Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Koch, Sigurd von - 7. Koch, Ragnar von - 8. Koch, Erland von - Kochen, Johan Henrik von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
von Koch
309
von Kochen
och den lyriska impulsen fritt
spelrum. Till en början följde han
vedertagna stigar, men senare utvecklade
han ett originellare skrivsätt, t» ex.
i de impressionistiskt drömmande
"Stilla visor" och i den
stämnings-starka, exotiskt färgrika sångcykeln
"Die geheimnisvolle Flöte" (1919;
gammalkinesiska dikter i Bethges
tyska övers.). Hans sinne för
suggestivt stämningsmåleri och djärva
harmoniska grepp visa sig också i
"Havsstämningar" (pianostycken.; även
inst rumenterade). Bland hans talrika
romanser märkas vidare "Exotiska
sånger" samt cyklerna "Die wilden
Schwäne" (1920) och
"Morgenländi-sche Liebeslieder" (1921); strax före
sin död fullbordade han
sångsamlingen "Gammalswenska Wijsor" (1921;
texter av Lucidor och Wivallius),
som utmärka sig för osökt melos och
märgfullt, delvis arkaiserande
tonspråk. K. har även skrivit en del
orkesterverk, och bland hans större
arbeten märkas en violinsonat i
e-moll, en cellosonat och en
pianokvintett i F-dur (alla uppförda vid
Kam-marmusikfören:s konserter i
Stockholm); vidare må nämnas en
symfonisk dikt för stor orkester, "Ballad"
för piano och orkester samt
orkesterfantasin "I Pans marker". — Gift
1904 med Karin (Kaju) Maria
Magnell. W. S., B. L—y.
7. Koch, Nils Ragnar von,
jurist, f. 29 april 1881 i Stockholm.
Bror till K. 3, K. 4 och K. 6. — K.
avlade mogenhetsex. i Stockholm 1899
och jur. utr. kand.-ex. i Uppsala
1905. Han inträdde därefter på
domarbanan och blev tf. fiskal i Svea
hovrätt 1909, tf. revisionssekr. 1914,
hovrättsråd 1917 och revisionssekr.
1919. Sedan 1929 är han
häradshövding i Askims, Hisings och
Säve-dals domsaga. — Vid sidan av sin
domargärning har K. anlitats inom
lagstiftningsarbetet, varvid han
framför allt medverkat vid tillkomsten av
de lagar av social natur, som
förbereddes och delvis även an|togos omkr.
1920. Sålunda var han 1917—18 bitr.
i Jordbruksdep. vid utarbetandet av
ny lag ang. fattigvården och 1917—
22 byråchef för lagärenden i Civil-,
sedermera Socialdep. De viktigaste
produkterna av hans verksamhet på
lagstiftningsarbetets område äro
förslaget till den 1924 antagna lagen
om samhällets barnavård och ett 1926
framlagt betänkande med förslag till
lag om behandling av vissa
arbets-ovilliga och samhällsvådliga
(Statens offentliga utredningar, 1926:9).
Vid barnavårdslagens behandling i
riksdagen 1924 var K. tillkallad sora
föredragande i andra lagutskottet.
Därutöver biträdde han 1921—25 vid
behandlingen, av vissa
lagstiftningsfrågor inom Justitie-,
Kommunikations^ och Socialdep. År 1924 var han
Sveriges repr. vid den internat,
barnavårdskonferensen i Paris. Sedan 1934
är han ordf. i poliskollegiet för
Gö-teb. läns landstingsområde. — Sitt
livliga intresse för
sociallagstiftninig-en och socialvården liar K.
dokumenterat i artiklar i olika tidskr. Året
efter det att barnavårdslagen
antagits utgav han en kommentar till
denna (4:e uppl. 1939). — Gift 1918
med Ester Eva Maria Plym Forshell.
C.-S. G.
8. Koch, Sigurd Christian Erland
von, tonsättare, dirigent, f. 26 april
1910 i Stockholm. Son till K. 6. —
Efter läroverksstudier och
privatlektioner i piano och musikteori var K.
1931—35 elev vid Musikkonservatoriet
i komposition och kontrapunkt av E.
Ellberg och H. M. Melchers samt i
dirigering av O. Morales. Vid sidan
därav erhöll K. undervisning av
pianisten Sven Brandel och avlade
dessutom högre organist- och kantorsex.
1935. Efter resor till London, Paris
och Dresden 1936 studerade K. i
Berlin 1936—37: komposition för Paul
Höffer, piano för Claudio Arrau och
dirigering för Clemens Krauss. Han
har även övat dirigering för Tor
Mann. År 1938 debuterade K. i
Kon-sertfören. i Stockholm, och sedan har
han framträtt som dirigent även i
Göteborg och landsorten samt i radio.
Han var 1943—45 anställd vid ab.
Badiotjänst, först som klangexpert,
sedan som arrangör och dirigent.
Sedan 1939 är han lärare vid Karl
Wohlfarts musikskola. — K:s
produktion upptar bl. a. två symfonier,
nr 1 e-moll op. 18 (193S), nr 2 op. 30
(Sinfonia Dalecarlica, 1944), två
Stråkkvartetter, nr 1 d-moll op. 2
(1934), nr 2 a-moll op. 28 (1944), en
pianokonsert op. 11 (1936),
concer-tino för stråkorkester op. 16 (1938),
Ragnar von Koch.
Erland von Koch.
baletten Askungen op. 24 (1942) och
sångsipelet Lasse Lucidor op. 27 (1943).
Dessutom har K. komponerat ett
tjugutal sånger, ett femtiotal visor samt
gjort c:a 100 folkvisebearbetningar. —
K:s musik utmärkes av en lätt,
kammarmusikalisk polyfoni och rätt
avancerad harmonik. Melodiken är ofta
folklig utan att direkt anknyta till
folkvisan. Framför allt märker man
en strävan att starkt profilera
melodiken i rytmiskt avseende. K:s musik
får därigenom ofta ett musikantiskt,
dansant drag. Han står i detta
avseende nära L.-E. Larsson och Dag
Wirén. — Gift 1) 1941^5 med Ewa
Margaretha Sällberg; 2) 1946 med
Ulla Gyllenhammar. N. W.
Kochen, Johan Henrik von,
friherre, hovkansler, f. 21 okt. 1681
i Narva, † 5 mars 1758 på Nyborg i
Håtuna skn, Uppsala län. Föräldrar:
burggreven Christoffer K. och Anna
Hassenia. ■—■ K. blev student i
Uppsala 1699 och återkom efter
utländska resor till Sverige 1705. S. å. reste
han till Polen och blev efter
tjänstgöring vid sv. ambassaden i
Warszawa anställd som e. o. fältkanslist.
Han åtföljde konungen fr. o. m. det
ryska fälttågets början till dennes
död. I aug. 1709 skickades han till
C. Piper i Kiev för underhandlingar.
Under den turkiska tiden förde ban
en ännu bevarad kanslidagbok, en
viktig källa till denna periods historia.
Han deltog i kalabaliken i Bender,
hölls en tid fången men utlöstes och
kom som sekr. i Utrikesexpeditionen
tillbaka till Sverige. Under Karl XII :s
båda fälttåg till Norge tillhörde han
konungens närmaste omgivning och
var troligen den skickligaste kraften
i kansliet. Efter den egentlige
ledaren av utrikespolitiken — Görtz —
fogade han sig länge, ehuru en viss
opposition kan märkas hösten 1718.
Efter regimförändringen framstod K.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
