- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 4. I-Lindner /
330

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Krafft, Per, d. ä. - 2. Krafft, Per, d. y.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Krafft

330

Krafft

lände K. till Köpenhamn och
omhändertogs av C. G. Pilo, vilkens måleri
blev avgörande för K:s stil under
vistelsen i Danmark. Han fick snart
anställning hos greve Otto Thott, för
vilkens räkning ban reste omkring i
Danmark och kopierade inemot 200
äldre porträtt, till övervägande delen
Thotts och hans makas anor, de allra
flesta ännu i det Thottska
tavelgalleriet på Gaunö på Själland. — K:s
äldsta kända porträtt är signerat
1745 ("Ung man", Krusenberg,
Uppland) och visar K:s beroende av den
scheffelska stilen. Det verkar, som om
K. under närmast följ. år även tagit
intryck av O. Arenius Och hans fasta,
litet kantiga porträttstil. Drag av
båda mästarna spåras i det livfulla
porträttet av Anna Bohr (Jäders bruk
vid Arboga), signerat 1748, och andra
före K:s flyttning till Köpenhamn.
Bland originalporträtt, tillkomna
under danska tiden, kunna nämnas
Thotts (1752, på Skabersjö i Skåne)
och dubbelporträttet av systrarna
Bir-gethe Dorthe och Kirstne Margarethe
Colstrup (1754, Nat. mus.). På
uppdrag av Thott reste K. 1755 till Paris,
där han stannade till 1762. För sin
uppdragsgivares räkning utförde han
under denna tid ett stort antal,
möjligen över 200 kopior efter porträtt
av kungligheter, fältherrar, sköna
damer och andra bemärkta personer
(efter original av bl. a. Rigaud men
även efter stick, medaljporträtt o. a.
förebilder). Något mer än
hundratalet av dessa förvaras alltjämt på
Gaunö. Liksom släktsviten äro de,
oavsett förebildens stil, starkt
präglade av tidsstilen, rokokon. Samtidigt
studerade K. vid konstakad. i Paris
och vann en gynnare i Roslin, som
skaffade honom beställningar och
undervisade honom. Jämsides med
inflytandet från dennes eleganta
porträttkonst göra sig hos K. intrycken
från Greuze, Chardin och Lépicié
gällande i böjelsen för en mera
vardaglig realism, som bättre svarade mot
konstnärens egen läggning. Ett ex. på
denna genremässiga porträttstil är
"Läsande gosse" i Nat. mus., signerat
1758, medan bilden av Nils Bonde
från 1757 representerar den officiella,
av Roslin beroende stilen. På Roslins
rekommendation blev K. 1762
utnämnd till prof. vid den av den förre
organiserade konstakad. i Bayreuth,
där han bl. a. utförde det vackra
porträttet av hertiginnan Elisabet
Fredrika Sofia av Wiirttemberg (1762, Nat.
mus.). Åren 1764—65 vistades K. i
Bologna, Rom och Florens, återvände
för en kort tid till Bayreuth och
tillträdde 1767 en tjänst som k. målare
hos Stanislaus II August i Warszawa.
Han stannade i Polen i ett och ett

halvt år och utförde en mängd
porträtt av konungen och hans anhöriga
samt av personer inom andra
förnäma ätter, ss. Krasicki och Potocki.
I nov. 1768 var K. åter i
Stockholm efter nitton års
utlandsvistelse. Han invaldes 1773 i Konstakad.
och erhöll a. å. prof:s namn. Efter
hemkomsten utvecklade han samma
livliga produktivitet som förut. Under
1770-talet står hans konst alltjämt på
samma goda medelnivå, som han
lyckats nå upp till under sina
utlandsår. Tekniskt behärskar han sitt
register, koloriten är varm ocli mättad,
modelleringen kraftig ocli
stoffskildringen säker. I de avbildades klara
blickar dröjer ett återsken av
rokokons spelande livlighet. Det är en
realistisk porträttkonst, vanligen utan
anspråk på djupare individualisering.
Bland undantagen får man räkna det
själfulla porträttet av Linnés mor
(Fånö). Ömsint inträngande
psykologisk skildring utmärker också
porträtten av K:s närmaste, se. porträttet
av hustrun (Nat. mus.) och den
genre-artade tavlan av konstnärens barn
(1783, i Konstakad.) men även andra
barnskildringar. Till lians bästa
mansporträtt hör den allvarligt och
kraftfullt realistiska helfigursbilden av
bondeståndets talman Anders
Mattsson (1778, Gripsholm). Välkänt är
porträttet av Bellman (1779, bd 1, s.
201). Bland K:s senare arbeten
förtjäna nämnas porträtten av skalden
Gustaf Philip Creutz (1785, Uppsala
univ.) och Gustav IV Adolf som
yngling (1793, Gripsholm); den under
dödsåret utförda ovalbilden av C. C.
Gjörwell (bd 3 s. 70) visar konstnären
på höjden av karakteriseringsförmåga.

— Gift 1775 med Maria
Wilhelmina Ekehom. — En dotter till K. var
miniatyrmålarinnan Maria
Wilhelmina K., gift Noræus (i. 1778, † 1828).

— Litt.: A. Hahr, "En gustaviansk
målare" (1S98); B. G. Wennberg, "Sv.
målare i Danmark under 1700-talet"
(1940); B. von Malmborg, "P. K. d.
ä." (i "Fem storagustavianer", 1944).

Th. N.

2. Krafft, Per, d. y., målare, f. 11
febr. 1777 i Stockholm, † 11 dec. 1863
därstädes. Son till K. 1. — K. fick
sin grundläggande utbildning av
fadern och vid Konstakad., där ban
inskrevs vid ej fyllda sju år 1784. År
1796 lämnade han akad. ocli for till
Paris, där han snart i J. L. Davids
ateljé stiftade bekantskap med
ny-klaasicismens måleri i dess mest
utpräglade form. I Rom, där han
vistades ungefär ett halvår 1802—03,
studerade han särskilt Rafael,
Michelangelo och Giulio Romano. Han
återvände därifrån till Paris och kom
slutligen hem 1805; han var därefter bo-

Per Krafft d. y. Självporträtt (detalj,
Göteborgs konstmuseum).

fast i Stockholm till sin död. Redan
1805 blev K. led. av Konstakad., 1808
kallades han till v. prof., och 1819 blev
lian prof. i teckning. Han tog avsked
1856. — K:s arbeten före Parisresan
utmärkas av god karakterisering ocli
fin kolorit i en stil, som visar på
inflytande från C. G. Pilo och C. F. von
Breda. Dit höra t. ex. hans kanske
bästa verk, bilden av J. L. Desprez
(1796, bd 2 s. 253) och porträttet av
chevalier de Saint-Priest (1795, Nat.
mus.). Under Paristiden tillkommo
dels några figurala framställningar
med antika motiv, ss. "Paris" (1800,
Göteborgs mus.), dels porträtt. K:s
stil går nu helt i Davids anda.
Tonvikten är lagd på teckningen,
figurerna ha plastisk påtaglighet och
framställas ofta med kroppen i ren
profil mot en neutral eller
landskaplig bakgrund. Färghållningen är ljus,
mestadels i en gråaktig helton med
effektfullt insatta dräktdetaljer i rött.
Efter hemkomsten fortsatte K. på den
inslagna vägen. Han blev mycket
anlitad som porträttmålare och
levererade under sin långa levnad över 400
porträtt, flertalet i olja. Stilistiskt
förblev han de davidska idealen
trogen, men hans färg mörknade ocli
fick så småningom en rödbrun helton,
medan karnationen från en nästan
vaxartad blekhet övergick till en föga
smickrande rödbrusighet. Ofta nog
visade lian alltjämt prov på sin
förmåga av individuell karakteristik.
Mansporträtten överväga inte bara i
antal utan också i kvalitet. Oftast
rör det sig om bröst- eller midjebilder
i enkelt arrangemang, t. ex. porträtten
av P. E. Skjöldebrand (1812) och
Olof Wijk (1839). I en del fall är
uppställningen livligare, ss. i de mera
officiösa knästyckena eller
helfigursporträtten av Bror Cederström (1806),
Per Dubb som frimurare (1S27), Gus-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:31:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smok/4/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free