Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Key, Ellen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Key
227
Keyland
liga karaktärsegenskaperna. I
Danmark fiek Iv:s föredrag ett välvilligt
mottagande, medan det inom den sv.
kvinnorörelsen utlöste en störtflod
av genmälen. I uppsatsen
"Kvinnopsykologi och kvinnlig logik" (1896,
2:a uppl. 1914) bemötte K. sina
motståndare, och sin ståndpunkt
klargjorde hon ytterligare i
"Kvinnorörelsen" (1909). — Med
essäsamlingen "Tankebildel-" (1—2, 1898) samt
de stort anlagda verken "Barnets
århundrade" (1—2,1900, 3:e uppl. 1927,
övers, till 11 språk) och
"Lifslin-jer" (I: 1—2, 1903, 3:e uppl. 1923;
11:1—2, 1905, 2 :a uppl. 1924;
III: 1—2, 1906, 2:a uppl. 1925)
framlade K. ett samlat uttryck för sin
livsåskådning. Utgående från en
evo-lutionistisk och empiristisk
världsuppfattning riktar hon häftiga
angrepp mot kristendomens asketiska
livsideal och metafysiska
evighetsperspektiv. Gentemot den altruistiska
moralen, kristendomen likaväl som
socialismen, vilka enligt K. göra våld
på utvecklingens princip, urvalet,
uppställer hon individualismen ss.
den livsåskådning, vilken bäst står i
överensstämmelse med denna
tillvarons grundprincip. K:s förkunnelse
får stundom nietzsclieanska tonfall,
och hon hyste också stor beundran
för Nietzsche, men i grunden
företräder hon en mycket modifierad
individualism. Hon vill uppnå en syntes
mellan vad hon kallar "självhävdelse"
och "självoffrande"; personlighetens
fria utveckling är förutsättningen
för att individen på bästa sätt skall
gagna gemenskapen. Viktigast för
varje människas
personlighetsutveckling är hennes erotiska liv. Men den
rådande könsmoralen och gällande
äktenskapslagar motverka denna
kärlekens personlighetsdanande makt.
Den sedliga normen bör inte vara
kärleksförbindelsens legitimitet, utan
sedlig är endast den förbindelse, som
grundar sig på en ömsesidig,
förbehållslös kärlek, och när endera
parten i ett äktenskap inte längre i
kärlek kan fortsätta samlivet, skall det
också kunna upphöra. Alla
förbindande löften rörande vårt känsloliv äro
våld på vår personlighet ocli alltså
förkastliga. När K. accepterar den
s. k. fria kärleken, så har hon därmed
inte godtagit den flyktiga
könsförbindelsen. I sin erotiska morallära
ställer K. i själva verket stränga
krav, men hennes vedersakare
misstolkade hennes uttalanden och gåvo
henne namnet "ungdomens förledare".
Hennes etiska förkunnelse utmynnade
i vissa reformkrav rörande
äkten-skapslagstiftndngen. Hon fordrade
lagar, som ge den gifta lika väl som
den ogifta kvinnan full myndighet
Ellen Key.
över sin person och egendom. — Med
Goethes och Schillers humanism och
estetiska idealism har K. många
beröringspunkter. I konsten kunna
personlighetens alla krafter frigöras;
intet är så särpräglande som
skönhets-skapandet, men även åskådandet av
skönhet skänker det högsta mått av
livsförnimmelse och berikar
personligheten. I en rad korta
diktarbiogra-fier visade K. sin förtrogenhet med
konstnärens psyke, så t. ex. i
minnesteckningarna "Ernst Ahlgren" (1889)
och "Änne Charlotte Leffler" (1893).
Med essän "Sveriges modernaste
diktare" (Ord och Bild 1894)
återupplivade hon i vida kretsar intresset
för Almquist, I dennes romantik och
symbolism såg hon förebuden till
sin samtids litterära strömningar.
Nittiotalslitteraturen med dess
djärva individualism, rika fantasi och
skaparkraft vann omedelbart K:s
hjärta. Hon blev snart medelpunkten
i kretsen av unga skalder och
konstnärer, och sällskapsklubbarna "U. D."
och "Juntan", den senare förevigad
i Hanna Paulis målning "Vänner"
(1900—07). hade ofta sina
sammankomster i K:s hem på Valhallavägen
49 i Stockholm. I ytterligare några
levnadsteckningar har hon skildrat
sina människoideal, bl. a. Goethe samt
Robert och Elisabet Browning i
"Människor" (1899, 4:e uppl. 1927),
Amiel oeh Maeterlinck i
"Tankebilder", del 2, samt R. M. Rilke i Ord
och Bild 1904. År 1908 utkom essän
"Rahel Varnhagen tecknad" (2:a
uppl. 1918), 1910 samlade K. några
av sina litterära tidn.-essäer i "Verk
och människor", och 1915—17 utgav
hon "Minnen av och om Emil Key".
— I det fria folkbildningsarbetet har
K. vid sidan av
föreläsningsverksamheten gjort en betydande insats
genom en rad småskrifter, av vilka flera
utkommit i många upplagor. Tills,
med Amalia Fahlstedt grundade K.
1S92 fören. Tolfterna med syfte att
intressera arbetarkvinnor för sociala
och allmänkulturella spörsmål. För sin
hembygds natur och människor hyste
K. en nära nog religiös känsla. Fos-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
