37 i England, först
vid univ. i Manchester och därefter
vid University College i London. År
1937 utnämndes han till förste
innehavare av den Enerothska
professuren vid Stockholms högskola, där lian
grundade Inst. för pedagogik och
psykologi. K. blev sv. medborgare
s. å. — K., som är en internationellt
ryktbar experimentalpsvkolog, har
gjort sin främsta insats inom
sinnespsykologin. Ett banbrytande arbete
är "Die Erscheinungsweisen der
Far-ben und ihre Beeinflussung durch die
individuelle Erfahrung" (1911),
vilket utkom i fullständigt omarb. uppl.
1930 under titeln "Der Aufbau der
Farbwelt" och i engelsk omarb. uppl.
1935 "The World of Colour". K. har
upptagit och systematiskt genomfört
Husseris fenomenologiska metod och
har därvid utfört en mångfald
kvalitativa och kvantitativa bestämningar
av färgernas fenomenella karaktär
och konstans i olika belysning. I "Der
Aufbau der Tastwelt" (1925) har ban
bl. a. påvisat ett nytt sinnesområde,
vibrationssinnet. Bland hans arbeten
i komparativ psykologi kan nämnas
"Animals and men" (London 1937;
övers, till flera språk, sv. uppl. 1938).
I "Hunger und Appetit" (1932) har K.
anlagt ett behovspsvkologiskt
betraktelsesätt. På barnpsykologins område
liar han tills, med Rosa K. utgivit
"Gespräche mit Kindern" (1927, sv.
uppl. 1938). I sin bok
"Gestaltpsykologi" (1942) har han ägnat
gestaltpsykologerna en kritisk men
förstå-elsefull granskning; K. står i sin
grundsyn denna riktning nära. Av
hans övriga arbeten kunna nämnas
"Psykologiska strövtåg" (1940), "Den
psykologiska forskningens nuvarande
ståndpunkt i fråga om den psykiska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
