Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kristina - Kristina Magdalena - Kristina Torgilsdotter - Kristler, Hans Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kristina
349
Kristler
•djup kärlek. Azzolino avlägsnade från
hennes hov de italienska äventyrare,
som samvetslöst bestulit henne, fick
någorlunda ordning på K:s affärer
och blev hennes omistlige vän ocli
rådgivare, "en gudomlig man" (K. själv).
Sina brev till K. förstörde lian efter
hennes död men hann ej förstöra alla
K:s, vilka vittna om hennes
hängivenhet. Vid Karl X Gustavs död reste K.
till Sverige, mest för att ordna sitt
underhåll; även en del av hennes sv.
ämbetsmän bedrogo odh motarbetade
henne. I Stockholm, där K. vistades
från 12 okt. 1660 till jan. 1661, sökte
hon likvisst blanda sig också i
inrikespolitiken. På underhållsrecessen fick
hon bekräftelse men undandrogs
kyrkliga utnämningar i de berörda
områdena och trakasserades med vilja
av sv. regeringen. Hennes hävdande
av arvsanspråk, om Karl XI avlede
utan barn, tillbakavisades. Hon
återvände över Hamburg till Rom (1662).
I jan. 1663 flyttade hon från en
paviljong in i själva palatset (Riario) med
sina dyrbara samlingar av statyer,
tavlor, mynt, medaljer, böcker och
handskrifter. I Rom bedrev K. bl. a.
alkemi men odlade också livligt sina
politiska, litterära och
teaterintressen. Framstående epistolär skribent
skrev hon även talrika brev. För
ekonomin reste K. för andra gången till
Sverige över Hamburg 1666—67. Väl
inkommen i Sverige 1667 möttes hon
av förbud mot att medha katolsk
präst. Förbittrad vände hon i
Norrköping och for åter till Hamburg.
Hennes bortarrendering av
underhållsländer till svenskar lyckades
blott delvis, och ett utbyte mot
hertigdömet Bremen strandade. Vid Karl
XI :s myndigblivande 1672 stadfästes
underhållsrecessen av 1654, med
undantaget från 1660, men först när J.
P. Olivecrantz blivit guvernör över
underhållsländerna 1681, inflöto
inkomsterna på bättre sätt. Från
Hamburg gjorde K. försök att nå Polens
krona efter Johan Kasimirs
tronavsägelse 1668. Hon understöddes
härvid av påven och Azzolino, som blev
kardinalstatssekr. 1667, men hennes
kandidatur blev aldrig framförd på
allvar, vilket K. tog med stort lugn.
I Rom stiftade hon 1674 Accademia
Reale, som fick språklig betydelse
genom att motarbeta svulst och
överdrift. Själv skrev K. klart och
kraftigt. Akademien fick en efterföljare
i Gli Arcadi 1690 (året efter K:s död),
som hedrade hennes minne. K:s
senare år förbittrades av strider med
påven Innocentius XI :s stränga
regemente. K. braverade som utländsk
suverän med öppen olydnad och
använde sin diplomatiska
"kvartersfrihet" till att skydda av polisen efter-
Kristinas dödsmask. Fotografi 1945.
sökta. En gång åkte hon med två
dylika, omgiven av beväpnad livvakt,
öppet till kyrkan. Påven sade: "E
donna" (hon är kvinna), vilket retade
K. oerhört. Småningom försonades de.
K. började en självbiografi (tr. av
Arckenholtz), karakteristiskt nog
tillägnad Gud. — Som gammal var K. en
liten fet gumma med isterhaka och
skäggstrån, väldig örnnäsa,
kortklippt och bakåtstruket gråsprängt
hår samit med ett glatt, förbindligt
sätt. Sin levnadsvishet återgav hon i
aforismer, flera gånger tryckta
(senast av C. Bildt, "Perasées de
Christine", 1906). K. avled efter kort
sjukdom. Azzolino blev hennes
universalarvinge men dog strax därefter. K:s
livsresultat blev framför allt hennes
eget öde, ett rastlöst liv utan de stora
krafternas enade samspel eller
harmoni, ofta på en gång imponerande
och ovärdigt, med stora offer och dock
utan det stora, ansvarsfyllda allvaret,
men ett bländverk, som aldrig upphör
att tjusa. Hon var och förblir
"makalös" (medaljinskrift). K:s
tavelsam-ling, som först i Palazzo Riario blev
en av Europas mest betydande, kom
småningom till hertigen av Orléans
men splittrades vid franska
revolutionen; hennes mynt- och
medaljsamling hamnade slutligen i Bibliothèque
Nationale i Paris. Av K:s bibliotek
kommo 1 900 handskrifter och en del
av böckerna i olika omgångar till
Vati-kanbiblioteket; andra böcker
kvar-blevo i Norden eller skingrades åt
andra håll. — Litt.: Viktigare
framställningar och källpublikationer ang.
K:s historia, utkomna intill 1934, äro
förtecknade i S. E. Bring,
"Bibliogra-fisk handbok till Sveriges historia"
(1934). Av dessa må särskilt nämnas
arbeten av J. Arckenholtz, W. H.
Grauert (den fullständigaste biogr,
över K.), C. Bildt, C. Weibull och N.
Ahnlund. Därutöver märkas "Monal-
descos död. Aktstycken och
berättelser", utg. av Weibull (1937) samt följ.
specialarbeten: O. Granbeig,
"Svenska konstsamlingarnas historia" (1,
1929), A. Nyman, "En drottnings
visdom" (i förf:s "Filosofiskt och
ofilosofiskt", 1935), E. Essen-Möller,
"Drottning Christina" (1937; från
medicinsk synpunkt), N. Ahnlund,
"Drottning K. och Tacitus" (i
"Festskrift tillägnad professor Nils
Stjernberg", 1940); trosförändringen har
behandlats i E. Cassirer, "Drottning
Christina och Descartes" (1940) samt
av J. Nordström i Lychnos 1941 och
av S. Dahlström i "Eros och Eris"
(festskrift till R. Lagerborg 1944).
Talrika sv. och utländska monografier
över K. finnas, de flesta av ringa
värde. B. H—d.
Kristina Magdalena,
pfalzgrevin-na, f. 17 maj 1616, † 4 aug. 1662.
Föräldrar : pfalzgreven Jolian Kasimir av
Zweibrucken och prinsessan Katarina,
äldsta dotter till Karl IX. — Efter
föräldrarnas landsflykt till Sverige
uppfostrades K. på Stegeborg; hon
fick 1631 följa drottning Maria
Eleonora under hennes resa till Gustav
Adolf i Tyskland och stod högt i
gunst hos drottningen. I nov. 1642
förmäldes hon med markgreven
Fredrik av Baden-Durlach (f. 1617, t
1677), vilken 1655 trädde i K:s
broder Karl X Gustavs tjänst och deltog
i dennes polska krig, först som
kavallerigeneral, senare som
generalfält-marskalk. År 1659 efterträdde han
som Fredrik VI sin fader som
regerande markgreve av Baden-Durlach.
Å. Kw.
Kristina Torgilsdotter, furstinna,
dotter till marsken Torgils Knutsson.
— K. förmäldes enligt Èrikskrönikan
med hertig Valdemar Magnusson
samtidigt med konung Birger
Magnussons kröning, vilken ägde rum i dec.
1302. Tydligen utgjorde giftermålet
ett led i marskens strävan att binda
hertigen vid sin politik och behålla
sin ställning som rikets verklige
styresman. Detta misslyckades, och
samtidigt med att Torgils Knutsson
fängslades i dec. 1305 lät hertig
Valdemar upplösa äktenskapet med K.
under förebärande av att de voro
dopsyskon. II. Wn.
Kristler, H ans J ak o b, arkitekt,
f. 1592 i Strassburg, † 1645 i
Ryssland. Son till trädgårdsmästaren Hans
Christler. — K. var 1616—25
stads-byggmästare i Riga. Fr. o. m. 1630 är
han känd i Sverige, där ban till en
början var sysselsatt med smärre
arbeten på riksmarsken Jacob De la
Gardies gods men senare under den
på byggnadsföretag så rika
förmyndarregeringens tid ställdes inför
betydande uppgifter. År 1634 påbörja-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
