Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Kolmodin, Olof, d. y. - 4. Kolmodin, Gustaf - 5. Kolmodin, Adolf - 6. Kolmodin, Johannes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kolmodin
320
Kolmodin"
Gustaf Kolmodin,
ka ungdomen valdes lian till
inspektor i tre nationer, Stockholms,
Kalmar och Västgöta nationer. Som prof.
skytteanus ägnade sig K.
huvudsakligen åt den romerska litteraturen.
Hans latin beundrades för "lätthet,
behag och elegans", och hans övers, av
t. ex. Livius’ "Komerska historien" (1
—5, 1831—34) och Tacitus’
"Romerske annaler" (1, 1833—35) betraktades
som mönstergilla. Han hade också
stor kännedom om modern vitterhet
och sv. historia, och han var själv
samlare av genealogisk och biografisk
litt. — Gift 1S03 med Ulrika
Eleonora Rehnberg. Sy.
4. Kolmodin, Gustaf,
jordbrukare, politiker, f. 16 mars 1823 på
Stenstugu i Endre skn, Gotland, † 25
febr. 1893 i Visby. Föräldrar:
kronofogden Gustaf Adolf K. och
Catharina Mario, Hempli. — K. blev
student i Lund 1842. Han övertog 1847
fädernegården Stenstugu, och som
led. av Andra K. 1867—75
företrädde han släktens tredje generation
i obruten följd i riksdagen. Han
innehade en rad förtroendeuppdrag i
hembygden; bl. a. var han 1881—86
landstingets v. ordf. Han var styr.-led. i
Riksbankens Visbykontor från 1868
{från 1885 til’1 sin död styr.-ordf.).
—■ K. anslöt sig till Lantmannapartiet
men räknades, också av sina egna,
till "herreklassen" och stred vid
olika tillfällen på "intelligensens"
sida mot partifränder. Enligt en
tradition var det K., som tog initiativet
till Lantmannapartiets bildande
genom en uppfordran i denna riktning
till Emil Key, och han deltog faktiskt
med denne i förberedelserna för
partiets tillkomst. Men han uppnådde
endast underordnad placering i
partiets inre cirklar. Allmogeledarna
måste funnit K. opålitlig redan vid
programutformningen. Partibandets
åtstramning på försvarsriksdagarna
1871 ledde till en principiell brytning.
Han angrep på urtima riksdagen s. å.
det särskilda utskottet för
oklarheten i dess till intet förbindande
löfte om något slags framtida
surrogat för indelningsverket. På en
senare riksdag (1875) förordade K. en
utsträckt och allmän värnplikt också
med risk att räknas som "fantast".
—- Som kombinerad kultur- och
ekonomiexpert insattes K. vid början
av 1870-talet dels i ett särskilt
utskott, dels i en kommitté för
läroverkens ombildning. Han lyckades på sin
sista riksdag (1875) med lysande
talekonst uppbåda en två- till
tredubbel majoritet i Andra K. för sin
motion om ett upphävande av den
gamla sammankopplingen mellan
landsihövdingetjänsten och det
militära överbefälet på Gotland.
Motionen föll dock genom
försvarsvännernas i Första K. på taktiska grunder
avvisande hållning. Denna utgång
kan anses typisk för K:s sakligt
starka men partipolitiskt vanmäktiga
insats. I bildning, perspektiv och
slagfärdighet väl jämbördig med Emil Key,
Arvid Posse och S. A. Hedin älskade
dock K. att betrakta sig som realist
och "prosaiker", lantbrukare och
"rotehållare". Men bondekoryféerna,
som desorienterades av K:s
oberoende kritik, förklarade vresigt med Liss
Olof Larsson, att K. "aldrig kunde
bli tillfredsställd". Han återkom icke
heller efter 1875 till Andra K.,
liksom hans medlemskap i tre
kyrkomöten (1868, 1873 och 1878) icke
senare följdes av något nytt. Hanis öde
förebådar både Keys och Posses. —
Gift 1847 med Hilda Malvina
Nathorst. Cgn.
5. Kolmodin, Johan Adolf,
teolog, f. 7 okt. 1855 i Visby, † 23 nov.
1928 i Uppsala. Föräldrar:
handlanden Carl Johan K. och Anna
Maria Lyth. — Efter mogenhetsex. 1874
i Visby blev K. fil. kand. i Uppsala
Adolf Kolmodin.
Johannes Kolmodin,
1878, prästvigdes 1880 och hade 18S0
—84 några förordnanden som pasr
torsadjunkt i Stockholm. Han blev
teol. kand. 1887 och efter
disputation 1888 docent i exegetik vid
Uppsala univ. 1890. Från 1802
uppehöll han vid skilda tillfällen
professuren i ämnet och blev 1903 e. o.
prof. och kyrkoherde i Uppsala-Näs
pastorat, Han blev teol. dr 1907 och
prof. i exegetik 1909. Sedan han 1920
blivit emeritus, var lian föreståndare
för Fjellstedtska skolan. — K. var
förste lärare vid Evangeliska
fosterlandsstiftelsens inst. i Johannelund
1879—93, dess föreståndare 1893—
1903 samt dess missionsdirektor till
1910, då han avgick med anledning
av den oro, som lian, trots sin
konservativa ståndpunkt, väckt genom
sin skrift "Kristendomen och den
ur-kristna församlingens bibel" (1908).
Som Evangeliska
fosterlandsstiftelsens missionsdirektor inspekterade
K. 1908—09 dess missionsfält i
Östafrika. Han blev 1904 hedersled, av
British and Foreign Bible Society,
1915 medl. av Sv. kyrkans
missionsstyr. oöh 1916 ordf. i Sv.
Jerusalems-fören. -—- Som exeget hörde K. till
Theodor Zahns konservativa
riktning. Av hans skrifter kunna nämnas
hans kommentarer "Pauli Första
Thessalonikerbref" (1893), "Profeten
Mika" (1894) oöh "Profeten Nahum"
(1898). Han utgav även bl. a.
"Skriftens auktoritet enligt Luther" (1919),
"Johannesevangeliet" (1926) och
"Grunddragen i Jesu liv" (1927).
Han redigerade skriftserien Bibliska
tids- ocih stridsfrågor 1906—15 samt
Sv. missionstidskr. 1913—28. — Gift
1882 med Maria Sofia Eleonora
(Nelly) von Post. G. C.
6. Kolmodin, Johannes Axel,
orientalist, diplomat, f. 22 febr. 1884
i Bromma förs., Stockholm, † 9 okt.
1933 i Addis Abeba, Abessinien. Son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
