Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. Krusenstjerna, Edvard von - 5. Krusenstierna, Henning von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
von Krusenstjerna
4
von Krusenstjerna
Edvard von Krusenstierna.
1858 och jur. utr. kand. 1864. I Svea
hovrätt hade han 1S73—74 vid olika
tillfällen adjunktion och utnämndes
1877 till fiskal. K. blev sekr. i den
1875 tillsatta Nya lagberedningen och
var även sekr. i det särskilda utskott,
som hade att utforma förslaget till
den nya utsökningslagen. Åren 1877
—-78 var han led. av beredningen. K.,
som 1879 blev konstituerad
revisions-sekr. och 1881 revisionssekr., var från
1879 expeditionschef i Civildep. Han
kallades 1883 till konsultativt
statsråd i den av C. J. Thyselius bildade
ministären, där han 30 nov. s. å.
övertog civilministerportföljen. I detta
ämbete kvarstod han i Themptanders
och Bildts ministärer. Under denna
K:s statsrådstid (1883—89)
utfärdades bl. a. ny patentförordning och
ny gruvstadga. Han invaldes 1884 i
Första K., varifrån han 1894
flyttade till Andra K., där han satt till sin
död. I 1880-talets tullstrider var K.
deciderad frihandlare. Efter
protektionisternas seger avgick han 1889 ur
ministären och utnämndes samtidigt
till generalpostdir. Överraskning och
på konservativt håll även en viss
förbittring väckte det, då Boström 6 okt.
1896 vid en av sina
statsrådsomflyttningar kallade sin gode vän K. att som
civilminister efterträda Groll. I K.
fann Boström ett stridbart stöd bl. a.
vid genomdrivandet av beslutet att
anlägga järnvägen
Gällivare—Riksgränsen. Förutom åt
kommunikationsfrågorna ägnade sig K. särskilt åt
försäkringslagstiftningsärenden. K.
kvarstod som civilminister i von
Ot-ters ministär men avgick 5 juli 1902.
På riksdagarna framträdde han som
politisk "vilde", närmast orienterad
åt Liberala samlingspartiet men med
talrika kontakter åt olika håll. Under
de båda ministerkriserna 1905 erbjöds
K. statsministerposten, men han
avböjde vid bägge tillfällena. Hans dag-
bok (i privat ägo), omfattande åren
1882—1902, ger värdefulla inblickar i
regeringspolitiken denna tid. — Som
chef för postverket var K. Sveriges
ombud bl. a. vid världspostkongressen i
Wien 1891. Han förde 1894
underhandlingar i S:t Petersburg om en ny
postkonvention mellan Sverige och
Ryssland och avslöt 1896
överenskommelsen om sjöpostförbindelsen Trelleborg
—Sassnitz. K, var vidare ordf. eller
led. i flera kommittéer samt i styr.
för olika ekonomiska företag och
kulturinstitutioner. Han var en
mångsidigt dugande, driftig ämbetsman
och hade genom sin älskvärdhet och
sitt koncilianta väsen stora
möjligheter att göra sig gällande i det
politiska livet. Han blev 1884 led. och
1898 hedersled, av Lantbruksakad.
samt 1899 serafimerriddare. —• Gift
1879 med Rosa Fredrika Vult von
Steijern. B. B—é.
5. Krusenstierna, Henning
Vilhelm Mauritz von, sjöofficer, f. 19
febr. 1S62 på Nedre Bräcke i Bäve
skn, Göteb. län, † 30 okt. 1933 i
Stockholm. Föräldrar: kaptenen Carl
Sebastian von K. och Selma Amanda
Margareta Berggren. Kusins son till
K. 4. — K. blev underlöjtnant vid
flottan 1882, kommendörkapten av
andra graden 1903 och av första
graden 1909, kommendör 1912,
konteramiral 1916, viceamiral 1923 samt
amiral vid avskedet 1927. —- Som
underlöjtnant deltog K. i fregatten
Vanadis’ bekanta världsomsegling
1883—85. Han genomgick därefter
Gymnastiska centralinst. och hade
sedan anställning i den italienska
örlogsflottan 1890—91. Under sina
sjökommenderingar var han bl. a.
chef på kanonbåten Svensksund på
expeditionen till Spetsbergen 1900,
flaggkapten 1912 och 1913, chef för
pansarskeppsdivision 1914—16 samt
ledare för marinens stora krigsövning
1925. — Åren 1892—1906 tjänstgjor-
Henning von Krusenstierna.
Folke von Krusenstjerna.
de K. vid Flottans stab, från 1905
som chef för mobiliserings- och
statistiska avd. Under denna tid deltog
han. i utredningar rörande taktik,
signalväsende, reglementen,
värnplikts-författningar m. m. samt utformade
ss. extra led. i Lotsstyr.
organisationen av Sveriges kustsignalväsende.
Åren 1898—1906 var K. dessutom
lärare vid Sjökrigshögskolan. År 1905
var han militärsakkunnig vid
konferensen i Karlstad, då unionen
mellan Sverige och Norge avvecklades.
Åren 1906—09 var han chef för
Sjö-försvarsdep:s kommandoexpedition
och’ därefter stabschef hos
inspektören av flottans övningar till sjöss,
med avbrott för en kortare tid som
sjöminister 1910—11 i Lindmans
regering. Som sjömilitär expert
medverkade K. vid utformandet av
proposition till 1914 års senare riksdag
angående ny försvarsordning. Åren
1916—27 var han chef för
Marinstaben, i vilken egenskap han hade att
handlägga viktiga frågor bl. a.
rörande flottans verksamhet under kriget,
uppsättandet av marinens
flygväsende, försvarsdep :s sammanslagning,
marinberedningens förslag till
sjöförsvarets ordnande, 1924 och 1’925 års
propositioner ang. försvarsväsendets
ordnande, omorganisationen av
flottans utbildningsväsende samt
utformningen av 1927 års flottplan. — Som
marinstabschef behärskade K. i lika
hög grad militärpolitiska och
strategiska som organisatoriska spörsmål.
Klarhet, grundlighet och saklighet
voro de mest framträdande dragen i
hans arbete. Under hans insiktsfulla
chefskap hävdade Marinstaben på ett
utmärkt sätt sin ställning som
sjöförsvarets ledande organ. — K.
invaldes 1897 i örlogsmannasällskapet
och 1905 i Krigsvet. akad. Tills, med
G. af Klint (s. 290) utarbetade K.
1900—02 "Ny internationell signal-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
