Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Kræmer, Robert von - 3. Kræmer, Lotten von - 4. Kræmer-Lindblad, Vera von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
von Kramer
328
von Kræmer-Lindblad
Robert von Kræmer (2). Teckning av V.
Hedman 1894 (Kungliga biblioteket).
Åren. 1849—51 genomgick lian
Ultuna lantbmiksinst. Han blev
hovmarskalk 1892 ocli fil. hedersdr vid
Uppsala univ. 1S93. År 1S70 hade ban ärvt
godset Stenhammar i Flens skn,
Södermani. län, vilket han vid sin död
testamenterade till sv. staten att
användas som boställe för någon prins av
kungahuset eller annan framstående
man. Även som jordbrukare var K. en
föregångsman; han valdes 1889 till
led. av Lantbruksakad. — K.
bevistade 1850—66 regelbundet
ståndsriksdagarna och ådagalade tidigt sitt
politiska intresse. Han var statsrevisor
1863 och adjungerad led. av
artillerikommittén 1863—64. Efter
representationsreformen, till vilken lian
var motståndare, tillhörde han
Första K. 1877—94 samt 1897—1903.
Under denna tid gjorde K. sig
bemärkt som en skicklig debattör och
en framstående politisk begåvning.
Han stod Lantmannapartiet nära och
stödde dess politik i försvarsfrågan.
Till sin allm. politiska inställning
närmast liberal var han frihandlare
ocli ivrade för tryckfrihet och
utsträckt rösträtt men också för
sparsamhet med statens medel. Ären 1878
—87 och 1892—93 var ban led. av
statsutskottet samt 1868 och 1876—
77 statsrevisor. Som militär expert
tillhörde ban lantförsvarskommittén
1880—82, och som led. av särskilda
utskottet vid urtima riksdagen 1892
utarbetade han ett eget utförligt förslag
i försvarsfrågan. — K. utgav fem
diktsamlingar, av vilka den intressantaste
är "Diamanter i stenkol" (1857), där
han på orimmad vers behandlar
motiv från Skottlands ocli Englands
industribygder. Boken är ett inlägg i
den under denna tid ständigt
pågående debatten om konstens förhållande
till det praktiska livet. K. sökte
närma poesin till verkligheten genom
att söka avvinna det moderna
arbetslivet och dess alster nya
skönhetsvärden. K. var en framstående
forskare inom språkvetenskapen, särskilt
metriken, där hans huvudarbete är
det ofullbordade "Svensk metrik på
grundvalen af musikens rytmik . .."
(1—2:1, 1874—93), som
kompletteras av arbetena "Om enstafviga ords
rytmiska värde i svenskan" (1882)
och "Om trestafviga ords användning
i vers" (1899). Dessa metriska
undersökningar äro några av de
förnämsta vi äga, originella till
uppslaget och genomförda med sträng
vetenskaplig metod på grundval av
ett rikt empiriskt material.
Huvudtesen är, att musikens rytmik bör
vara utgångspunkten för all metrik.
I två smärre skrifter "Om
språkfrågan" (1858) och "Vägar på hvilka
talspråkets verbregel intränger i
skriftspråket" (1902) hävdade han behovet
av en språklig förnyelse genom
talspråket, t. ex. genom slopande av
verbens pluralformer. — K. har
dessutom utgivit ett par reseskildringar,
"Tvu resor i Spanien’’ (1860) samt
"En vinter i Orienten" (1866), där
lian tillämpat sin språkteori, och
godshistoriken "Stenhammars-boken"
(1SS6). Hans "Samlade skrifter", 1—
3,utgåvos 1905 av Ruben G:son Berg.
— Gift 1856 med Johanna Henriette
Amalia von Holst. T. M.
3. Kraemer, Charlotta (Lotten)
Lovisa von, författarinna, donator,
f. 6 aug. 182S i Stockholm, † 23 dec.
1912 därstädes. Syster till Iv. 2. —
K:s intresse för litteraturen
grundlades tidigt i föräldrahemmet,
landshövdingeresidenset på Uppsala slott,
som i hennes ungdom var en
samlingspunkt för Uppsalaromantikens vittra
sällskapsliv. Huvuddelen av sin
utbildning fick hon genom
privatundervisning av lärare vid univ. Redan i sin
första ungdom drabbades hon efter en
scharlakansfeber av dövhet. Under
flera utländska resor sökte hon bot
för sjukdomen men utan resultat; den
tilltog alltmera. Dövheten var kanske
också en bidragande orsak till
upplösningen av den hemliga förlovning,
som hon 1S55 ingått med docenten i
estetik vid Uppsala univ. Sten Johan
Stenberg, en händelse som fick
avgörande betydelse i hennes liv. På
1870-talet inköpte K., som tidigare bott på
faderns egendomar, ett hus i
Stockholm (senare Samfundet De nios
lokal) och var bosatt där under sin
återstående livstid. — Under intryck
av signaturernas framträdande
debuterade K. 1863 med en samling
"Dikter" och utgav därefter ett
flertal diktsamlingar i tidstypisk
efterklangsstil, varjämte hon bl. a.
publicerade noveller, reseskildringen
Lotten von Kræmer.
"Bland skotska berg och sjöar" (1S70)
samt skådespelen "Hermes och
Dio-tima" (1892) och "Farna" (1893, i
tidigare versioner kallat "Strid" och
"Felicia"). Åren 1877—79 utgav lion
tidskr. Vår tid, med bidrag av
tidens bästa pennor. Hennes egna
bidrag ha en anmärkningsvärt radikal
tendens, ocli i den offentliga debatten
intog hon med sitt frihetspatos en i
skilda frågor reformvänlig, ofta
radikal ståndpunkt. Ilon anslöt sig
sålunda till V. Rydberg i broschyren
"Tankar i religiösa ämnen" (1866)
och ivrade på samma linje som Sophie
Adlersparre för fred och kvinnans
sociala frigörelse. Frikostigt
användande sin ärvda förmögenhet till
donationer stiftade hon det första
stipendiet för kvinnliga studenter vid
Uppsala univ. (1872) samt genom
testamentarisk förordnande Samfundet
De nio (1913), vars första
medlemmar hon själv kallade. På äldre dagar
utvecklade sig K. till ett original,
sparsam till det yttersta och isolerad
från umgänge. K:s "Samlade skrifter"
i 4 bd och "Valda dikter" i 1 bd
ut-gåvos båda 1918 av Samfundet De
nio; i vardera ingår en
levnadsteckning över K. av J. Landquist. —
Ogift. — Litt.: "L. v. K:s testamente.
Dokument utgivna av
testamentsexekutörerna" (1915); M. Stiernstedt,
"L. v. K. och hennes stiftelse" (i Sv.
litteraturtidskr. 1938). R. A.
4. Kræmer-Lindblad, Ver a
Adel-hcid Sofia von, författarinna, f. 22
febr. 1878 i Visby, † 22 okt. 1940 i
Stockholm. Föräldrar: löjtnanten
Gustaf Wilhelm von Kræmer och
Anna Mathilda Charlotta Jäderin. —
K. kom tidigt till Stockholm tills,
med modern, som 1884 gifte om sig
med Hj. Branting. K. genomgick
Whitlockska skolan och två ringar i
Wallinska skolans gymnasium. Efter
att en tid sporadiskt ha medarbetat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
